# ID: svediakorp-gov441583
# author: Piecyk (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 506
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Man kan ha samma mål, fru kommissionär, men försöka uppnå dem på olika sätt.
Tyska hamnar uppvisar i alla fall en imponerande tillväxt för närvarande, och det utan detta direktiv.
Saker och ting kan uppenbarligen fungera på andra sätt.
Den här veckan har parlamentet haft ett utmärkt tillfälle att visa att det absolut inte är rådets ombud utan främst svarar inför folket, medborgarna och arbetarna.
Låt mig påminna er om följande: Vid den andra behandlingen krävde detta parlament med mycket, mycket stor majoritet tre viktiga saker: Vi ville att det skulle råda insyn i hamnarnas finansiella förbindelser och att dessa förbindelser skulle regleras, och detta har delvis blivit fallet.
Vi ville att lotstjänster för sjöfarten inte skulle vara bara ytterligare en hamntjänst av typen bogsering eller förtöjning, som skulle vara utsatt för det rådande ekonomiska trycket i hamnverksamheter.
I stället ville vi att de inte skulle vara konkurrensutsatta, utan ha säkerhet som främsta mål.
Lotstjänster är en särskild typ av allmänna uppgifter som inte faller under detta direktiv, men vi har inte lyckats hålla dem utanför det.
En mycket viktig punkt är att vi ville att egenhantering skulle begränsas till fartyget och dess besättning, men med rätt till diskretionärt godkännande och med rimliga villkor i fråga om social trygghet och arbetsrätt.
Låt mig citera ännu en gång: ” Egenhanterare skall behandlas på samma sätt som andra leverantörer av hamntjänster.
Därför skall egenhanterare följa samma riktlinjer för social trygghet och ha samma yrkesmässiga kvalifikationer som andra tjänsteleverantörer inom samma eller liknande hamnsystem. ”
Detta är vad rådet förkastade, och detta är vad vi inte kunde uppnå.
Det här kan alltså inte beskrivas som en rättvis kompromiss – det är mer av eftergivenhet gentemot rådet.
Om ni alltså vill att de lotsar som styr våra fartyg säkert in i hamn även i fortsättningen skall ha skyldigheter gällande säkerhet och miljö måste ni förkasta resultatet av förlikningsförfarandet.
Om ni inte vill att den sociala dumpningen skall få fotfäste i våra hamnar, utan i stället vill att kvalificerad arbetskraft skall kunna arbeta under goda sociala villkor och att social harmoni skall upprätthållas i våra hamnar, då måste ni förkasta detta direktiv.
Jag är helt och hållet positiv till att man vid sådana här kompromisser betraktar dem för att se om glaset är halvfullt eller halvtomt, men i det här fallet är glaset inte halvfullt med vatten; det innehåller bara några droppar åt parlamentet, och jag kan tala om för rådet att det inte kan ligga i parlamentets intresse att först inta en stark ståndpunkt och sedan låta nöja sig med lite.
Detta handlar inte bara om den här sakfrågan, utan i det här fallet också om vår uppfattning av vår parlamentariska funktion.
Därför förordar jag liksom min grupp starkt att vi förkastar alltihop.
