# ID: svediakorp-gov441922
# author: Antonione, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 866
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


När det gäller Internationella brottmålsdomstolen vill rådet påpeka att unionen anser att det är mycket viktigt att Romstadgans integritet upprätthålls.
Vi får inte lämna något ogjort i våra ansträngningar för att verka för ett allmänt undertecknande av Romstadgan och att den genomförs fullt ut genom nationell lagstiftning.
Medlemsstaterna bör bli parter i avtalet om domstolens privilegier och immunitet och se till att den nationella lagstiftningen genomförs.
De bör också avhålla sig från att uttrycka de reservationer som är tillåtna enligt artikel 120 i Romstadgan.
I denna avsikt främjar unionen en hel rad initiativ – politisk dialog och andra initiativ – för att förmå tredje länder, däribland Förenta staterna, att underteckna Romstadgan.
Unionen anser att ett allmänt undertecknande av Romstadgan är en grundförutsättning för att Internationella brottmålsdomstolen skall bli fullständigt effektiv och unionen anser därför att initiativ som bidrar till att öka accepterandet av stadgan måste uppmuntras, förutsatt att de är förenliga med dokumentets bokstav och anda.
Rådet vill nämna att det tagit alla tillfällen i akt – gemensamma ståndpunkter från unionen, riktlinjer och flera initiativ som har genomförts av tredje länder – för att tydligt och konsekvent betona sin ståndpunkt när det gäller de bilaterala avtal som har förhandlats eller slutits med Förenta staterna om att inte utlämna personer.
De medlemsstater som har fått förslag från USA om sådana avtal begärde omedelbart en gemensam ståndpunkt från unionen när det gäller dessa förslag inom ramen för rådet.
Rådet fastställde redan i början av processen ett tydligt politiskt mål för denna gemensamma inställning.
Utgångspunkten för en sådan lösning, i vilken Förenta staternas oro beaktas, måste vara att Romstadgans integritet upprätthålls och Internationella brottmålsdomstolens funktion inte äventyras.
Jag hänvisar i synnerhet till unionens riktlinjer, som bifogas rådets slutsatser av den 30 september 2002, i vilka rådet bekräftar att undertecknande av bilaterala avtal med Förenta staterna enligt den nuvarande formuleringen är oförenligt med de skyldigheter som de stater som är part i stadgan för Internationella brottmålsdomstolen är skyldiga att följa.
Det är även oförenligt med de andra internationella avtal som dessa medlemsstater har undertecknat.
Den resolution som har antagits innehåller också ett lämpligt system, vilket innebär att de som begår brott inom domstolens ansvarsområde inte skall gå ostraffade.
Detta system bör garantera att nationella domstolar genomför lämpliga utredningar av personer som ställs inför rätta av Internationella brottmålsdomstolen och att de, när det finns tillräckliga bevis, inleder tillämpliga rättegångsförfaranden.
Under alla omständigheter berör den lösning som har införts när det gäller medborgarskapet för de personer som inte lämnas ut endast dem som inte är medborgare i en stat som är part i Internationella brottmålsdomstolen.
När det gäller domstolens befogenhetsområde skall detta endast omfatta personer som befinner sig i den stat till vilken en ansökan har inlämnats på grund av att de har sänts dit av en annan stat, och en utlämning kan inte tolkas så att den innefattar genomresa.
Som rådet bekräftade i den gemensamma ståndpunkten från juni 2003, fortsätter medlemsstaterna, när så är lämpligt, att göra tredje länder uppmärksamma på rådets slutsatser av den 30 september 2002 om Internationella brottmålsdomstolen och bilagan om unionens principer med förslag till avtal och konventioner när det gäller villkoren för att överlämna personer till domstolen.
I ståndpunkten förklaras det att de tio anslutningsländerna stödde unionens gemensamma ståndpunkt från juni 2003, och att även de associerade länderna, som Rumänien, Bulgarien, Turkiet och Eftaländerna, instämmer i den.
När det gäller Guantánamo Bay har rådet, som Europaparlamentet har erfarit av rådets svar på en rad skriftliga frågor om den här saken, inte diskuterat den här frågan formellt med Förenta staterna.
Jag vill dessutom, som en parentes, säga att vi så sent som i går under det möte som hölls mellan rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) och USA: s utrikesminister Colin Powell även fick tillfälle att ta upp denna fråga och diskutera den direkt med honom.
Om jag går in i detalj på frågan kommer jag dock att dra ut på tiden, eftersom den togs upp så sent som i går.
I detta avseende måste vi utgå från att skyddet av EU-medborgares rättigheter och intressen utanför unionen fullständigt tillkommer den enskilda berörda medlemsstaten enligt Wienkonventionen om konsulära förbindelser.
De medlemsstater som har medborgare som är internerade i Guantánamo Bay vidtar därför de åtgärder som de anser nödvändiga för att se till att deras medborgares rättigheter respekteras inom ramen för de tillämpliga bilaterala avtalen med Förenta staterna.
Rådet kan inte lämna några närmare upplysningar om vilka slags åtgärder det rör sig om; det är de berörda medlemsstaterna som skall informera om detta.
När det gäller frågan om Förenta staternas begäran om passagerares personuppgifter tar rådet mycket allvarligt på den djupa oro som parlamentet har gett uttryck för, senast i den resolution som antogs den 9 oktober 2003.
Rådet stöder kommissionen fullt ut i dess outtröttliga ansträngningar för att till årsslutet nå en slutgiltig lösning som överensstämmer med de tydliga bestämmelserna i lagstiftningen.
