# ID: svediakorp-gov441591
# author: Ainardi (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 638
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär!
Det är långt ifrån första gången detta direktiv debatteras.
Jag anser fortfarande att det är ett liberalt direktiv med ett enda huvudsyfte: minskade kostnader.
Detta är i sin tur negativt för säkerheten, sysselsättningen och tjänsternas kvalitet.
Det största problemet har utan tvekan att göra med egenhanteringen.
Även om egenhanteringen begränsas till ombordpersonal, och även om vi antar att detta inte får några effekter för medlemsstaternas lagstiftning, vilket återstår att se, så kommer fartygsbesättningar eller särskilt anlitade arbetare – vilket ni påpekade – att kunna utföra lastning och lossning i stället för tillgänglig kvalificerad personal.
Oavsett om man tycker om det eller inte så är egenhantering det samma som social dumpning, även om man nu i samband med den talar om säkerhet och om personalens behörighet.
Ett sådant system skulle vara farligt för människor eftersom det skulle tillåta omständigheter som är till skada för säkerheten: otillräckliga kvalifikationer, okunnighet om lokalförhållanden och instruktioner, bristfälliga språkkunskaper och otillräcklig utbildning.
Alla redare skulle på detta sätt kunna utnyttja billig arbetskraft, vilket skulle innebära fara för hamnarna och den omgivande miljön.
Problemet inverkar också på andra yrkeskårer än hamnarbetare, särskilt lotsar verksamma vid kusten och andra lotsar för vilka undantag gjordes i första versionen samt på dem som arbetar med bogsering, vilka alla åläggs begränsningar i förhållande till hamnmyndigheterna.
Jag vill tillägga att då rådet inte höll inne de tillstånd som redarna måste ansöka om innan de kunde börja tillämpa egenhantering kommer, som min kollega Gilles Savary sade, resultatet att bli att djungelns lag råder på hela området.
Följden blir att en osäker situation nu uppstår för all den kvalificerade personal som hittills har bidragit till säkerheten i hamnarna: hamnarbetarna, som utför en ekonomiskt mycket viktig uppgift under svåra förhållanden genom att upprätthålla säkerheten, och de som utför kust- och sjöfartstjänster av typen lotsning, vilka generellt anses som tjänster som har ett allmänintresse.
Alla dessa sektorer bör ses som viktiga för sjöfartsskyddet och för en hållbar utveckling.
Det förslag som har framlagts skulle utan tvekan få allvarliga konsekvenser för hamnarna, både socialt och i fråga om arbetstillfällen.
Det har inte förekommit något verkligt samråd med berörda parter.
Man vill att vi i dag skall rösta för ett förslag som förkastas av alla yrkesarbetare i hamnarna.
Detta måste sägas tyda på en märklig uppfattning om vad demokrati är.
I går kväll, till och med här i Strasbourg, sammanträffade arbetstagarrepresentanter med grupperna för att förklara sina synpunkter och varna för vad som kan hända.
Jag menar att vi inte får slå dövörat till.
Dessa människor har argument som vi måste lyssna till.
Avslutningsvis är jag angelägen om att påpeka att jag tror att det är omöjligt att ta ställning till detta direktiv om man inte betraktar det mot bakgrund av våra debatter om sjöfartsskyddet.
Parlamentet har ställt sig positivt till en tillfällig undersökningskommitté för ” Prestige ”.
Vi har haft många diskussioner i parlamentet om olika åtgärder för att befrämja sjöfartsskyddet, och ni, fru kommissionär, har lagt fram rationella förslag.
Något jag personligen alltid drar mig till minnes är att alla de yrkesarbetare inom sjöfarten vid den franska kusten som jag talade med efter ” Prestige ” -katastrofen alltid insisterade på att säkerhetsarbetet måste börja i hamnarna.
Ni talade om konsekvens.
Mot bakgrund av det ser jag en enorm inkonsekvens i att först genomföra positiva åtgärder för sjöfartsskyddet och sedan i praktiken omintetgöra dem genom ett beslut om egenhantering.
Av säkerhetsskäl och med tanke på sysselsättning och hållbar utveckling i de europeiska hamnarna måste vi förkasta detta dokument.
