# ID: svediakorp-gov441857
# author: Antonione, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,204
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman, mina damer och herrar!
Toppmötet mellan EU och Ryska federationen har varit en av de viktigaste händelserna under det italienska ordförandeskapet när det gäller unionens förbindelser med tredje land, beroende på den strategiska betydelsen hos förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland.
Även Ryssland fäster stor vikt vid toppmötet.
Toppmötet, som först inrättades som ett forum för politisk dialog, har under årens lopp utvecklats till ett tillfälle för båda parter att på högsta nivå bevaka och fördjupa alla aspekter av samarbetet.
Toppmötet i Villa Madama innebar startskottet för det faktiska genomförandet av deklarationen från Sankt Petersburg, där det fastställs att förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland måste baseras på gemensamma områden som skall skapas på medellång till lång sikt inom ramen för det partnerskaps- och samarbetsavtal som nu är i kraft.
Huvudsyftet var att göra ytterligare framsteg inom alla gemensamma områden genom att i största möjliga utsträckning utnyttja befintliga strukturer och mekanismer i syfte att stärka de strategiska förbindelserna och komma vidare i processen att integrera Ryska federationen med EU.
För Europeiska unionen innebar toppmötet en möjlighet att påminna Moskva om vårt gemensamma åtagande att hantera de nuvarande problemen och på ett samordnat sätt ta vårt gemensamma ansvar för kontinentens miljöskydd liksom om behovet av att utbyta information och samarbeta för att lösa de problem som klimatförändringen orsakar.
Vid mötet gavs en möjlighet för Europeiska unionen och Ryska federationen att diskutera aktuella globala frågor, såsom krissituationer och de s.k. frusna konflikterna i regionen.
Det italienska ordförandeskapet ville dock lägga tyngdpunkten på att inrätta fyra gemensamma områden och på de positiva aspekterna av samarbetet mellan EU och Ryssland, och koncentrerade sig därför på toppmötets viktigare konkreta resultat, särskilt en gemensam deklaration om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och samarbete inom krishantering, undertecknandet av avtalet mellan Europol och Ryska federationen, inledandet av samtal om det viseringsfria systemet och förlängningen av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete.
De ryska företrädarna välkomnade inriktningen på de fyra områdena och den vikt som lagts vid att inrätta dem.
Toppmötet, som ägde rum i ett känsligt inrikespolitiskt skede i Ryssland – parlamentsval skall hållas i december i år och presidentval i mars 2004 – innebar även en möjlighet för president Putin att stärka de band som i allt högre grad förenar Europeiska unionen och Ryska federationen.
President Putin upprepade därför nödvändigheten av att göra det permanenta partnerskapsrådet aktivt, inom vilket och inom vars olika forum företrädare för centrala områden i samarbetet mellan EU och Ryssland kommer att kunna utbyta åsikter och samarbeta.
När det gäller strategiska aspekter uttryckte president Putin Moskvas oro för utvidgningens effekter på kort och medellång sikt både på de ekonomiska och handelsrelaterade förbindelserna och på de politiska förbindelserna mellan Ryska federationen och de f.d.
Sovjetrepublikerna – särskilt de rysktalande minoriteterna i de baltiska staterna – mot bakgrund av partnerskaps- och samarbetsavtalets utvidgning till de nya medlemsstaterna.
Som svar till president Putin gjorde vi fullständigt klart att partnerskaps- och samarbetsavtalets utvidgning är ett åtagande som Ryska federationen måste fullgöra inom den fastställda tidsfristen och att det är en grundförutsättning för att stärka landets förbindelser med EU och dess 25 medlemsstater.
Vid toppmötet diskuterades även utvecklingen när det gäller samtalen om Ryska federationens framtida WTO-medlemskap, som båda parter trots viktiga olösta frågor hoppas skall bli verklighet före utgången av 2004.
Både EU och Ryssland såg fram emot avvecklingen av nuvarande viseringsbestämmelser och noterade med tillfredsställelse att samtalen om förberedelserna inför ett viseringsfritt system hade inletts och att de nuvarande viseringsbestämmelserna omedelbart skall mjukas upp på bilateral och, givetvis, ömsesidig basis.
Ett av de viktigaste ögonblicken under toppmötet var den ceremoni då två avtal undertecknades, dels det förlängda avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete, dels avtalet mellan Europol och Ryssland om utbyte av strategiska analyser och samarbete inom polisutbildning, som är ett konkret bevis för Ryska federationens vilja att samarbeta med Europeiska unionen i rättliga och inrikes frågor.
I fortlöpande samarbete med kommissionen och sekretariatet har det italienska ordförandeskapet gjort stora ansträngningar för att förbereda denna händelse.
Den diskuterades den 28 oktober vid mötet mellan Europeiska unionens trojka och Rysslands utrikesminister Igor Ivanov samt vid ett flertal sammanträden mellan högre tjänstemän inom det italienska ordförandeskapet och Ryska federationen.
Det var framför allt nödvändigt att övervinna en svårighet med två aspekter.
Svårigheten bestod dels i de ryska företrädarnas stora förväntningar på framsteg i förbindelserna med Europeiska unionen, dels i den mer återhållsamma ståndpunkt som en majoritet av medlemsstaterna har intagit när det gäller det som de betraktar som Moskvas otillräckliga insatser för att praktiskt leva upp till sina politiska åtaganden.
Just på grund av sin gemensamma karaktär, som är resultatet av en kompromiss, kunde den gemensamma deklaration som utfärdades vid toppmötets slut uppnås först efter långa och hårda förhandlingar mellan Ryska federationen, å ena sidan, och ordförandeskapet, kommissionen och sekretariatet, å andra sidan.
Den utgör således en sammanjämkning av motstridiga krav och är en känslig kompromiss mellan kraven från många medlemsstater, som ville att alla kontroversiella frågor skulle anges uttryckligt, och de ryska företrädarnas önskan om en mycket kortfattad deklaration där enbart de positiva aspekterna av samarbetet mellan EU och Ryssland betonas.
Herr talman, mina damer och herrar!
Innan jag går in på toppmötets enskilda delar vill jag klargöra att samtliga frågor på dagordningen behandlades fullständigt i våra samtal med president Putin, däribland situationen i Tjetjenien, att Kyotoprotokollet ännu inte ratificerats, frågan om Moldavien och Transnistrien och följderna av de rättsliga förfaranden som inletts mot företaget.
Framför allt när det gäller Tjetjenien skulle jag vilja påpeka att denna fråga inte bara togs upp på rådsordförandens initiativ, utan att en stor del av debattiden ägnades åt detta ämne under plenarsammanträdet.
Om denna fråga inte nämns i den slutliga deklarationen från toppmötet är det på grund av de skäl jag nyss anförde och som innebär att detta var ett förslag där enighet krävdes och där resultatet därför blev en kompromiss.
Kommissionen, den höge representanten Javier Solana och ordförandeskapet var alla eniga om att hänvisningen till den gemensamma deklarationen var ett godtagbart resultat.
Detta är således skälen.
När det gäller den interna utvecklingen i Ryssland beskrev president Putin den inrikespolitiska och ekonomiska situationen med tanke på parlamentsvalen i december och presidentvalen i mars och mot bakgrund av händelserna i samband med affären.
Han upprepade Rysslands tydliga avsikt att fullfölja privatiseringsprogrammet och fortsätta arbetet med att inrätta ett oberoende rättssystem och stärka de offentliga institutionerna.
Vi svarade att vi kommer att fortsätta att följa affären mycket noggrant, även om vi absolut inte har för avsikt att lägga oss i Rysslands inrikespolitik, och att vi är förvissade om att det ryska domstolsväsendet kommer att agera i fullständig öppenhet och i enlighet med lagstiftningen och ge det internationella samfundet och näringslivet alla garantier för att de pågående reformerna inte kommer att avbrytas och att Ryssland kommer att fortsätta att följa marknadsekonomiska principer.
Som svar på en särskild begäran från ordförandeskapet beskrev president Putin Moskvas insatser för att inleda den politiska och institutionella återuppbyggnaden i Tjetjenien, vilket skall ske genom en folkomröstning, amnesti och val, och uppmanade EU-företrädare att besöka området.
Vi, å andra sidan, uttryckte vår solidaritet med Ryssland i kampen mot tjetjensk terrorism liksom vårt stöd för en konstitutionell reform som omfattar den dominerande del av den tjetjenska befolkningen som saknar samröre med terrorism.
Vi upprepade vårt krav att alla ansträngningar som är möjliga skall göras för att påskynda frisläppandet av Arjan Erkel från, som kidnappades i Kaukasus i augusti 2002, och uttryckte en förhoppning om att ett ECHO-kontor skall kunna öppnas i området.
President Putin föreslog att ett kontor skulle öppnas i själva Tjetjenien och att han personligen skulle garantera dess säkerhet.
När det gäller det gemensamma ekonomiska området godkände toppmötet en överenskommen strategi som vi hoppas skall öka det ömsesidiga beroendet mellan våra ekonomier under de kommande åren.
Nu måste vi besluta om ett lämpligt institutionellt forum för den operativa uppföljningen och eventuellt förlänga mandatet för den berörda högnivågruppen.
Toppmötet stödde de ryska strävandena att bli medlem av WTO före utgången av 2004, men är fortfarande mycket medveten om de kända svårigheterna inom områden som energi, lufttransport och försäkring, som förblir olösta frågor på den EU-ryska dagordningen.
Dialogen om energi kommer att fortsätta och EU kommer att fortsätta uppmuntra framsteg i den ryska processen att reformera denna sektor, trots de svårigheter som Ryssland har haft att uppfylla EU: s och WTO: s krav, särskilt när det gäller den inhemska prissättningen och privatiseringen av energisektorn.
Europeiska unionen betonade även starkt att Ryssland snarast måste ratificera Kyotoprotokollet och att vi förväntar oss att Ryssland vidtar beslutsamma åtgärder för att öka samarbetet i frågor rörande skyddet av den marina miljön.
När det gäller det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa vill jag påminna er om att ett avtal har undertecknats mellan Europol och det ryska inrikesdepartementet.
Detta är en viktig bekräftelse på vår gemensamma strävan att genomföra handlingsplanen mot organiserad brottslighet.
I anslutning till detta välkomnar vi även att samtal inletts på teknisk nivå om frågor rörande avregleringen av viseringskraven, och vi noterade att båda sidor vill införa åtgärder för att mjuka upp den befintliga lagstiftningens krav på utfärdande av viseringar.
Vi betonade även vikten av att snarast ingå ett återtagandeavtal.
Vid mötet fick Europeiska unionen tillfälle att bekräfta sin övertygelse att inre säkerhet är ett komplement till rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter och att det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Ryssland fortsätter att bygga på gemensamma värderingar som demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.
När det gäller det gemensamma området med yttre säkerhet var den gemensamma deklarationen om samarbete på krishanteringsområdet ett tydligt bevis för Europeiska unionens och Ryska federationens vilja att samarbeta inom detta för EU så viktiga område.
Jag menar att även detta bör ses som en av framgångarna från toppmötet i Rom när det gäller att skapa ett gemensamt område med yttre säkerhet.
Det ryska förslaget om närmare samarbete på civilskyddsområdet och hantering av naturkatastrofer kommer att utvärderas närmare och så snart som möjligt omsättas i avtal som gör det möjligt för EU och Ryssland att samarbeta och förstärka sina gemensamma insatser vid framtida nödsituationer.
Ett första steg kan vara att inrätta direkta kontakter mellan de behöriga myndigheterna i Bryssel och Moskva.
Möjligheten till liknande samarbete när det gäller massförstörelsevapen skall också undersökas av berörda multilaterala organ.
När det gäller det gemensamma området för forskning och utbildning var toppmötet startskottet för ett nytt kapitel i det bilaterala samarbetet, som förstärktes av Ryska federationens anslutning till det mellanstatliga samarbetet i Bolognaprocessen, som syftar till att främja överenskommelser om ömsesidigt erkännande av examensbevis och harmonisering av universitetens kursplaner.
Bolognaprocessen banar väg för former av effektivt mellanstatligt samarbete för harmonisering av examensbevis, vilket är ett första steg mot att inrätta ett gemensamt område för universitetsundervisning.
Förlängningen av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete kommer dessutom att göra det möjligt för ryska medborgare att delta i EU: s forskningsprogram.
Slutligen diskuterades frågan om det permanenta partnerskapsrådets funktion, i syfte att finna en lösning som bygger på de effektivitets- och flexibilitetsvärderingar som är gemensamma för Rysslands önskan om djupare diskussioner med större räckvidd i frågor av gemensamt intresse, samtidigt som principen att EU: s beslutsprocesser måste förbli autonoma respekteras.
Min förhoppning är att vi genom att bygga vidare på denna grund snart skall kunna nå en överenskommelse som gör det möjligt för det permanenta partnerskapsrådet att inleda sin verksamhet.
När det gäller internationella frågor diskuterades den aktuella händelseutvecklingen i Iran, Irak och Mellanöstern, där båda parter i stort sett är eniga och i huvudsak delar samma mål, men även situationen i Moldavien.
Mot bakgrund av att flera tidsfrister snart löper ut för krisen i Transnistrien, där Ryska federationen spelar en avgörande roll, diskuterades särskilt det slutliga tillbakadragandet av rysk militär utrustning senast den 31 december liksom framstegen i fempartsförhandlingarna och arbetet i den konstitutionella kommitté som har ansvaret för att utforma en ny statsmodell för Moldavien.
Vi anser att Ryssland bör fullgöra sitt åtagande på utsatt tid utan ytterligare dröjsmål.
Ryssland bekräftade åtagandet om tillbakadragande, men påpekade att ytterligare insatser kommer att krävas eftersom mycket få framsteg gjorts i förhandlingarna om en lösning av krisen i Transnistrien.
Herr talman, mina damer och herrar!
Avslutningsvis tror jag att jag kan säga att toppmötet i Rom inte var helt enkelt, men att det var ett viktigt led i att befästa vårt övergripande förhållande till Ryska federationen och att det möjliggjorde framsteg när det gäller att inrätta de fyra gemensamma områdena.
Det var verkligen ett värdefullt tillfälle att ha ett omfattande meningsutbyte om internationella frågor.
