# ID: svediakorp-gov441885
# author: Swoboda (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill börja med att säga att Napoletanobetänkandet är utomordentligt, inte bara därför att Pasqualina Napoletano är ledamot i vår grupp, utan även därför att hon har lagt ned mycket arbete på det.
Det gläder mig också att kommissionsledamot Günter Verheugen har tagit över frågan om ett utvidgat europeiskt grannskap, eftersom jag är övertygad om att han kommer att övervaka denna fråga lika framgångsrikt som han övervakade utvidgningen.
Kommissionsledamoten tog även kort upp en nyckelfråga, nämligen hur vi skall behandla kandidatländerna, de länder som har utsikter till medlemskap, i denna strategi.
Jag förstår hans oro.
Trots detta är jag övertygad om att den formulering vi har valt är den rätta, och att detta verkligen är något vi kan arbeta vidare med.
Parlamentet är splittrat i tre läger när det gäller den här frågan.
En del säger att detta är vårt gyllene tillfälle för att ta ett varaktigt, eller åtminstone långvarigt, farväl till Turkiet, och kanske också till Balkanländerna, som kandidatländer och att knuffa in dem i en annan kategori.
Och så har vi kommissionsledamotens förslag att lämna dem utanför detta initiativ.
I Napoletanobetänkandet, som vi antog med majoritet i utskottet – vi måste naturligtvis invänta resultatet av omröstningen här i parlamentet i morgon – utesluts varken det ena eller det andra.
Jag förstår vad kommissionsledamoten sade, men vi vet inte vad som kommer att beslutas 2004.
Om vi till exempel inte inleder förhandlingar med Turkiet skulle Turkiet kanske befinna sig i ett annorlunda, kanske ännu värre läge än andra länder, med vilka vi skulle förstärka begreppet utvidgat europeiskt grannskap genom att bygga upp goda förbindelser med våra grannar.
På Balkan, som jag mycket väl känner till, finns det länder som vi, precis som med Turkiet, inte kommer att kunna tala om medlemskap med under de kommande åren.
Om vi, självklart på basis av kommissionens arbete, tillsammans kan sända en tydlig signal till Kroatien om att vi kan förhandla – och jag hoppas att vi kan det – säger vi i själva verket till alla Balkanländer: det finns ingenting som hindrar er från att ansluta er till Europeiska unionen om ni uppfyller samma villkor som Kroatien.
Under tiden anser jag att det skulle vara mycket klokt – och även Pasqualina Napoletano stöder detta – att ta med dessa länder i vårt initiativ.
En möjlighet kan vara att skapa en särskild status just för dessa länder som definitivt har möjligheter att bli medlemmar, för att göra det klart för dem att det ena inte utesluter det andra.
Jag stöder Napoletanobetänkandet till fullo, i dess nuvarande form.
