# ID: svediakorp-gov441693
# author: Baldini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 887
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Ordförandeskapet är medvetet om att kommunikationsnäten bör betraktas som en central och mycket viktig infrastruktur i en modern ekonomi och därmed bör skyddas: skyddet av dem och deras säkerhet är en fråga av allmänt intresse.
Jag skulle personligen, i egenskap av företrädare för Maurizio Gasparri – som i dag tyvärr tvingats stanna i Italien på grund av den allvarliga tragedi som drabbat vårt land och just nu framför en sista hälsning till de soldater som dödades i Irak – vilja bekräfta ordförandeskapets tidigare och nuvarande åtaganden i frågan om nät- och informationssäkerhet.
EU: s institutioner har dessutom visat att de är medvetna om det brådskande behovet av gemensamma insatser som kommer att innebära att byrån i realiteten blir klar för drift från början av 2004, vilket stats- och regeringscheferna rekommenderade vid Europeiska rådets vårmöte 2003.
Internet och kommunikationsteknik är förvisso de innovationer som präglat vårt samhälle mest under senare år och som haft inflytande på hur en överväldigande majoritet av mänsklig verksamhet utförs.
Förutom de uppenbara fördelarna har denna teknik också medfört en rad problem för vårt samhälle som hänger samman med att de instrument som används inte är tillförlitliga.
Säkerhetskraven har förändrats snabbt de senaste 20 åren i takt med utvecklingen av nätverk och datorer som i allt högre grad blir ständigt närvarande i det offentliga livet och i privatlivet.
Bredbandsuppkopplingar ger användarna möjlighet till en fast Internetuppkoppling; nya trådlösa tillämpningar gör att uppkoppling kan göras praktiskt taget överallt och att så gott som allt kan kopplas upp mot nätet – från persondatorer till hushållsapparater – fortsätter och kommer att fortsätta att utveckla människors användning av Internet.
Säkerhetskontrollen har blivit en svår och komplicerad uppgift, och användarna stöter varje dag på problem med tillgänglighet, integritet, uppgifters äkthet och sekretess.
Teknikens höga grad av komplexitet innebär att flera komponenter och delmoment måste samverka, vilket gör människans beteende till en avgörande faktor.
Förutom att ge upphov till krångel kan datorer och nätverk dock även utsättas för angrepp riktade mot informationssystemen.
Angrepp mot informationssystem kan i dag försätta hela nationer i allvarliga svårigheter.
För att minska sannolikheten för en sådan händelse måste varje land vidta effektiva åtgärder för att öka säkerheten i sin IKT-infrastruktur; med tanke på att problemet är gränsöverskridande måste dock strukturerna definieras för hur nationella erfarenheter kan samlas och bli gemensam egendom.
Erfarenheterna från senare år har lärt oss att det effektivaste vapnet för att skapa en attityd där säkerheten värnas i informationssamhället är att dela med sig av erfarenheter och information, och, mer generellt, bedriva internationellt samarbete.
Ordförandeskapet har därför under sin mandatperiod gjort allt för att försöka lösa detta problem.
Det förslag till förordning som parlamentet behandlar i dag är resultatet av en större överenskommelse, som ingåtts av institutionerna, om behovet av ett gemensamt förhållningssätt till informationssäkerhet på EU-nivå.
Ståndpunkterna sammanföll till följd av en ökad oro inom både offentlig och privat sektor över kriminalitet och till och med över fenomen som enbart har potential att bli farliga i samband med den nya tekniken.
Ju mer avgörande och viktig roll kommunikationsnäten får för våra moderna marknaders funktion, desto större insatser måste vi göra för att garantera och skapa en säker, skyddad miljö för dem som agerar på de olika nivåerna.
En av målsättningarna för byrån är att skapa en gemensam kommitté inom EU för frågor som rör informationssäkerhet, vilket krävs för att garantera nätens och informationssystemens tillgänglighet och säkerhet.
Från denna synpunkt lyfter ordförandeskapet fram vikten av att skapa en ny säkerhetskultur, där ett sådant tillvägagångssätt inte bara betraktas som en kostnad som operatörerna skall stå för, utan som en verklig och sann möjlighet att utveckla marknaden, vilken även kan uppnås genom att konsumenternas förtroende ökar.
Byrån bör kunna underlätta genomförandet av gemenskapens åtgärder för informations- och nätsäkerhet.
Det stöd som byrån ger skall bidra till att genomföra gemenskapens lagstiftning på området och därmed bidra till att den inre marknaden fungerar smidigt.
Detta förstärker gemenskapens och medlemsstaternas förmåga att reagera på säkerhetsproblem inom nät och informationssystem, liksom på utvecklingen av informationssamhället i allmänhet.
Den faktiska modell som föreslås av byrån är innovativ.
Den grundas i själva verket på kunskapen att åtgärder inom nätsäkerhet endast kan genomföras i nära samarbete med samtliga aktörer i kommunikationsvärlden: med marknadens operatörer och med dem som använder kommunikationstjänster.
Genom att inrätta denna byrå har våra institutioner möjlighet att ge allmänheten och EU: s organ en viktig tjänst; det samförstånd vi hoppas på vid första behandlingen är möjligt att uppnå, vilket är ett tecken på ett stort ansvarstagande och en djup förståelse för ärendets känsliga karaktär.
Förhandlingarna var mödosamma och komplicerade, men rådets och parlamentets ståndpunkter sammanföll så småningom, vilket – och här upprepar jag mig – är bevis på ett stort ansvarstagande.
Jag hoppas därför att vi inom några få dagar kan fira att förordningen antagits.
Avslutningsvis vill jag tacka kommissionär Liikanen, föredraganden, Reino Paasilinna, och W.G. van Velzen, Erika Mann samt Elly Plooij-van Gorsel liksom, givetvis, samtliga övriga ledamöter i utskottet.
