# ID: svediakorp-gov441717
# author: Gutiérrez-Cortines (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 871
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Enligt många rättsliga initiativ, rekommendationer och studier har Europeiska kommissionen främjat en temainriktad strategi för markskydd.
Den första referenspunkten – som jag anser vara grundläggande – är att marken är en begränsad källa till välstånd, grunden till jordbruk och produktion, livsmedel och stöd till landskapet.
Samhället finner det emellertid svårt att förstå och acceptera att den är en begränsad tillgång, kanske för att horisonten alltid verkar oändlig, och vi måste därför skydda den liksom alla andra tillgångar.
Detta dokument behandlar inte endast markskyddet, utan även bevarandet av jorden och landskapet.
Det är avsett att garantera medborgarnas trygghet och hälsa samt att förebygga alla typer av risker.
Jag vill därför gratulera kommissionen till dess arbete.
Det är en välgjord handling, utgångspunkten är sammanhängande och den representerar många års arbete, och jag tror att arbetet fortsätter i denna riktning.
Även om texten inte har rättslig status – och jag vill betona detta – är det ett bakgrundsdokument som kommer att leda fram till många åtgärder, direktiv och rekommendationer, och det fastlägger de huvudfrågor som påverkar framtiden för bevarandet av marken och landskapet.
Det är vad vi kan kalla kommissionens osynliga spak, som den ibland använder för att skapa tänkesätt och ståndpunkter i förhållande till problem.
Som en temainriktad strategi avser kommissionen att genomföra en vetenskaplig politik och utföra ett mycket fastare, överensstämmande och sammanhängande arbete än den har gjort hittills.
Den avser att spåra förhållandet mellan orsak och verkan, följderna.
Vi intar också denna ställning; vi rekommenderar ett erkännande av varje marktyps särart, dess särskilda typologi, marktypers mångfald samt tillämpning av åtgärder, lösningar och metoder som är lämpliga för området och platsens egenskaper.
Som vi har sagt många gånger, hållbar utveckling kräver en måttbeställd strategi, och allt vetenskapligt arbete måste passa för verkligheten.
Detta innebär att vi träder in på ett invecklat område och att kommissionen accepterar den svåra utmaningen att genomföra en markpolitik som erkänner varje områdes, varje regions och varje klimats mångfald.
Vad bidrar parlamentet med?
Parlamentet insisterar på behovet av refererande och officiella kataloger, och det ger kommissionen åtskilliga mandat så att den så snart som möjligt kan tillhandahålla en modell för kataloger som kan framställas i alla regioner och i alla länder, som är tillgänglig, geografiskt differentierad, och som alltid finns i datoriserad och kompatibel form.
Dessa kataloger måste omfatta en markbiografi, typologier, strukturer och andra variabler som användningsområden, eventuella risker samt historiska, landskapsmässiga eller kulturella värden, som betonar riskerna för all natur.
Jag skulle vilja uppmana kommissionen att utveckla utkastet till INSPIRE-direktivet för inrättandet av en infrastruktur för ett europeiskt informationsområde, vilket är nödvändigt som ett instrument för att utveckla dessa områden, och som då godkändes av tre generaldirektorat.
Jag skulle rekommendera mycket mer exakt forskning på vissa områden.
Vi insisterar på behovet att utbyta information och forskning om jordbrukets användning.
Det finns många former av jordbruk, och de flesta av dem är nyttiga för marken, för dess bevarande, för att förhindra erosion, för att bevara organiskt material.
Jag tycker att det är dags att på vetenskapliga vägar avskaffa den gemensamma övertygelsen att jordbruk är till skada för marken.
Det finns många bra former av jordbruk, och vi måste ta reda på vilka de är och stödja dem, i synnerhet om vi vill lägga fram denna fråga inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Forskningsprogram rekommenderas som erbjuder lösningar och inte bara diagnoser och klassifikationer, vilket har varit fallet fram till i dag.
Jag skulle vilja fokusera på två nyskapande frågor: åtagandet att studera ökenspridningen och förhållandet med de variabler som orsakar detta, såsom klimatförändringar.
Jag anser att parlamentet även i fortsättningen måste påvisa sambandet mellan vatten och ökenspridning, problemen med akvifer, behovet att tillhandahålla nya tillgångar, behovet att se efter dessa klimatområden och öknens utbredning.
När det gäller hårdgörning i förhållande till territoriella planer skulle jag vilja säga att även om marken blir ogenomtränglig och urbaniseringen rycker fram – något som i många fall sker överdrivet och okontrollerat – och trots den markförlust som vi upplever – vilken ibland är dramatisk på vissa platser – är detta en fråga om subsidiaritetsprincipen.
Kommissionen måste i detta fall vissa nytt ledarskap, utnyttja dessa osynliga spakar som den använder på vissa områden och presentera förslag för goda metoder.
Kommissionen måste insistera på att markbevarande inte är möjligt om vi inte låter det utgöra en del av markförvaltning.
Alla goda planer och alla förvaltningsplaner måste omfatta en markkatalog och en bedömning av dessa marktyper, eftersom detta är det enda sättet att förhindra översvämningar, att förhindra byggnation i avlopp för regnvatten och i livsmiljö- eller Natura-områden.
Och i detta avseende kommer vi att stödja kommissionen.
Det är nödvändigt att genomföra en markpolitik som verkligen kan hantera frågan med regionalt och statligt stöd.
