# ID: svediakorp-gov441761
# author: Abitbol (EDD ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
För att helt kort återvända till Berès inlägg nyss, anser jag milt sagt att det är synnerligen klumpigt att Europaparlamentet under regeringskonferensen företräds av två ledamöter av samma nationalitet, nämligen den tyska.
Detta illustrerar en fråga som ofta har berörts under konventets arbete – Tysklands överrepresentation i Europaparlamentet, något som utan tvekan är en av de farligaste följderna av Nicefördraget.
Jag skall erkänna att jag inte vet hur talmanskonferensen fattar sina beslut, men det faktum att denna fråga inte har tagits upp, trots att den knappast är av underordnad betydelse, är något jag finner beklagligt med tanke på bilden av parlamentet och av EU under kommande år.
Även om det i detta skede är svårt att avge ett utlåtande om regeringskonferensen tror jag icke desto mindre att vi bör dela kommissionens oro, eftersom jag har ett intryck av att vi håller på att byta Charybdis mot Scylla.
Konventet ansträngde sig till en början hårt för att studera innehållet i EU: s politikområden – ekonomi, sociala frågor, valutapolitik och utrikespolitik – för att till sist, det skall erkännas, stanna för en blygsam institutionell kompromiss.
Vid en jämförelse tror jag ändå att regeringskonferensen fjärmar sig ännu mer från de frågor som intresserar EU-medborgarna och håller på att bli en sorts huggsexa om röstkvoter och platser, samtidigt som det pågår en process där EU: s medborgare är på väg att mer direkt vända sig emot EU och ifrågasätta den europeiska integrationens själva grundvalar, något som inte undgått er, eftersom Francis Wurtz nämnde det.
Detta har vi också sett under Europeiskt socialt forum, som jag själv personligen har döpt om till ” Europeiskt suveränitetsforum ”, med tanke på de diskussioner som fördes där.
Slutligen talas det mycket om övergångsklausuler, som i själva verket är mörka tunnlar där de nationella demokratiernas sista prerogativ kommer att gå förlorade.
Jag skulle dock vilja återvända till en incident som ägde rum i går, för att ge parlamentet en liten demonstration av hur splittrat det emellanåt kan verka.
En grupp, som är den största här i kammaren, gav Romano Prodi en reprimand för hans inblandning i italiensk politik, trots att alla parlamentets företrädare under konventets arbete förespråkade att kommissionens ordförande skulle väljas av parlamentet och att det följaktligen skulle vara möjligt att bedriva en kampanj.
Jag minns att den här frågan nämndes ett flertal gånger.
Det vore förvisso intressant att kunna bedriva en kampanj för Romano Prodi eller José María Aznar inför Europavalet.
I går föregrep Romano Prodi helt enkelt ett beslut som jag menar är beklagligt och som består i att rollen som kommissionens ordförande politiseras.
