# ID: svediakorp-gov441708
# author: Blokland (EDD ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 787
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Femton procent av de tunga lastfordon som färdas på de europeiska vägarna transporterar avfall.
Orsaken till detta står att finna i de olika marknadsvillkor som förekommer.
Det är inte alla medlemsstater som tillämpar förbud eller skatter på dumpning av avfall.
Följaktligen transporteras en stor andel av avfallet till andra länder.
Detta strider mot den närhetsprincip och den princip om tillräcklig egenkapacitet som skall tillämpas beträffande bortskaffande av avfall i enlighet med ramdirektivet om avfall.
Transporter av avfall får bara vägras om avfallet inte kan återvinnas i mottagarlandet.
En seglivad debatt har förts om när avfall skall anses vara återvunnet.
Problemet med hela den debatten är att avfallsåtervinning inte nödvändigtvis är mer miljömässigt försvarbart.
Tydliga villkor för återvinning måste därför arbetas fram.
Europeiska kommissionen är medveten om problemet, vilket bland annat framgår av dess konstaterande om att det finns få miljökriterier för avfallsåtervinning på gemenskapsnivå.
Däremot är utsikterna till en lösning på problemet obefintliga så länge kommissionen inte kommer med förslag inom ramen för den tematiska strategin för återvinning.
För närvarande är det domstolen som får avgöra vad som skall betraktas som avfallsåtervinning, och detta är oacceptabelt.
Dessutom har revideringen av ramdirektivet om avfall dröjt alltför länge.
Det skulle vara oansvarigt av oss gentemot avfallssektorn om vi inväntade hela den utdragna processen i samband med en revidering av ramdirektivet om avfall.
Vi behöver tydlighet snabbare.
Eftersom problem huvudsakligen uppstår i samband med transport av avfall, borde det självklara tillvägagångssättet bli att fastslå sådana kompletterande villkor i den aktuella förordningen.
Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor är av den uppfattningen att medlemsstaterna, fram till dess att Europeiska kommissionen har fastställt dessa villkor, bör ha möjligheten att tillämpa egna villkor för avfallsåtervinning.
Dessutom anser jag att det skall vara möjligt att vägra transporter av avfall om inte en minsta halt av återvinning och ett lägsta värmevärde för avfallet iakttas.
En missuppfattning lever kvar vad gäller dessa grunder för avslag.
Även om det finns en möjlighet att vägra transport av avfall med hänvisning till miljömässiga hänsyn, innebär det inte att detta avslag skulle vara obligatoriskt.
I en del ståndpunktsdokument står det felaktigt att transporter av avfall skall vara förbjudna.
Artiklarna 12 och 13 i denna förordning handlar inte om något förbud utan om att transporter av avfall får ske om ömsesidig överenskommelse föreligger.
Vidareutnyttjande av silver skall således, även om det endast handlar om en tiondels procent, också i fortsättningen vara möjligt.
Export av avfall skall endast tillåtas om det leder till återvinning eller slutgiltigt bortskaffande på kort sikt.
Tillåtelsen gäller således inte, enligt utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, sådan export av avfall där avfallet blir föremål för vad som kallas ” behandling i avvaktan på återvinning ” eller ” behandling i avvaktan på bortskaffande ”.
I praktiken är det mycket som går snett under den sammanblandning, sortering och lagring som då ingår.
Det går inte längre att med säkerhet fastställa var avfallet har hamnat eller vad som hänt med det.
Avfall som har sorterats väl, vars mängd har fastställts och som verkligen återvunnits eller blivit bortskaffat på ett miljömässigt försvarbart sätt borde således med fördel kunna exporteras.
I linje med detta föreslår utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor ett exportförbud för osorterat hushållsavfall.
Det är ju knappast så att vi sänder vårt avloppsvatten till andra länder.
Det sista jag skulle vilja ta upp är genomförandet av denna förordning.
Vi får inte ge efter för de medlemsstater som inte vill satsa tillräckligt på genomförande.
Detta är anledningen till att jag inte stöder ändringsförslagen 95 och 98 som lagts fram av Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna, där idén om ett implicit medgivande från mottagarlandet lanseras.
En ömsesidig överenskommelse som skrivs under i förväg är nödvändig för att behovet av öppenhet skall kunna tillgodoses.
Det finns medlemsstater som för närvarande inte beställer om sitt hus.
De erkänner själva att de saknar kontroll över avfallstransporter.
Där måste de berörda medlemsstaterna genomdriva förändringar i stället för att beklaga sig över den administrativa bördan.
Sammanfattningsvis kan priskonkurrens på den europeiska marknaden för avfall godtas, men däremot inte ekologisk konkurrens.
Vad utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor ställer sig negativt till är export av avfall som leder till miljömässigt mindre försvarbara alternativ.
Syftet med denna förordning är trots allt inte att underlätta handel med avfall utan att möjliggöra miljömässigt försvarbar avfallshantering.
