# ID: svediakorp-gov441566
# author: Poignant (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 379
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär!
Vi kommer att se tillbaka på en mandatperiod under vilken säkerhet och skydd har varit dominerande teman.
Jag syftar självfallet på att vi förlorade ” Erika ” den 12 november 1999 samt också på attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 och de därigenom ökade riskerna för sjösäkerheten.
I morgon har det dessutom gått ett år sedan den 19 november 2002 då vi förlorade ” Prestige ”.
Dessa händelser kommer självfallet att utgöra ett incitament för oss att gardera med bestämmelser om allt från förebyggande till sanktioner.
Med anledning av det betänkande vår kollega lagt fram och som jag stöder, skulle jag vilja lyfta fram tre punkter.
Den första är att friheten till sjöss måste vara kontrollerad.
Havet får inte längre betraktas som en arena för individuella äventyr eftersom dessa också kan medföra fara för andra människor.
Det krävs noggrannare övervakning och mer disciplin inom alla områden: från öppet hav till hamnanläggning.
För det andra måste EU få en djupare förankring inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), som fungerar som ett slags globalt sjöfartsministerium, precis som exempelvis Internationella valutafonden (IMF) fyller funktionen av ett finansministerium.
Bland de cirka fyrtiotalet medlemmar som jag tror ingår i styrelsen är ett dussin medlemmar i det nuvarande eller framtida EU.
Det skulle därför vara värdefullt med mer samordning dem emellan.
Annars blir det så mycket lättare att ta till bekvämlighetsflagg.
För det tredje och sista måste all lagstiftning åtföljas av sanktionsmöjligheter, annars förblir den steril och ineffektiv.
IMO-konventionerna är på intet sätt bindande.
Jag anser att åtgärder måste vidtas för att säkerställa att de blir det en dag, samt att liknande ansträngningar dessutom måste göras för att se till att ett fartygs ursprungsland tar ansvar för fartyget.
Så länge detta inte är fallet, kommer vi att ha luckor i våra regelverk.
Sammanfattningsvis: kontrollerad frihet på haven, ordnad sammanhållning inom IMO och lagar som efterlevs av alla.
Det är dessa tre principer som vi måste arbeta vidare med.
De stakar ut riktningen för sjösäkerhet och sjöfartssäkerhet, men det återstår en lång väg att gå.
