# ID: svediakorp-gov441580
# author: Jarzembowski (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 810
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru vice ordförande!
Under svåra förhandlingar har parlamentets delegation lyckats övertala rådet att godkänna ett stort antal regler som är positiva inte bara för existerande hamnsystem och för hamnarbetare, utan också för de rättvisa konkurrensvillkoren inom och mellan hamnar.
Även om det fanns vissa krav som vi inte kunde få rådet att acceptera rekommenderar jag därför att alla parlamentsledamöter accepterar resultatet av förlikningsförfarandet och uttrycker sin tillfredsställelse med det som har uppnåtts.
Omsorgen om rättssäkerhetsfrågor som rör hamnar, hamnansvariga och hamnarbetare innebär att Europeiska unionen behöver sitt första grunddirektiv om hamnar.
Om denna kompromiss förkastas skulle det leda till att frågor av avgörande betydelse för den europeiska transportpolitiken skulle förbli oreglerade i åratal.
Exempel på sådana frågor är tillträdet till marknaden inom hamnar och konkurrensförhållanden mellan hamnar.
Därför skulle detta öppna dörren för snedvriden konkurrens mellan hamnar, liksom för okontrollerbar överlappning mellan hamnarnas tjänsteutbud.
Jag skulle vilja säga ett varningens ord till de parlamentsledamöter som förespråkar ett förkastande: Om detta skulle ske skulle kommissionen få undersöka situationen inom varje enskild hamn.
Det skulle vara bättre om vi formulerade grundläggande regler så att alla från början vet vilka regler som gäller.
Parlamentet bör se särskilt positivt på det faktum att rådet har accepterat kravet att definitionen av egenhantering endast skall omfatta rederiernas utnyttjande av personal på fartyg och inte också personal på land.
I detta avseende har parlamentet lyckats ta hänsyn till de viktigaste frågorna för såväl de hamnansvariga som de människor som arbetar i hamnarna.
För att åstadkomma en kompromiss blev parlamentets delegation å andra sidan tvungen att överge begäran om ett allmänt krav på förhandstillstånd för hamntjänster.
Rådet vill följa subsidiaritetsprincipen och överlåta detta till medlemsstaterna.
Vi fick på vår sida likväl gehör för tanken att medlemsstaterna bör kunna göra det möjligt för en behörig myndighet att insistera på förhandstillstånd för hamntjänster, så rätten att besluta om detta ligger ändå hos medlemsstaterna.
Slutligen godkände rådet parlamentets ändringsförslag angående tidsfristerna och villkoren för tillstånd och övergångsbestämmelser, i vilka parlamentet har sett till att ägarintressen och hyresverksamhet får samma status.
Parlamentets delegation har också fått gehör för kravet att tillstånd kan ändras eller dras in då villkoren för tillståndet inte uppfylls eller då gällande sociala trygghetsbestämmelser inte följs.
Man måste därför konstatera att vi har tagit mycket tydlig ställning för hamnarbetarnas sociala villkor, och att vi har lyckats mycket väl.
Rådet accepterade också att medlemsstaterna måste utarbeta riktlinjer i enlighet med vilka nyligen auktoriserade tjänsteleverantörer åläggs att göra lämpliga kompensationsutbetalningar till tidigare tjänsteleverantörer.
Men – och detta är något vi inte är nöjda med – rådet vill inskränka detta till de fall där auktorisationens giltighetstid förkortas genom det nya direktivet.
Det finns en viss logik i detta.
I alla andra fall skall de respektive medlemsstaternas egen lagstiftning tillämpas.
En aspekt av den större kompromiss som parlamentet fick acceptera med visst beklagande var att lotstjänster kommer att omfattas av direktivet.
Detta blev dock mer acceptabelt genom rådets och parlamentets gemensamma och enskilda betoning av vikten av lotstjänster för säkerhet och miljöskydd, och mot bakgrund av det faktum att de behöriga myndigheterna, av skäl som har med den offentliga säkerheten att göra, får begränsa antalet leverantörer av lotstjänster till en enda.
Parlamentet lyckades till slut få rådet att dra tillbaka sin tilltänkta föreskrift om att tillståndet för lotstjänster skulle gälla en begränsad tid.
Jag anser att parlamentet har brutit ny mark genom att lyckas få målen för direktivet utvidgade genom tilläggen om rättvisa konkurrensvillkor inom och mellan hamnar.
För detta ändamål måste leverantörerna av hamntjänster inför medlemsstaterna och kommissionen redogöra för vilka finansiella förbindelser de har med varandra och med offentliga organ.
Kommissionen å sin sida bör dra de nödvändiga slutsatserna av detta med avseende på undanröjandet av snedvriden konkurrens, och den har redan klargjort sin vilja att formulera tydliga direktiv för begränsningen av offentlig finansiering av hamnar.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att utgången av detta förlikningsförfarande är en stor framgång för oss alla, med tanke på den helt avvisande hållning som rådet intog inledningsvis.
Jag vill särskilt tacka rådets italienska ordförandeskap och vice ordföranden för att de gjort det möjligt för oss att slutföra arbetet med detta problematiska ärende på ett som jag ser det positivt sätt.
Låt mig till slut göra följande observation.
Vad det handlar om här är inte enskilda frågor om hamnar.
Vad som står på spel är konkurrensförmågan för EU-hamnarna, som ju är mycket viktiga knutpunkter i de transeuropeiska näten.
Vi har alla ett ansvar för att göra dessa hamnar mer effektiva, och jag ber er acceptera resultatet av förlikningsförfarandet och ställa er bakom det.
