# ID: svediakorp-gov441749
# author: Antonione, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,422
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är glad över att vara tillbaka här i kammaren för att utbyta åsikter om vad som skett i samband med regeringskonferensen sedan min senaste utfrågning den 5 november, så här direkt efter regeringskonferensens ministermöte den 18 november och bara några dagar före ministerkonklaven i Neapel.
Jag menar att jag bör inleda med att återigen betona att det italienska ordförandeskapet vidhåller den övergripande inställning som min regering har gett uttryck för många gånger här i kammaren och på regeringskonferensen.
Vi är fortfarande övertygade om att det krävs en text som skiljer sig så lite som möjligt från konventets utkast om vi skall kunna nå en ambitiös överenskommelse som uppfyller behoven och förväntningarna i ett utvidgat Europa.
De återkommande mötena med Europaparlamentet och företrädare för de nationella parlamenten och de uppmaningar som vi får från olika europeiska samhällsorganisationer stärker denna övertygelse.
Ibland verkar det som att vissa medlemsstater inom regeringskonferensen vill gå en annan väg och försöker återuppväcka diskussionen om flera delar av konventets utkast.
Jag vill emellertid uttrycka en försiktig optimism i detta sammanhang.
Vissa länder upprätthåller sin reserverade hållning och insisterar på att begära ändringar – i vissa fall omfattande sådana – i den balans som konventet uppnått, enbart av förhandlingstekniska skäl, vilket är helt legitimt.
Ingen medlemsstat har dock ifrågasatt målsättningen – som också är en politisk nödvändighet – att föra regeringskonferensen till framgång inom den tidsfrist om föreslogs i Thessaloniki och som våra stats- och regeringschefer bekräftade i Bryssel i oktober.
Det sätt på vilket regeringskonferensen framskrider är dessutom i sig själv ett bevis på det sanna värdet av konventets utkast: i nästan alla frågor som diskuterats hittills har vi kunnat notera att en revisionistisk inställning och strävan att ändra konventets utkast inte leder till samförstånd om alternativa lösningar utan bara vidgar klyftorna mellan motstridiga positioner.
Därför anser jag att när vi går in i förhandlingarnas slutskede kommer varje land att inse de gemensamma fördelarna med en ambitiös konstitutionalisering av integreringsprocessen, trots de smärre enskilda uppoffringar som vissa beslut kan innebära.
Under gårdagens möte debatterade vi framför allt vilken funktion unionens utrikesminister skall ha och frågan om en översyn av det konstitutionella fördraget, och vi noterade också ett antal rekommendationer från den danska regeringen angående protokollet om de undantagsklausuler (” opt out ”) som Danmark har nytta av när det gäller rättsliga och inrikes frågor.
Den första frågan hade redan behandlats under regeringskonferensens tidigare möten.
Ordförandeskapet beslutade sig därför för att lägga fram ett antal specifika förslag enligt följande principer.
För det första att bevara formen med ” dubbla hattar ” som konventet utarbetat, med det förtydligandet att Europeiska kommissionens vice ordförandes / utrikesministers oberoende endast skall gälla de delar som har att göra med ansvaret inom kommissionen och inte rådets verksamhet (till exempel att genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och att vara ordförande för rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser)).
För det andra att närmare specificera vad det skulle innebära för unionens utrikesminister om Europaparlamentet antog ett misstroendevotum mot kommissionen.
För det tredje att tydligt fastställa att kommissionens ordförande inte kan kräva vice ordförandens / utrikesministerns avgång utan Europeiska rådets godkännande.
För det fjärde att stärka den bestämmelse som ger vice ordföranden / utrikesministern ansvaret för att se till att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är förenlig med unionens yttre förbindelser.
Flera medlemsstater välkomnade genomgången av dessa punkter, som helt är i linje med vad konventet lagt fram.
Det är viktigt att påpeka att ordförandeskapets förslag leder i rätt riktning, även för de delegationer som är kritiska till konventets text.
En slutgiltig överenskommelse om den framtida utrikesministerns uppgifter kan självklart bara slutas inom ramen för en överenskommelse om unionens hela framtida institutionella ram.
Vi kommer att återkomma till den här frågan vid ministerkonklaven den 28 – 29 november och därefter under regeringskonferensens avslutande möte med stats- och regeringscheferna.
Den lösning som konventet tänkt sig för den framtida översynen av det konstitutionella fördraget bygger på två grundläggande principer: ändringar i samtliga konstitutionella bestämmelser skall antas enhälligt och ratificeras, och det skall finnas övergångsklausuler, såväl allmänna som särskilda, som inom klart avgränsade områden gör det möjligt att ändra röstningsreglerna från enhällighet till kvalificerad majoritet, eller att ändra från ett särskilt lagstiftningsförfarande till det vanliga förfarandet, vilket garanterar att rådet och Europaparlamentet blir fullständigt jämbördiga, under förutsättning att alla medlemsstater i Europeiska rådet gemensamt kommer överens om detta, efter att ha hört Europaparlamentet och informerat de nationella parlamenten.
Ordförandeskapet har föreslagit några ändringar i konventets förslag, både för att stärka de nationella parlamentens deltagande i processen för att aktivera övergångsklausulerna och för att bekräfta möjligheten att göra förfarandet för översyn av det konstitutionella fördraget mindre tungrott när det gäller ett begränsat antal angivna avsnitt i det konstitutionella fördragets tredje del.
Som Europaparlamentet mycket riktigt påpekar verkar det förfarande som konventet föreslår överdrivet stelbent och riskerar att göra det omöjligt för den utvidgade unionen att uppdatera sin egen konstitution, till och med när det gäller mindre frågor.
Gårdagens meningsutbyte bekräftade att positionerna fortfarande är vitt åtskilda på detta område.
Icke desto mindre måste vi fortsätta våra försök att hitta en gemensam plattform för en överenskommelse som, med utgångspunkt i konventets regelverk, kan förena behovet av att låta de nationella parlamenten delta på ett lämpligt och effektivt sätt – något som är avgörande för den demokratiska legitimiteten i en union av stater och medborgare som lever i ett rättssamhälle – med behovet av att förhindra stelbenta översynsförfaranden som skulle kunna hindra utvecklingen i en union som nu har ett stort antal medlemmar.
Under gårdagens möte gjorde den danske utrikesministern konferensdeltagarna uppmärksamma på frågan om protokollet om Danmarks deltagande i unionens verksamhet på området rättsliga och inrikes frågor.
Den nya strukturen i det konstitutionella fördraget – som lämnar den ofunktionella, föråldrade pelarstrukturen bakom sig – gör det verkligen nödvändigt att se över detta protokoll, som upprättades när det rättsliga samarbetet inom brottmåls- och polisärenden fortfarande omfattades av mellanstatliga förfaranden.
På grundval av den danska regeringens rekommendationer kommer vi inom de närmaste dagarna att ta fram ett utkast till en uppdaterad version av protokollet som måste uppfylla en rad grundläggande krav: det nuvarande ” opt-out ” -systemet skall anpassas till den rättsliga ram som följer av det konstitutionella fördraget, Danmarks regering skall ha möjlighet att anta en ” opt-in ” -klausul i framtiden utifrån sin egen grundlag och protokollet skall vara förenligt med effektiva unionsåtgärder i fråga om rättsliga och inrikes frågor – något som konventets text helt riktigt lade stor vikt vid.
Herr talman, mina damer och herrar!
Vi står inför det avgörande skedet i förhandlingarna inom regeringskonferensen.
Vid den kommande ministerkonklaven i Neapel kommer ordförandeskapet att lägga fram det utkast till konstitutionellt fördrag som setts över av den grupp som letts av rådets rättstjänst, med bidrag från alla medlemsstater, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen.
Denna imponerande rättsliga finjustering har lett fram till ett lysande resultat, som förhöjer den övergripande redaktionella kvaliteten på den konstitutionella texten i förhållande till den text som godkändes av konventet.
I Neapel kommer ordförandeskapet också att lägga fram ett omfattande förslag när det gäller de frågor som fortfarande skapar oenighet i förhandlingarna om konstitutionen, i ett försök att föra medlemsstaternas positioner närmare varandra.
Utgångspunkten för detta arbete kommer hur som helst att vara att hålla fast vid konventets utkast, som vid behov kan anpassas, kompletteras, förtydligas och förklaras, men som under inga omständigheter får skrivas om.
Jag skulle här på min regerings vägnar vilja betona att vi är fast beslutna att undvika urvattnade kompromisser och att eftersträva lösningar som bygger på höga principer och som är värdiga den demokratiska och öppna dialog som fördes i konventet.
Vi är medvetna om att den uppgift vi har att fullfölja från och med nu och fram till tidsfristen den 12 – 13 december är känslig och komplex.
Men vi har förtroende för de nationella regeringarnas förmåga att uppfylla de europeiska medborgarnas förväntningar på ett mer sammanhängande, handlingskraftigt och integrerat Europa – de förväntningar som parlamentet har lyckats tolka så väl, först i konventet och sedan på regeringskonferensen där parlamentet har deltagit fullt ut.
