# ID: svediakorp-gov441858
# author: Verheugen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,211
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Under den förberedande politiska dialog inför detta toppmöte som ägde rum den 28 oktober i Moskva ansåg jag det vara nödvändigt och riktigt att beskriva våra förbindelser på följande sätt: Vi har väldigt många handlingsplaner, men nästan ingen handling.
Vi har storslagna strategier, men få stordåd.
Vi har visioner, men få praktiska åtgärder.
Detta är min bedömning och de ryska företrädarna höll med.
Den gemensamma avsikt som blev resultatet av det förberedande mötet var att bli mer handlingskraftiga i våra förbindelser och kanske formulera färre storslagna nya idéer och i stället för en gångs skull faktiskt försöka omsätta de idéer vi redan har i praktiken.
Jag håller med om det som rådsordföranden redan har sagt här.
I detta avseende var toppmötet i Rom faktiskt nästan början på ett nytt sorts samarbete eftersom resultat, som faktiskt var mycket exakta och tydliga, kunde nås.
Givetvis var toppmötet i många avseenden en bekräftelse på de komplicerade förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland.
Vi bekräftade på nytt att båda parter har ett intresse av att främja en långsiktig integrering genom att inrätta flera gemensamma områden, både inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet och initiativet ” Ett utvidgat europeiskt grannskap ”.
Jag anser att det var mycket viktigt att begreppet gemensamt ekonomiskt område verkligen kunde ta sig konkreta uttryck vid toppmötet och att högnivågruppen faktiskt kunde lägga fram konkreta förslag, t.ex. om att inleda ett gemensamt program för att anpassa lagstiftningen och underlätta handel.
Detta kommer nu att omsättas i praktiken mycket snabbt och underlättas av Rysslands förestående anslutning till WTO, som vi räknar med skall bli verklighet under 2004.
Kommissionen ser mycket positivt på Rysslands WTO-medlemskap, inte minst för att det kommer att göra det möjligt att fortsätta och förstärka de ekonomiska reformerna i Ryssland.
Vi har förlängt avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete, som vi betraktar som en av de viktigaste förutsättningarna för att vårt samarbete skall utvecklas och där grunden är Rysslands betydande vetenskaps- och forskningskapacitet.
Ryssland blir även allt mer delaktigt i Europeiska unionens initiativ för att främja forsknings- och utbildningssamarbete.
Rådsordföranden har redan nämnt undertecknandet av avtalet mellan Europol och Rysslands inrikesdepartement.
Kommissionen välkomnar detta eftersom det kommer att främja samarbetet i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet.
Det kommer att komma en gemensam deklaration om samarbete i politiska och säkerhetsrelaterade frågor.
Detta är områden där det tydligt finns ett gemensamt intresse.
Vi har dock även sett att det finns faktorer som skiljer Europeiska unionen och Ryssland åt i dag och att det finns frågor där vi måste intensifiera våra ansträngningar för att göra framsteg och nå gemensamma resultat.
Jag börjar med miljöproblemen.
Det är uppenbart att vi måste göra mer för att tillsammans hantera gemensamma problem som klimatförändringen.
Beträffande Kyotoprotokollet vill jag sammanfatta läget på följande sätt: Det är antagligen realistiskt att anta att framstegen i Rysslands förberedelser inför undertecknandet av Kyotoprotokollet kommer att löpa parallellt med dess framsteg i riktning mot WTO-medlemskap.
Även om det inte finns någon formell koppling är det ganska realistiskt att tro att de två processerna i viss mån kommer att följas åt.
Det är även mycket viktigt att vi kan nå enighet i frågor rörande sjösäkerhet och kärnsäkerhet.
Kommissionen menar att det finns ett behov av samtal om Rysslands åtagande inom ramen för OSSE att dra tillbaka sina styrkor från Transnistrien före årets slut samt om utvidgning av partnerskaps- och samarbetsavtalet till de blivande medlemsstaterna.
Framför allt när det gäller Transnistrien anser jag att vi kan förvänta oss väsentligt större insatser av Ryssland när det gäller att genomföra OSSE: s politik.
När det gäller har frysningen av en stor andel av aktier skapat betydande oro och osäkerhet på finansmarknaderna, och kommissionen har både under den politiska dialogen i Moskva och vid toppmötet i Rom gjort klart att de ryska myndigheterna alltid måste tillämpa lagstiftningen rättvist och utan diskriminering och i enlighet med proportionalitetsprincipen.
När det gäller Tjetjenien fann vi att säkerhetsläget där har förvärrats ytterligare efter folkomröstningen om konstitutionen i mars och presidentvalen i oktober.
Europeiska unionen har i två uttalanden uttryckt sin oro över anklagelserna om valfusk.
Fakta visar tydligt att en politisk lösning på problemen fortfarande inte har nåtts.
Vi kommer att fortsätta trycka på för att en genomförbar politisk lösning skall nås, men detta kommer inte att bli möjligt om inte mänskliga rättigheter respekteras till fullo.
Detta innefattar även att ställa till svars personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Av skäl som är uppenbara tog kommissionen upp frågan om humanitärt bistånd både under den politiska dialogen och vid toppmötet, och noterade att det humanitära stödet försvåras på grund av att vår personal inte kan arbeta på plats.
Samtal om denna fråga har hittills inte lett till någon tillfredsställande lösning.
Jag vill dock understryka att kommissionen fortfarande anser det vara en prioritet att själv kunna vara på plats i regionen med sina medel och sin personal och därigenom kunna ge stöd när och där detta behövs.
Vi är trots allt den största givaren av humanitärt bistånd i denna konflikt.
Vilka slutsatser kan vi dra av allt detta?
Om vi vill bygga upp ett verkligt strategiskt partnerskap måste Europeiska unionens politik gentemot Ryssland för det första vara balanserad och konsekvent.
Att välja ut frågor som enbart gynnar den ena sidan är inte en tillräcklig grund för ett strategiskt partnerskap.
För det andra måste vi även försöka se till att medlemsstaterna och unionen som helhet gemensamt strävar efter att nå de uppsatta målen.
Frågor rörande viseringspolitiken och ett återtagandeavtal som vi vill ingå med vår partner Ryssland bör diskuteras som ett gemensamt mål under unionens paraply.
Jag vill vara fullständigt tydlig med detta: jag tror inte att det är till någon nytta om enskilda medlemsstater för en egen politik gentemot Ryssland i dessa frågor, innan vi har en gemensam politik.
För det tredje är förbindelserna mellan unionen och Ryssland ytterst viktiga för båda parters framtid.
Vi får inte tillåta att initiativ som skulle gynna båda sidor, t.ex. utvidgningen av partnerskaps- och samarbetsavtalet och samarbetet i kampen mot brottslighet och i miljöfrågor, sätts på spel på grund av byråkratiska hinder.
Det är därför mycket viktigt att Europeiska unionen och Ryssland inrättar det permanenta partnerskapsrådet så att samarbetet mellan de olika ministrarna kan fördjupas.
För det fjärde bör vi slutligen lägga särskilt stor vikt vid att tillsammans med Ryssland, som ett led i vår nya grannskapspolitik, utveckla ett skräddarsytt koncept som visar hur viktigt det särskilda förhållandet och det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Ryssland är och som ger utrymme att väsentligt förbättra och fördjupa detta förhållande.
Jag är glad över att kunna avsluta med att säga att samtalen har visat att Ryssland vill samarbeta inom ramen för Europeiska unionens nya grannskapspolitik och att vi därför på ett meningsfullt sätt kan förena vår befintliga strategi med den nya grannskapspolitiken.
