# ID: svediakorp-gov441585
# author: Meijer (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 826
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Inom sjöfarten och i hamnarna finns det mer utrymme för oegentligheter än i många andra branscher.
Verksamheten innefattar gränsöverskridande flöden av varor mellan olika stater, inte bara inom Europeiska unionen utan över hela världen.
Dessa länder skiljer sig åt inte endast i fråga om lagstiftning, utan framför allt i fråga om ersättning till arbetskraften, arbetsvillkor, säkerhet och graden av miljöskydd.
Sådana skillnader utnyttjas genast av dem som ser social dumpning och miljöförstöring som potentiella konkurrensfördelar.
Under många år har det inom sjöfarten existerat ett fenomen som vi känner som bekvämlighetsflagg, vilket innebär att europeiskt ägda fartyg registreras i ett utvecklingsland.
På detta sätt betalar man mindre skatt, man slipper följa många olika regler och man kan anställa besättningar med löner på utvecklingsländernas nivå.
Företag som ägs av EU-medborgare konkurrerar med varandra i en internationell djungel.
Det faktum att denna djungel hittills så långt det är möjligt har hållits utanför de europeiska hamnarna är ingen tillfällighet.
Om de inte hade bekämpats av fackföreningar och om det inte hade funnits några lokala hamnföretag skulle bekvämlighetshamnar ha varit ett faktum för länge sedan.
På dessa arbetsplatser erbjuds bara tillfälliga arbeten som är smutsiga och farliga, och framför allt drar de till sig icke yrkesutbildad arbetskraft.
I dessa hamnar utförs mycket av arbetet av människor från utvecklingsländer som inte tillåts komma till Europa för annat arbete i land.
I detta slags konkurrenssituation kommer hamnar som betjänar ett gemensamt inlandsområde att konkurrera ut varandra.
Vinnaren är alltid den mest anti-sociala, mest miljöovänliga och farligaste hamnen, det vill säga den bekvämaste hamnen.
Om man från Europeiska unionens sida vill harmonisera reglerna för hamnarbete måste dessa vara inriktade mot att eliminera illojal och farlig konkurrens inom varje grupp av hamnar som betjänar ett gemensamt inlandsområde.
Detta problem är särskilt akut i fråga om hamnarna runt Nordsjön, från franska Dunkerque via de belgiska och nederländska hamnarna till Hamburg i Tyskland.
Dessa hamnar förbinds via järnvägar, floder och kanaler med i stort sett samma industriområden och med städer överflödande av konsumenter.
Från dessa hamnars sida har man under lång tid försökt ta varandras kunder på grundval av stora offentliga investeringar, med låga priser och genom många otillbörliga åtgärder.
Under den förra sammanträdesperioden uttalade sig parlamentet för att något borde göras åt detta via ett hamndirektiv.
Detta skulle ge största möjliga skydd åt registrerade och behöriga hamnarbetare i hela Europa, och det skulle förebygga fartygsolyckor som beror på felaktig lastning, vilket orsakade olyckan med det danska lastfartyget ” Karin Cat ” i februari.
Detta slags hamndirektiv skulle stå i samklang med ett antal olika miljöåtgärder som genomförts av Europeiska unionen på senare tid, och som syftar till att göra det svårare att göra utsläpp och dumpa fraktavfall till havs, och till att på längre sikt hålla tankfartyg med enkelskrov borta från europeiska hamnar.
I stället har kommissionen föreslagit ett direktiv som leder till motsatsen.
Om man tar bort eller minskar det existerande skyddet för registrerad hamnarbetskraft gentemot illojal konkurrens på medlemsstatsnivå kommer denna konkurrens bara att öka.
Eventuellt kommer hamnarnas kostnad för godshanteringen att minska som ett resultat av detta, men dessa kostnader utgör ändå i de flesta fall bara en försumbar del av produktionskostnaden.
Parlamentet ändrade dessa planer både vid första behandlingen för två år sedan och vid andra behandlingen i mars.
Ändringen var visserligen inte så långtgående som fackföreningarna önskade, och risken för missbruk fanns kvar, men de inblandade parter som företrädde olika intressen verkade kunna acceptera detta till viss del.
Så är det inte längre, då rådet (transport) i somras systematiskt vägrade godkänna ändringarna.
Under förlikningen verkade parlamentets delegation först vilja stå fast vid den ståndpunkt som dessförinnan hade antagits av parlamentet.
Detta gällde inte bara vänstern, utan jag hörde också detta från kristdemokrater och liberaler.
Den 29 september hade de flesta av invändningarna plötsligt gått upp i rök.
I utbyte mot ytterligare en studie av konkurrensen och en text där man bollar med orden ” får ” och ” måste ” har åtta av de femton medlemmarna givit upp det som parlamentet hade uppnått.
Det faktum att ett direktiv håller på att förverkligas var plötsligt viktigare än det exakta innehållet.
Det slutliga förslaget påminner mycket om spanska och italienska bestämmelser för hamnmonopol som betjänar små inlandsområden runt Medelhavet.
Tillämpningen av sådana bestämmelser i andra delar av Europa kommer att leda till ökande oegentligheter och en intensifierad kamp mellan hamnar, särskilt runt Nordsjön.
Många hamnarbetare i nuvarande och framtida medlemsstater har vid olika tillfällen klargjort att de finner detta oacceptabelt.
Under dessa omständigheter motverkar direktivet sitt eget syfte och bör därför inte antas.
Detta förslag bör förkastas på torsdag.
