# ID: svediakorp-gov441573
# author: Grossetête (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 429
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru vice kommissionsordförande!
Det är sannerligen mycket viktigt för våra medborgare att vi kan erbjuda dem bästa möjliga säkerhetsarrangemang i samband med alla former av transport – i luften, på land och till sjöss.
Dagens debatt rör sjötransporter, och jag tar mig givetvis friheten att framföra mina hjärtligaste gratulationer till föredraganden.
När det gäller säkerhet i samband med sjötransporter är passagerarnas säkerhet av stor vikt för oss, men det är också viktigt att ta hänsyn till godstransporter.
Ett antal fartyg transporterar faktiskt farligt gods och utgör därför en perfekt måltavla för terrorism.
Även oberoende av problemen med terrorismen har vi sett prov på att vanliga naturkatastrofer kan få katastrofala följder.
Allt som bidrar till ett bättre skydd måste därför välkomnas, och vi har återigen fått förslag på mycket viktiga åtgärder, vilka jag stöder: ett nationellt övervakningscenter för sjöfartsskydd och utökad utbildning för personalen, för att inte tala om adekvat utrustade hamnar – så många åtgärder som vi så ofta har efterlyst här i kammaren.
Detta är vad jag betraktar som viktigt, även om jag stöder de ledamotskolleger som menar att systemen måste genomföras på ett balanserat och harmoniserat sätt och utan att äventyra den faktiska verksamheten i hamnarna.
Det är också viktigt att tydligt definiera varje parts ansvarsområde, vilket också är skälet till att jag måste ta upp frågan om medlemsstaternas ansvar.
Är de beredda att göra sjösäkerheten till en huvudfråga?
Vilka länder har hittills införlivat de direktiv som kammaren röstat igenom?
Vilka länder kontrollerar verkligen att våra EU-förordningar tillämpas?
Hur långt har vi nått med att upprätta EU-kartan över nödhamnar?
Vilka länder har gjort framsteg, och vilka är långsamma?
Vad gäller Frankrike vet jag att åtgärder äntligen har vidtagits i denna riktning.
Vilken är rådets åsikt, för att inte säga beslut, när det gäller den europeiska kustbevakning som jag så länge har krävt?
Om ytterligare en katastrof eller olycka skulle inträffa, kommer då EU fortfarande att anklagas för att ha bidragit till att detta kunde ske, eller kommer medlemsstaterna äntligen att ta sitt ansvar?
Fru kommissionär!
Ni har verkligen fullbordat ett arbete – och ett utmärkt sådant – i nära samarbete med parlamentet.
Det är dags att detta erkänns och att sanningen sägs öppet och offentligt om vissa länders blockering, om förseningar rörande det som har genomförts och det som inte har genomförts och om vad ministerrådet egentligen vill.
