# ID: svediakorp-gov441738
# author: Doyle (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 660
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Krisen med mul- och klövsjuka 2001 visade på ett drastiskt och fasansfullt sätt att rådets direktiv 92 / 102 / EEG om identifikation och registrering av djur, inbegripet får och getter, är otillräckligt.
Därför välkomnar jag i allmänhet förslag till en förordning som förstärker bestämmelserna i detta direktiv.
Jag vill uppriktigt tacka föredraganden och skuggföredraganden Neil Parish för deras utmärkta och av samråd präglade arbete som har fört oss hit.
Jag stöder helhjärtat den ståndpunkt som utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har antagit om de förslag som lagts fram.
I teorin är alla medlemsstater för ett system med enskild identifiering, men det finns två olika läger.
Det första är de länder som stöder förslagen i allmänhet och som, med undantag av Frankrike, ofta har ett litet antal får, däribland Irland.
Det andra är de länder som vidhåller att det vore fullständigt ohållbart och alldeles för dyrt att införa ett enskilt system innan elektronisk identifiering har införts.
I den senare gruppen återfinns Spanien, Portugal, Grekland och givetvis Förenade kungariket, där det finns enorma mängder får och de geografiska förutsättningarna förstärker fårnäringens omfattande problem.
Rådets ordförandeskap har nu lagt fram ett kompromissförslag om de ursprungliga förslagen, som innebär att all registrering av enskilda fårs koder slopas till dess att ett elektroniskt registreringssystem har införts och, för det andra, att elektronisk identifiering blir obligatorisk för får och getter från och med den 1 januari 2008, förutsatt att kommissionen utarbetar en rapport om genomförandet senast i juni 2006.
För det tredje innebär det att undantag från obligatorisk elektronisk identifiering kan beviljas medlemsstater med besättningar på högst femhundratusen djur.
Irlands officiella ståndpunkt är ironiskt nog att vi är för enskild manuell identifiering, eftersom vi införde ett sådant system i juni 2001.
Det brukar vara vi som framför berättigade klagomål, men nu stöder jag helhjärtat mina brittiska och spanska kolleger och deras argument om de egna särskilda förutsättningarna.
I Irland stöder vi dock inte den föreslagna dubbla märkningen, eftersom det skulle öka arbetsbördan för djurägarna och väsentligt öka de tillhörande kostnaderna, till exempel ersättande av märken, utan att tillföra vårt nuvarande system något mervärde.
I Irland kostar för närvarande ett permanent fårmärke 30 cent.
Två märken skulle kosta 60 cent, arbetskostnaderna oräknade, plus ersättande av märken, som per definition blir mycket omfattande hos får på grund av deras betesvanor.
Vi har redan gått igenom stålbadet och har nu ett enskilt identifieringssystem.
Det ger oss full enskild spårbarhet hos får från ursprungsanläggning till slakt.
Detta system infördes för att se till att Irland tillämpar de strängaste normerna för övervakning och kontroll av sjukdomar och går i bräschen för konsumentskydd och livsmedelssäkerhet.
Och det viktigaste av allt för oss i Irland – vi får en betydande fördel på exportmarknaden.
Vi vill inte gå bakåt och ersätta vårt nuvarande system – det är den officiella linjen, tala med jordbrukarna om ni vill höra vad de har att säga – med något som bara är ett system för identifiering av besättningar och som inte ger fullständig spårbarhet.
Kompromissystemet medger inte att förflyttningarna av ett enskilt får spåras.
Det ger ingen grund för kontroll av skrapie eller genotypning, som måste baseras på enskild identifiering.
I detta skede söker Irland ett utrymme inom förslaget för att bevara vissa delar av landets nuvarande system med enskild identifiering i avvaktan på att ett obligatoriskt elektroniskt system införs.
Som våra kolleger har sagt, låt oss harmonisera målet men inte nödvändigtvis medlen.
Det långsiktiga målet bör vara ett kostnadseffektivt elektroniskt identifieringssystem.
Till dess bör det finnas partikoder för de länder som vill ha det och enskilda märkeskoder för andra länder som Irland, beroende på driftens storlek och de geografiska förutsättningarna.
