# ID: svediakorp-gov441781
# author: Antonione, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,568
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är glad att ha tillfälle att för parlamentet belysa de resultat vi förväntar oss av EU: s och Medelhavsländernas sjätte ministerkonferens, som kommer att äga rum i Neapel den 2 och 3 december.
Även innan Italien övertog det sex månader långa rådsordförandeskapet i EU hade det en tydlig förståelse för hur stor roll resultatet från konferensen i Neapel skulle komma att spela i den samlade bedömningen av dess ordförandeskap.
Mycket riktigt, inom den samlade ramen för yttre förbindelser för den nya utvidgade unionen intar förbindelserna med länderna vid Medelhavets södra strand en fortsatt viktig position och utgör en fast referenspunkt.
Barcelonaprocessen har från början gett oss en metod för att mäta dessa förbindelsers hälsotillstånd och ofta tjänat som metronom för att bestämma takten på diskussionen mellan det gemensamma havets båda stränder och är därför en kraft som styr och framför allt driver på själva dialogen, i den mån detta har varit möjligt med tanke på händelserna i Mellanöstern under årens lopp.
I upptakten till Neapelkonferensen har Italien vid varje tillfälle kunnat räkna med ett givande samarbete från alla partner, som under de senaste månaderna utan undantag har visat att de delar våra stora förväntningar om att Barcelona VI verkligen bör bli ett tillfälle för en otvetydig revitalisering av partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet.
Behovet av ett återupplivande har sin grund i handlingsplanen från Valencia som godkändes under det spanska ordförandeskapet i april 2002.
Det bekräftades av ministermötet på Kreta i maj under det grekiska ordförandeskapet och uppfattades av oss som en tydlig indikation på mandatet att utforma det gemensamma arbetet för att ge Barcelonaprocessen en stabilare grund.
Detta tycks vara allt viktigare i dag när å ena sidan unionens utvidgningsprocess och å andra sidan situationen i Mellanöstern ställer stora krav på Europa från länderna längs Medelhavets södra strand.
Europeiska unionen har under tiden redan gett ett första kraftigt och sammanhängande svar genom att införa den nya grannskapspolitiken, i vilken den lägger fram ett nytt sammanhängande koncept för de yttre förbindelserna med grannområdena.
Den har också infört en hårdare politik för respekten för mänskliga rättigheter och demokrati som inte minst tack vare ett betydande bidrag från kommissionen redan håller på att genomföras.
Det är i detta nya och lovande sammanhang som det italienska ordförandeskapet avser att fullgöra sitt stora ansvar genom att sätta in alla till buds stående krafter och all den energi som ett sådant företag kräver vid konferensen i Neapel.
Den revitalisering vi har i åtanke kommer dock bara att leva upp till sitt namn – med andra ord att vara kvalitativ – om den kan återskapa ett vitalt, dynamiskt partnerskap mellan Europa och Medelhavsområdet.
Denna operation får inte omfatta endast tjänstemän och makthavare utan måste ytterst vända sig till folkopinionen i våra länder.
Det kan vara värt att här specificera att “ en stabilare grund ” innebär något mycket enkelt i detta sammanhang, nämligen att ge Barcelonaprocessen de instrument, strukturer och mekanismer som kommer att få partnerskapet mellan Europa och Medelhavsländerna att komma i kontakt med folkopinionen och ge den förmåga att få ett positivt inflytande på det dagliga livet och främja och respektera olika uppfattningar.
Endast på detta vis kan ett äkta och starkt partnerskap mellan Medelhavets två stränder befästas.
Ur detta perspektiv är det resultat som vi 35 partner från Europa och Medelhavsländerna väntar oss av konferensen i Neapel en intensifiering av Barcelonaprocessen genom tre nya instrument som är utformade för att föra partnerskapet i närmare kontakt med det civila samhällets starkaste ambitioner i regionen.
Jag syftar för det första – och jag är särskilt glad över att kunna göra detta här i dag – på skapandet av den parlamentariska Europa – Medelhavsförsamlingen, som kommer att få en roll med rådgivande funktioner i Barcelonaprocessen.
För det andra syftar jag på skapandet av Europa – Medelhavsstiftelsen för att främja dialogen mellan olika kulturer och slutligen på den nya institutionella och operativa struktur som partnerna kommer att besluta om för Europa – Medelhavsfonden för investering och partnerskap som upprättades inom Europeiska investeringsbanken (EIB) för ett år sedan för att främja investeringar i den privata sektorn – i synnerhet små och medelstora företag – i länderna längs Medelhavets södra strand.
Vi är övertygade om att dessa åtgärder skulle ge partnerskapet ett kraftigt uppsving genom att låta det arbeta självständigt och ge det en handlingskraft som genereras dels av de krav som det civila samhället framför parlamentsvägen, dels av berättigade grupper som drivs av den ömsesidiga respekt som en konstruktiv växelverkan mellan kulturer kan väcka och slutligen av ett finansinstitut som stämmer allt bättre överens med mottagarländernas särskilda behov och är utrustat med fler och bättre användbara instrument.
Detta är de underliggande skäl och målsättningar som de tre huvudsakliga prioriteringarna för regeringskonferensen tidigt i december svarar mot, prioriteringar som vi har tolkat i ljuset av uppbyggandet av ett revitaliserat partnerskap mellan Medelhavets två stränder.
De senaste månadernas händelser har visat att detta blir allt viktigare för att ett tillstånd av fred och politisk, ekonomisk och social stabilitet skall kunna råda i regionen.
I detta avseende är det mycket viktigt att formellt infoga den parlamentariska Europa – Medelhavsförsamlingen med rådgivande funktioner i partnerskapets ram, eftersom det är församlingen som först och främst kommer att anförtros uppgiften att föra Barcelonaprocessen närmare folkopinionen och sålunda gottgöra det underskott av deltagande och, ännu viktigare, kommunikation som Barcelonaprocessen hittills utan tvekan har kämpat med.
Vi betraktar stiftelsen för dialog mellan kulturer som en struktur som – med en kombination av pragmatism och en känsla för perspektiv – kan fungera som en katalysator för alla initiativ som syftar till att utveckla en dialog och ömsesidig förståelse baserat på ” vägledande principer för dialogen mellan olika kulturer och civilisationer ” som godkändes vid mötet på Kreta.
Konferensen i Neapel kommer att ha till uppgift att godkänna inrättandet av stiftelsen, och vi hoppas att valet av lokalisering skall offentliggöras vid samma tillfälle.
Slutligen anser vi det vara av avgörande betydelse att förbättra det arbete som faciliteten för investering och partnerskap för Europa – Medelhavsområdet utför genom att specialanpassa instrumenten så att de bättre passar små och medelstora företag och den privata sektorn.
I Neapel kommer man att fokusera huvudsakligen på dessa frågor, men det finns fler.
Konferensen kommer dessutom att ha som mål att bekräfta åtagandet att utveckla partnerskapet även i politiska och säkerhetsrelaterade frågor genom att införa ett mer fullständigt samarbete om den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken och en djupare dialog om den synnerligen kvistiga frågan om terrorismen.
Vad den ekonomiska dimensionen beträffar kommer det i Neapel – bland annat – att ges tillfälle att sammanställa och utvärdera resultaten från EU: s och Medelhavsländernas konferens om handel som hölls i Palermo i juli 2003.
Vi kommer också att få möjlighet att fundera över resultatet av EU: s och Medelhavsländernas första jordbruksministerkonferens som kommer att hållas i Venedig den 27 november och konferensen om investering, infrastruktur och energi som kommer att äga rum direkt före Barcelona 6, den 1 och 2 december 2003.
Den sociala och kulturella dagordningen kommer oundvikligen i stor utsträckning att tas upp i debatten om stiftelsen, men den kommer absolut att ge tillfälle att utvärdera de framsteg som gjorts sedan det regionala programmet om den goda förvaltningsseden och stärkande av rättsstatsprincipen infördes, vilket är en avgörande faktor för EU: s och Medelhavsländernas framtida samarbete inom politikområdena rättsväsende, polis och invandring.
I synnerhet kommer debatten om denna sista fråga att understryka vikten av att ha en balanserad inställning till förvaltningen av migrationspolitiken, som om den sköts ordentlig kan vara ett positivt bidrag till den socioekonomiska tillväxten i hela regionen.
Återigen med målet att föra partnerskapet närmare folkopinionen kommer konferensen i Neapel att välkomna starten av ett samarbete mellan regionala myndigheter i länderna längs Medelhavets två stränder, ett förfarande för vilket den kommande interregionala konferensen i Palermo kommer att vara en viktig milstolpe.
Dessutom bör man i Neapel lägga märke till en mekanism för att involvera det civila samhället, det särskilda forum som kommer att hållas i denna stad före konferensen.
Forumet kommer att vara öppet för en bredare grupp av deltagare och följdriktigt struktureras på ett sådant vis för att öka arrangemangets inflytande och profil.
Slutligen kommer konferensen att återge slutsatserna från det möte som hållits av de organ som företräder sociala instanser som just har hållits i Malta inom ramen för Europeiska sociala kommittén.
Allt detta kommer att ingå i det kraftfulla budskap vi litar på kommer att sändas ut från konferensen i Neapel.
För att nå dessa mål arbetar vi för att se till att ståndpunkterna från alla partner från EU och Medelhavsländerna kommer att sammanstråla vid detta tillfälle.
Detta gör vi i en pragmatisk anda och följer ett strategiskt tillvägagångssätt som bör göra det möjligt att förena olika intressen för att – inom den nya ramen för ett utvidgat Europa – bygga och underhålla ett stabilare förhållande mellan Medelhavets två stränder.
Herr talman, mina damer och herrar!
På denna punkt vågar jag säga att vi är på rätt väg.
