# ID: svediakorp-gov441608
# author: Thyssen (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 412
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
De olika ståndpunkterna i samband med detta ärende är välkända.
Den här veckan måste fartyget Europa bestämma vilken hamn det skall anlöpa.
Att avreglera eller inte avreglera, det är inte frågan, anser jag.
Frågan är i stället hur vi avreglerar och om vi gör det på ett humant sätt.
Förlikningskommittén kom fram till en gemensam ståndpunkt i detta sammanhang, och jag måste säga att en del av de vassa kanter som man kan skada sig på i en avregleringsprocess har rundats av, bland annat genom att egenhanteringen begränsas till de ombordanställda.
Synd bara att man inte gick en liten aning längre, för då hade jag också kunnat förlika mig med texten.
Som redan har påpekats flera gånger av flera av mina kolleger, så fanns det faktiskt en majoritet i parlamentet som var för att införa ett system med obligatorisk tillståndsgivning för tjänsteleverantörer och för egenhantering.
Ordet var ” måste ”.
Dessvärre tog man inte fasta på parlamentets rekommendation, och avtalet stannade kvar vid ” kan ”.
Om medlemsstaterna skiljer sig åt genom det sätt de använder de möjligheter de fått, så finns det naturligtvis en risk för att konkurrensen snedvrids.
Rädslan för att konkurrensen skall snedvridas kan dessutom i sig leda till en slapp lagstiftning.
Vi tycker inte om den tanken, och därför stöder jag inte detta förslag till text.
Vi vet att Sankt Nikolaus inte kommer förrän i december, men jag hoppas verkligen att vi skall kunna förhindra att hamnarbetarna lämnas ensamma med barnet, eller i det här fallet Svarte Petter, redan i den här veckan.
Jag känner sympati för dem som förtjänar sitt uppehälle genom att arbeta i hamnarna.
Jag kommer därför att rösta mot förslaget.
Oavsett resultatet av omröstningen skulle jag vilja rikta följande uppmaning till de belgiska hamnarbetarna: låt er inte nöja med det ni uppnått, för inte ens det faktum att denna text avvisas kommer att innebära att era problem är slut.
Ni vet att man sedan länge diskuterat om den belgiska hamnlagen – känd som ” Majorlagen ” – överensstämmer med fördragets regler om fri rörlighet för tjänster.
Jag vill verkligen livligt rekommendera er att ta kontroll över de här frågorna i god tid, innan andra måste ta itu med dem.
