# ID: svediakorp-gov441758
# author: Wurtz (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 713
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi närmar oss slutet på den tidsfrist som ursprungligen sattes upp för regeringskonferensens arbete.
Rådsordföranden har precis påmint oss om de stötestenar som återstår: antalet ledamöter i kommissionen, utrikesministerns uppgifter, definitionen av kvalificerad majoritet i rådet, Europaparlamentets roll i budgetförfarandet och förfarandet för översyn av konstitutionen.
Det här är inga små frågor.
Vissa handlar om maktfördelningen mellan institutioner och medlemsstater, andra rör de ytterst känsliga frågorna om nationella identiteter och ytterligare andra handlar om att vi inte skall låsa oss i institutionella strukturer som är näst intill omöjliga att förändra.
Den som trodde att den här typen av svårigheter inte skulle uppstå var i mitt tycke tämligen orealistisk.
Jag för min del är varken förvånad eller oroad över dessa konflikter.
Om de hade varit de enda hindren för en framgångsrik regeringskonferens, skulle jag säga precis som Italiens utrikesminister Franco Frattini har gjort vid andra tillfällen, att vi nu har en lösning på 95 procent av problemen.
Tyvärr är det inte så.
För det finns tydligen en aspekt på utkastet till konstitution som verkar vara lika mycket tabu för stats- och regeringscheferna som det var för konventets ordförande.
Det handlar om unionens politikområden och framför allt vad jag kallade konstitutionaliseringen av den liberala modellen när jag talade med Valéry Giscard d ' Estaing den 3 september, eller för att uttrycka det på ett annat sätt, att genom en grundläggande lag för det framtida Europa lägga grunden för en verklig lojalitetsförklaring till Nato.
Unionen har bara betydelse för medborgarna i fråga om hur dess politik genomförs.
Det är inte jag som säger detta, det gör kommissionen i sitt meddelande av den 17 september om konstitutionen.
Ändå ifrågasätts inte unionens politikområden, som omfattar tre fjärdedelar av utkastet till fördrag.
Tror ni därmed att det råder enighet i den allmänna opinionen på den punkten?
Det skulle förstås vara dumt.
Några av er kanske skrattar när jag för att visa detta pekar på Europeiskt socialt forum som just ägde rum i Parisområdet.
Det skulle således vara ett stort misstag att inta en ironisk eller likgiltig hållning inför det upprop som just har riktats till unionen.
I hundratals debatter har 50 000 ungdomar från hela Europa visat sin törst efter kunskap, förståelse, förändring och konkreta åtgärder.
Samtidigt som de fullständigt har förkastat den liberala modellen har de uttryckt en djup längtan efter Europa.
Hur skall vi svara på detta?
När det gäller fortsättningen på hela gemenskapslagstiftningen om den inre marknaden och Maastrichtfördraget kommer de inte att nöja sig med en punkt 2 i artikel 3 som lovar paradiset på jorden.
De kräver verkliga förändringar och det är därför som stora delar av allmänheten visar sitt stöd.
I vissa länder, som i Frankrike, har diskussionerna, som var obefintliga före den 3 september när vi här i Europaparlamentet tog upp problemet med den dolda innebörden av utkastet till fördrag – som ni nämnde, herr talman – fortsatt att sprida sig och fördjupas sedan dess.
Det har gått så långt att många observatörer i dessa länder inte utesluter en seger för nej-sidan om det skulle hållas folkomröstning om att ratificera fördraget.
Nu kommer ni att svara mig att det inte har gått så långt i de flesta fall.
Den allmänna opinionen är fortfarande lugn i många länder.
Så!
Skall vi glädja oss över detta?
Låt oss inte lita på lugnet.
Den oroande tystnaden i dag riskerar att leda till jordskred i morgondagens val.
Jag skulle mycket hellre vilja ha ett ganska tumultartat gensvar, om än präglat av generositet och solidaritet, som inte kan göra saker och ting värre.
Därför vill jag på min grupps vägnar vädja till dem av er som delar vår syn.
Europa har byggts uppifrån och ned alltför länge.
Så är inte längre fallet.
Vi måste stå upp och kräva att uppmaningarna från våra samhällen skall bli hörda och tas på allvar.
Vi har inte mycket tid kvar att reagera och skapa ett EU-projekt som är begripligt för våra medborgare.
