# ID: svediakorp-gov441726
# author: De Veyrac (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
För det första skulle jag vilja gratulera min kollega Giorgio Lisi för det utmärkta arbete som han har genomfört vad gäller detta ämne, som är så känsligt.
Som ledamot för Toulouse kan jag berätta för er i vilken utsträckning den tragiska explosionen vid AZF-fabriken fortfarande, två år efter händelsen, är utomordentligt närvarande i staden, i tankarna hos katastrofens offer och ofta även kroppsligen.
Tillsammans med borgmästaren i Toulouse, Philippe Douste-Blazy, tvingades vi att agera snabbt och skapa lokala lösningar mot bakgrund av denna tragedi.
Om vi inte vill att denna tragedi skall upprepas i framtiden, så måste det göras mer, och lagstiftning krävs.
Det var vad vår institution gjorde genom att ta upp frågan den 3 oktober 2001.
I detta avseende välkomnar jag särskilt det faktum att det konstruktiva samarbetet mellan kommissionen, rådet och parlamentet möjliggjorde enighet vid andra behandlingen av frågan om ammoniumnitrater, och att trösklarna för godkända nitrat i potentiellt riskabla anläggningar från och med då höjdes till en nivå där explosionen i Toulouse kanske skulle ha kunnat undvikas.
På många områden tillåter det arbete som genomfördes vid tredje behandlingen och i förlikningen nya framsteg med nya säkerhetsåtgärder, och i vår lagstiftningsåtgärd hade vi naturligtvis säkerheten för de anställda vid potentiellt riskabla anläggningar i åtanke.
Utbildningsåtgärder som utformats för dessa människor är därför nödvändiga och även oumbärliga.
Som Giorgio Lisi sade bör de dock inte begränsas till arbetstagare i potentiellt riskabla anläggningar; de bör utvidgas till underleverantörernas anställda.
Utvidgad utbildning för deras skull tycker jag inte på något sätt är en petig åtgärd som byråkrater har tänkt ut, utan tvärtom en skyddsåtgärd.
Jag välkomnar det resultat som uppnåddes i förlikningskommitté på denna punkt.
Det är också vår plikt att bemöta människors befogade oro för att bli bättre informerade om dessa frågor.
De berörda industriidkarna måste visa sina åtgärder med större öppenhet, på deras eget initiativ.
I viss utsträckning ville Europaparlamentet bidra till att informera allmänheten mer genom att skapa en karta som visar riskområdena.
Detta är ett steg i rätt riktning, men det återstår fortfarande att informera människor på plats om att dessa säkerhetshandlingar existerar och finns tillgängliga.
Herr talman!
Jag, liksom befolkningen i Toulouse, är naturligtvis medveten om det faktum att detta betänkande inte ger absolut skydd mot industriolyckor.
Absolut skydd kan per definition inte existera, men jag är också fullständigt övertygad om att denna kammare, genom att ta upp frågan så snabbt och tillhandahålla bättre skyddsregler, kommer att ha bevisat hur kraftigt Europa kan agera när det krävs för våra medborgares överhängande oro, och därför skulle jag vilja tacka er.
