# ID: svediakorp-gov441615
# author: De Palacio, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,206
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Man har flera gånger jämfört problemen när det gäller hamnar och hamntjänster med flygplatserna och flygplatstjänsterna, och frågan om säkerheten har lyfts fram som ett avgörande skäl till att förkasta den nuvarande texten, i första hand säkerheten i samband med lotstjänster och också i samband med egenhantering i allmänhet.
Jag tror det är ett misstag att jämföra lufttrafik med egenhantering.
Jag tror däremot att det är vettigt att jämföra öppenhet och konkurrens i samband med hamntjänster med det som finns inom flygplatstjänster.
Tidigare ledde även detta till alla möjliga diskussioner, och man sade att det skulle äventyra säkerheten på flygplatserna.
Men så har det inte blivit.
Tvärtom har vi fått se mer aktivitet och fler möjligheter för alla på flygplatserna.
En avreglering har föreslagits, och i dag har man avreglerat underhållstjänsterna på flygplatserna.
När det diskuterades sade man att detta skulle medföra enorma risker för flygplanens säkerhet.
För närvarande finns det vissa företag som löser vissa frågor på egen hand.
Andra företag, å andra sidan, anställer tjänstelevarantörer utifrån.
Det finns olika möjligheter, och detta sänker kostnaderna för flygsektorn – och de ärade ledamöterna kommer att vara bland de första som drar nytta av detta, i likhet med alla oss som är medborgare i Europeiska unionen – och inget av allt detta har medfört att flygsäkerheten har undergrävts.
Det vi har fått se är mer aktivitet, mer sysselsättning och fler möjligheter.
Och det är detta som vi föreslår.
Lufttrafik kan jämföras med sjöfart.
I infartslederna till de flesta stora hamnar förekommer det sjötrafik, som kontrolleras med helt moderna system.
Vi talar inte om att avreglera och genomföra de olika tjänsterna för att kontrollera sjötrafiken i hamnarna, ingen föreslår något sådant.
Låt oss inte blanda äpplen och päron.
Låt oss göra jämförelser som är vettiga.
Avregleringen av flygplansunderhållet har inte på något sätt äventyrat flygplanens säkerhet.
Kommer någon hamnmyndighet, eller någon regering i våra medlemsstater, att fatta beslut som plötsligt innebär att fartyg kolliderar med piren eller fyller flygplatserna med olämpligt avfall eller som leder till olyckor?
Mina damer och herrar!
Vi agerar inom vissa ramar som garanterar en fungerande avreglering av detta slag, som medger ökad konkurrens och hamnaktivitet, större möjligheter och mer kapacitet för hamnar, ökad kustfart och därmed kraftigare utveckling av sjötrafiken, för att avlasta andra typer av transporter där trafikstockningen för närvarande är total.
Vad är det som är så oroande i Belgien?
Där finns den lagstiftning som utarbetades av den tidigare belgiska ministern med ansvar för hamnarna.
De kommer inte att behöva ändra den.
De kanske måste göra vissa modifieringar.
Och de måste motivera varför lotstjänster och egenhantering inte utförs.
De skäl som medger att egenhantering kan begränsas är ” säkerhetsskäl eller krav i samband med miljöbestämmelser ” (artikel 10) bland annat.
Dessutom sägs i artikel 16 att ” bestämmelserna i detta direktiv får inte på något sätt påverka de nationella bestämmelserna på området för yrkeskvalifikationer och utbildningskrav, sysselsättning och sociala aspekter, under förutsättning att de överensstämmer med gemenskapens lagstiftning ”.
Mina damer och herrar!
Jag undrar om vi har läst samma text.
Om vi tittar på frågan om lotstjänster, så sägs där också att – vi vet alla att lotstjänsterna är en mycket viktig komponent och att de därför kräver vissa typer av tilläggsgarantier: ” den behöriga myndigheten kan kräva obligatorisk lotsning ... ”.
Detta är sant: det kommer de att kunna göra.
Om det verkligen finns en säkerhetsrisk, tror ni då att någon nationell myndighet inte kommer att kräva obligatorisk lotsning?
Mina damer och herrar!
Jag tror att vi talar om risker som inte existerar.
En annan fråga är påtryckningarna från hamnarbetarnas fackföreningar.
Detta är en annan fråga som är politiskt mycket viktig och som utan tvekan gäller något högst respektabelt, men låt oss inte glömma att vi talar om påtryckningar från en viss grupp, en grupp som alltid används som exempel i vissa läroböcker i ekonomi och sociologi, eftersom de har varit mycket väl organiserade under mycket lång tid.
Det vi har här handlar om påtryckningar eller om relationer med dessa fackförbund.
Och det är en annan fråga, mina damer och herrar.
Men blanda inte ihop detta med säkerhetsproblemen.
Låt oss inte tala om något som inte är relevant.
Jag kunde acceptera om ni säger till mig: ” Det finns ett politiskt problem; vi behöver fackföreningarnas stöd; de är emot detta, och vi kan inte rösta för det. ”
Det skulle jag inte ha några invändningar mot.
Jag skulle säga att detta är politiskt fullkomligt naturligt, men kom inte och säg att det är ett säkerhetsproblem.
Det är det inte.
Åtminstone tror inte jag att det finns något sådant problem, mina damer och herrar.
Det är inget säkerhetsproblem, utan ett politiskt problem.
Låt oss kalla saker och ting vid deras rätta namn och därför ta vårt ansvar, var och en av oss.
För jag tror att om vi tar tag i problemet som gäller hamnarbetarna – som jag inte anser vara motiverat eftersom det kommer att bli mer arbete för dem och fler möjligheter i våra hamnar om vi godkänner direktivet – så kommer vi att kunna uppnå större effektivitet i våra hamnar, och detta är av avgörande betydelse om vi skall kunna skapa ökad kustfart.
Hur skall vi kunna skapa ökad kustfart i Europeiska unionen om vi inte förbättrar prestanda och effektivitet i våra nuvarande hamntjänster?
Mina damer och herrar!
Vi har hamnat i en återvändsgränd som hindrar oss från att komma vidare, och vi behöver denna kustfart.
Under de kommande 10 åren måste den europeiska kustfarten öka med minst 40 procent, för allt som inte transporteras sjövägen kommer att transporteras på landsväg.
Även våra järnvägar måste öka sin kapacitet med 40 procent, men kustfarten måste uppgå till minst 40 procent, gärna ännu mer, för att avlasta vägarna.
Mina damer och herrar!
Hamnarbetarna är mycket respektabla, det håller jag med om.
Men – och jag ber er att än en gång tänka igenom detta – det är inte ett säkerhetsproblem vi diskuterar här, utan ett problem som har att göra med fackföreningar.
Vi diskuterar för närvarande frågor i samband med en transportform som verkligen är genuint hållbar över tid, en effektiv transportform som vi behöver i Europeiska unionen för vår konkurrenskraft, men också för våra medborgare och för att utveckla samtliga våra länder och för att förbättra miljön.
Tack, herr talman, tack mina damer och herrar!
Oavsett resultatet kommer vi att fortsätta arbeta, och jag kommer att fortsätta att räkna med ert stöd, på samma sätt som jag gör i samband med alla initiativ som jag presenterar.
