# ID: svediakorp-gov441881
# author: Alavanos (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag anser att kommissionens meddelande rör vid en mycket intressant fråga och att Pasqualina Napoletanos betänkande också innehåller många mycket bra idéer och förslag.
Det finns icke desto mindre en allmän fråga som jag tror att även andra parlamentsledamöter har tagit upp.
Kan vi verkligen bryta ned alla de länder som omger oss i öster och söder till en gemensam nämnare?
Kan vi använda samma tillvägagångssätt gentemot Ryssland, som är en världsmakt, som gentemot länder som Moldavien, Armenien, Georgien eller Azerbajdzjan, eller gentemot länderna i Nordafrika, där den första fråga vi bör ta upp kanske gäller demokratisering?
Detta är en viktig fråga, på samma sätt som frågan om var Europa tar slut är en viktig fråga.
Jag tror nämligen att Günter Verheugen gjorde rätt i att påpeka att om vi infogar västra Balkan och Turkiet i denna kategori så kommer dessa länder uppenbarligen att känna sig nedvärderade.
Jag förstår dock att vi i det förslag kommissionsledamoten lagt fram i fråga om de yttre förbindelserna med Ukraina diskuterar möjligheten till landets framtida integrering.
Varför inte Armenien?
Varför inte Georgien?
Och varför inte till och med Ryssland, som också ligger nära Europeiska unionen, och som vissa regeringar också har föreslagit?
Det är därför jag fruktar denna enhetlighet.
Jag menar att vi måste hitta vissa gemensamma regler, men ännu viktigare anser jag att det är att vi formulerar övergripande riktlinjer i fråga om de stora enheterna runt omkring oss.
Jag upprepar att länderna i Nordafrika måste göra särskilda ansträngningar när det gäller demokratifrågor.
Vi har tolererat överträdelserna mot demokratin och ofta gett dem vårt stöd – minns händelserna i Algeriet och Egypten – för våra egna strategiska syften och på grund av vår önskan att det skall finnas stabila regimer, vad detta än må vara.
Särskilt när det gäller Egypten vill jag påpeka att det i landets fängelser i dag sitter många EU-medborgare som betalar detta pris med sina liv.
Jag anser alltså att vi måste föra fram demokratifrågan i dessa länder.
