# ID: svediakorp-gov441681
# author: Mussa (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 709
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, kommissionär Byrne, mina damer och herrar!
Först och främst skulle jag vilja tacka alla ledamöter i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, vilka har kommit med värdefulla bidrag till utarbetandet av detta betänkande som är mycket viktigt, både från vetenskaplig och samhällelig synpunkt.
Som jag redan har upprepat vid andra tillfällen anser jag att folkhälsa i allt högre grad bör prioriteras i EU-politiken, inte minst med tanke på den kommande utvidgningen.
Denna rekommendation är första steget mot harmonisering och samordning av politiken rörande förebyggande åtgärder, diagnostisering och behandling av cancer.
Tyvärr är cancer den huvudsakliga dödsorsaken i de industrialiserade länderna, och den drabbar patienter, familjer och sjukvårdspersonalen själva.
De socioekonomiska återverkningarna är således enorma, inte bara med tanke på kostnaderna för behandling och stöd till patienterna, utan även med tanke på den emotionella belastning som följer.
Utöver den mänskliga tragedi som denna tendens innebär leder den även till att antalet friska människor minskar kontinuerligt, dvs. den del av befolkningen som utgör Europas produktiva och kognitiva ryggrad.
Av de senaste statistiska uppgifterna framgår att den genomsnittliga åldern då sjukdomarna uppstår blir allt lägre: ju yngre patienten är, desto aggressivare former antar sjukdomen.
Möjligheterna att behandla cancer är därför onekligen förknippade med hur tidigt den diagnostiseras.
Sen diagnostisering av cancer kräver dessutom aggressiva och invasiva behandlingsformer som är kostsamma och medför stora psykologiska och sociala konsekvenser.
Även om medlemsstaterna har ansvar för hälso- och sjukvårdspolitiken genom de nationella hälso- och sjukvårdssystemen är det otänkbart att en sådan viktig förebyggande kampanj, både på det sociala området och folkhälsoområdet, skulle vara ett nationellt eller regionalt projekt som är beroende av varje enskilt lands ekonomiska och kulturella potential.
De sociala följderna av denna sjukdom bör behandlas och samordnas på EU-nivå för att garantera lika möjligheter till behandling och därmed goda resultat inom hela unionen.
Onkologins nuvarande behandlingsmöjligheter förefaller snarare att vara beroende av prevention på grundval av epidemiologisk och patogenetisk kunskap samt tidig diagnos, än av kirurgisk teknik och strålbehandling och / eller kemoterapi.
Som exempel räcker en hänvisning till magcancer: 95 procent av de patienter som diagnostiseras med slemhinnecarcinom är i livet efter fem år, medan under 10 procent av patienterna med avancerad invasiv magcancer lever så länge, oavsett behandling.
Å ena sidan måste man för korrekt och lämplig screening ha maximal kapacitet för att konstatera även de minsta förändringarna (sensibilitet) och goda möjligheter att sålla ut godartade och elakartade (specificitet).
Å andra sidan måste diagnostiseringen vara oskadlig för den person som diagnostiseras och således innebära nästan en nollrisk för skador p.g.a. själva undersökningen, eftersom undersökningarna per definition berör symtomfria personer, som bara potentiellt är sjuka.
Det är klart att de nya instrumenten för snabb diagnos bör undersökas och valideras ingående genom försök innan de föreslås på EU-nivå.
Det är även viktigt att man kontrollerar hur väl ” god praxis ” för screening fungerar genom att analysera mortalitetstalen från samtliga medlemsstater.
Dessa uppgifter bör helst samlas i en europeisk databas.
Det är nödvändigt att mobilisera ekonomiska resurser för att öka antalet diagnosställen och säkerställa att den arbetsbörda som screening medför inte äventyrar undersökningens kvalitet eller förlänger väntetiden för screeningen och försämrar kvaliteten på behandlingen för patienter som redan lider av cancer.
Det är således mycket viktigt att gemenskapens åtgärder sätts in på fyra fronter: för det första, information och hälsovårdsutbildning för de europeiska medborgarna; för det andra, genomförande av redan validerad screening; för det tredje, regelbundna kontroller av screeningens kvalitet; för det fjärde, undersökningar av möjligheten att tillämpa nya screeningmetoder.
Denna rekommendation gör det möjligt för EU att rikta in samstämda åtgärder mot cancersjukdomarna som är frekventa, grymma och destruktiva för samhället.
Att det utan dröjsmål krävs en strategisk europeisk insats mot cancer framgår av alarmerande fakta från sjukvården enligt vilka var fjärde europé lider av eller kommer att lida av en elakartad cancerform under sitt liv.
Slutligen bör man på EU-nivå komplettera screeningen med terapeutiska riktlinjer för olika sjukdomar.
