# ID: svediakorp-gov441753
# author: Brok (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,019
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag menar att det blev tydligt under gårdagens möte att det är möjligt att nå en överenskommelse fram till december.
Detta säger jag därför att det till syvende och sist bara är några få frågor som är verkligt kontroversiella och det är knappast troligt att de kommer att kunna lösas nästa år heller.
Därför bör vi uppmuntra det italienska ordförandeskapet att hålla fast vid sin nuvarande linje och hålla sig så nära konventets text som möjligt, eftersom den texten representerar en balans som skulle vara svår att återskapa.
Detsamma gäller i högsta grad även för det dokument som skall läggas fram under ministerkonklaven nästa vecka.
Jag tror att det under de förutsättningarna finns en möjlighet att slutföra regeringskonferensen framgångsrikt.
Men vi måste ändå vara medvetna om att det fortfarande finns krafter som vill förhindra detta.
Vi har redan diskuterat det här i samband med det lagstiftande rådet.
Som ni påpekade, herr talman, har det även här i kammaren mycket riktigt fattats ett antal beslut om gemensamma budgeträttigheter.
I båda fallen – både i fråga om det lagstiftande rådet, där det handlar om att förhindra öppenhet och att låta de nationella byråkraterna arbeta vidare som förut, och i fråga om att underminera Europaparlamentets rättigheter i samband med budgeten – kommer jag att tänka på en filmserie, där del två hette ” Rymdimperiet slår tillbaka ”.
Det imperium jag tänker på är imperiet av nationella ministerbyråkratier.
I den tredje filmen i serien segrar det goda över det onda, så vi har en hyfsad chans att kunna avvärja faran.
Vid det näst sista mötet vidtog det italienska ordförandeskapet åtgärder för att skydda våra budgeträttigheter och jag hoppas att den ståndpunkten kommer att överleva fram till slutet.
Men vi måste göra en sak mycket klar: de båda lagstiftande organen måste sammanträda offentligt – det är vi skyldiga EU: s medborgare i öppenhetens namn.
Och det måste också stå klart att rätten att vara med och besluta om budgeten är en avgörande rättighet för alla parlament, och om den rätten ändras på ett sätt som är oacceptabelt för Europaparlamentet kommer det helt säkert att förklaras krig.
Jag är säker på att detta också kommer att hållas i åtanke.
Sedan har vi de så kallade maktfrågorna: rösträtten i rådet, kommissionens sammansättning och rösträtt och liknande frågor om Europaparlamentets sammansättning.
Jag är ytterst medveten om att stats- och regeringscheferna troligen inte kommer att kunna komma överens om det här förrän den allra sista kvällen.
Men det finns några frågor vi måste ha i åtanke, som till exempel om tröskeln skall höjas från 60 till 66 och andra frågor när det gäller kommissionen.
När det gäller kompromissvilja i största allmänhet finns det en sak vi inte får glömma, nämligen effektivitet.
Det borde vara uppenbart att vi måste se till att rådet kan fatta beslut i en utvidgad union, och det var därför konventet lade fram sitt förslag – det här får vi inte glömma bort.
Vi kritiserade Nicefördraget eftersom vi ansåg att röstningsförfarandet i rådet inte skulle fungera i en utvidgad union och detta måste ha varit uppenbart för våra polska vänner redan från början, herr Verheugen.
Människorna i de tillträdande medlemsstaterna kan inte komma nu och säga att detaljerna och mekanismerna i Nicefördraget lades fram i deras folkomröstningar och åberopa dem som grund för legitimiteten i samband med diskussionerna vid regeringskonferensen.
Om det här skall lyckas måste effektivitet alltid prioriteras, naturligtvis i alla lägen kombinerat med den grad av demokratisk legitimitet som krävs.
Jag är ibland djupt oroad över att många regeringar inte tänker: ” Hur kan Europeiska unionen nå majoritet för ett visst beslut? ” utan snarare: ” Hur lätt kan jag blockera ett beslut? ”.
Det finns anledning att oroa sig över det tankesättet, och vi bör försöka finna en lösning på det.
När det gäller posten som utrikesminister, som nämndes vid vårt senaste sammanträde, skulle jag vilja påpeka att vi talar om en trefaldig roll, inte bara en dubbel.
Utrikesministern skulle ha tre funktioner: ledamot av kommissionen, rådets höge representant och rådets ordförande.
Alla tre måste kombineras om det här skall fungera.
Vi i parlamentet skulle inte vara nöjda med en lösning där utrikesministern inte är fullvärdig ledamot av Europeiska kommissionen.
Det är oerhört viktigt att utrikesministern är fullvärdig ledamot av kommissionen eftersom det är den enda möjligheten att utöva verklig demokratisk kontroll, att använda ett verkligt demokratiskt tillsättandeförfarande och att få den legitimitet som kammaren ger.
Inte heller vill vi att kommissionen skall förlora sitt inflytande på det utrikespolitiska området genom att inte få fullt ansvar för det område som kommissionen nu ansvarar för, vilket indirekt även skulle innebära att Europaparlamentet skulle förlora inflytande på detta område.
Därför skall vi arbeta hårt för att se till att dessa tre aspekter hålls ihop.
Unionens utrikesminister bör också leda utrikesministrarnas rådssammanträden, eftersom det är den enda möjligheten att uppnå såväl enhetlighet som kontinuitet och det är bara då som det verkligen är vettigt att inrätta den här positionen på det här sättet.
Till sist skulle jag vilja kommentera översynsklausulen.
Låt mig påminna er om att det förslag som Giuliano Amato, Andrew Duff och jag själv lade fram i vårt brev faktiskt bör tas upp igen.
Det bör finnas en möjlighet, med undantag för områdena ” Ändrade befogenheter ” och ” Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ”, som naturligtvis även i framtiden skall omfattas av nuvarande förfarande.
Vi bör emellertid komma ihåg något som diskuterades i konventet, nämligen en översynsklausul med en öppning och en utträdesklausul.
Den enda kvarstående frågan är nu utträdesklausulen och jag anser att något saknas där och att vi behöver överväga den ytterligare.
