# ID: svediakorp-gov441567
# author: Vermeer (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, fru föredragande!
Tack för den dynamik ni har tillfört ert arbete.
Den uppgift politikerna och beslutsfattarna på området för säkerhetsåtgärder, i det här fallet i hamnar och på fartyg, står inför är upprätthållandet av den svåra balansgången mellan genomförbarhet och eftersträvad effekt av planerade åtgärder.
Detta är i grunden en otacksam uppgift, eftersom både hamnmyndigheter och fraktföretag som blir tvungna att tillämpa nya bestämmelser alltid kommer att uppleva dessa som en olägenhet.
För lagstiftaren kvarstår ju också frågan huruvida sjöfartssäkerheten verkligen kommer att öka som en följd av en given åtgärd.
Hittills har sektorn haft ett gott anseende vad gäller säkerhet.
Om anseendet nu kan bibehållas tack vare det föreslagna lagstiftningspaketet återstår frågan om vi i Europa får erkännande för det.
Att vänta och se utgör inget alternativ.
Därför är det av synnerlig vikt att detta lagstiftningspaket omgående börjar tillämpas, men inte på bekostnad av allt annat.
Jag finner det underligt att vi i Europa skulle gå längre än vad vi kommit överens om inom ramen för IMO, i synnerhet genom att också vilja tillämpa åtgärderna på vår lokala sjöfart.
Det är värt att notera att Amerika, som tvingade igenom detta paket inom ramen för IMO, inte gör detta själva.
Varför siktar Europa så högt?
En administrativ börda som läggs på vår lokala sjöfart kommer att leda till att det blir svårare att transportera gods genom Europa.
Detta påverkar särskilt de små hamnarna med en omsättning som bara är några hundra tusen euro.
Fler hinder för godstransporter innebär att transportsektorn regelmässigt åsamkas merkostnader.
Merkostnader är ineffektivt, och ineffektivitet medför att vi knappast närmar oss Lissabonmålen.
I denna takt kommer vi aldrig att bli konkurrenskraftiga internationellt sett.
Under tiden seglar fartyg upp och ned längs Amerikas öst- och västkuster och fraktar gods utan att stöta på några som helst hamnmyndigheter eller tulltjänstemän.
I Europa ser det däremot annorlunda ut eftersom vår inre marknad dessvärre inte omfattar våra kustremsor.
Lokal frakt mellan Nederländerna och Belgien existerar inte.
Den betraktas alltjämt som internationell, men kommer alltså från och med nu också att ingå i den inre marknaden.
De inre sjögränserna bör därför avskaffas.
Avslutningsvis skulle jag vilja framföra att jag i stort stöder de ändringsförslag som lagts fram av Europeiska socialdemokratiska partiets grupp.
Jag kommer att dra tillbaka mitt ändringsförslag 42, eftersom ändringsförslag 65, som lagts fram av Europeiska socialdemokratiska partiets grupp, är att föredra.
