# ID: svediakorp-gov441883
# author: Claeys (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 340
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Jag kan bara välkomna det faktum att EU är i färd med att utarbeta ramen för nästa års utvidgning; en politik för ett gott grannförhållande.
Om både våra nya östra och södra grannar gör framsteg på områdena ekonomisk utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter kommer detta till syvende och sist att gynna oss.
Tyvärr är den föreslagna politiken något oklar på flera grundläggande och konkreta punkter.
Först och främst har vi frågan om de gemensamma externa gränserna och eventuella invandringsproblemen.
Föredraganden hoppas att de nya Schengengränserna inte kommer att utgöra något hinder för handel, kulturellt utbyte eller regionalt samarbete.
Denna oro är befogad, men vi måste framför allt se till att konceptet som helhet inte utlöser ännu en invandringsvåg.
Med tanke på att kommissionens ordförande Romano Prodi vid sitt besök vid Burkina Fasos parlament i förra veckan förklarade att ett utvidgat europeiskt grannskap medför att vi, ” från Moskva till Rabat ” – jag citerar honom – kommer att dela allt förutom våra institutioner, finns det orsak till oro.
Det andra problemet är Turkiets ståndpunkt.
Under diskussionerna om betänkandet i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och utrikespolitik framkom det nämligen att kommissionen inte räknar med att Turkiet kommer att lägga någon större vikt vid politiken för ett utvidgat europeiskt grannskap, eftersom Turkiet är ett kandidatland.
Detta står emellertid i strid med betänkandet, i vilket det tydligt sägs att det inte alls är uteslutet att de deltagande länderna kan bli medlemmar i EU i ett senare skede.
Vid det här laget är det ganska uppenbart för alla att Turkiets möjligheter att uppfylla anslutningskriterierna är så gott som obefintliga.
Turkiet är inte ett europeiskt land, men det är ett vänskapligt land och en militär allierad.
Det är således ytterst viktigt att våra förbindelser med Turkiet är så bra som möjligt och att Turkiet inbegrips i den nya politiken för ett utvidgat europeiskt grannskap redan från början.
