# ID: svediakorp-gov441569
# author: Souchet (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 325
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja påtala tre saker.
För det första förefaller det mig som om vi i eftermiddag har kallats in för att medverka i en verkligt schizofren övning.
Med anledning av Miguélez Ramos-betänkandet uppmanas vi att införliva två instrument som vid ytterst lämplig tidpunkt antagits på global nivå av IMO, och vilka syftar till att stärka skyddet för hamnanläggningar inom ramen för bekämpning av internationell terrorism.
I Jarzembowskibetänkandet uppmanas vi å andra sidan till att på EU-nivå anta ett direktiv om marknadstillträde avseende hamntjänster som, om den utmärkta principen om fri konkurrens tillämpas kategoriskt, faktiskt på motsatt sätt riskerar att undergräva säkerheten i våra hamnar och förvandla de hamnar som ännu inte blivit det till verkliga bekvämlighetshamnar.
Är det för att dölja denna motsättning som de två dokumenten inte är föremål för en gemensam debatt?
För det andra har vi bevis för att IMO – som när det backas upp av målmedvetna stater uppenbarligen är den lämpliga instansen för hantering av frågor om internationellt sjöfartsskydd – inte är dömt till svaghet.
De ändringar som gjorts i SOLAS-konventionen och ISPS-koden på Förenta staternas initiativ bevisar detta liksom den höjning av IOPCF-taket som man kom överens om på initiativ av flera europeiska stater.
Därför får vi inte sluta upp med våra påtryckningar för ansvarsfulla sjötransporter, och då främst genom att områden på Atlanten och i Engelska kanalen klassificeras som särskilt känsliga havsområden så som föreslagits av sex europeiska stater.
För det tredje och avslutningsvis: kommissionen använder sig av vad som blott borde ha varit ett införlivande i gemenskapslagstiftningen av åtgärder som endast berör internationell sjöfart för att utvidga räckvidden för ett antal bestämmelser till att också omfatta nationell sjöfart.
Det är inte säkert att denna oberäkneliga hållning, som uppenbarligen ökar kommissionens tillsynsbefogenheter, på ett effektivt sätt också kommer att bidra till att öka den allmänna sjösäkerheten.
