# ID: svediakorp-gov441689
# author: De Rossa (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 445
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag uppfattar kommissionens förslag som ett försök att finna och fastställa bästa praxis för Europa, men detta kan bara göras om medlemsstaterna kommer överens om att samarbeta inom det här området.
Det kommer att kräva att många olika länder visar ett politiskt engagemang som sträcker sig betydligt mycket längre än den politiska vilja och de finansiella investeringar som vi i dag kan se i fråga om cancertest och cancerbehandling.
Rapporter har visat att upp till 90 procent av alla som diagnostiseras med bröstcancer kan botas om de bara får diagnosen tillräckligt tidigt.
Man har kunnat fastslå att upp till 100 procent av livmodercancerfallen kan botas och förebyggas under förutsättning att ordentliga test utförs inom rätt åldersgrupp i kombination med FPV-test.
Här kan uppenbarligen stora framsteg göras för att förebygga dödlighet, men också för att bespara de drabbade och deras anhöriga en mängd smärta och lidande.
Det här är en viktig diskussion.
Jag skulle bara vilja komma med lite statistik om läget i Irland, inte för att jag vill kritisera den irländska regeringen, utan för att det är nödvändigt att visa hur illa det ser ut i vissa länder om vi skall få till stånd något samarbete över hela linjen inom det här området.
Varje år behöver t.ex.
12 000 patienter strålbehandling i Republiken Irland, men färre än 4 000 får det.
Patienter inom den offentliga sjukvården får vänta i tre månader på den strålbehandling de har fått höra är både nödvändig och brådskande.
Den första femårsanalysen av cancertendenserna i det irländska nationella cancerregistret, som offentliggjordes i februari 2002, visade att 50 procent av patienterna med lungcancer inte fick någon cancerspecifik behandling, att 7 procent av patienterna med leukemi inte erbjöds strålbehandling samt att två tredjedelar av patienterna i Irland med magcancer i sista stadiet inte fick någon cancerspecifik behandling.
De regionala skillnaderna och tillgången till strålbehandling påverkar särskilt de fattigare patienterna, eftersom många cancersjuka måste färdas långt och vara hemifrån under långa perioder.
Irlands strålbehandlingsenheter finns i Dublin och Cork, så även om 39 procent av patienterna får strålbehandling nationellt sett är motsvarande siffror för dem som bor i västra Irland endast 24 procent.
Tyvärr kommer det inte heller att bli bättre framöver, eftersom denna tjänst har drabbats av nedskärningar.
Den här situationen måste vi hantera.
Jag uppmanar parlamentet att ge sitt stöd till det betänkande vi har framför oss och kommissionsledamoten att göra klart för alla medlemsstater med en sådan hemsk statistik att de måste ta itu med den här frågan och rädda liv.
