# ID: svediakorp-gov441501
# author: Oostlander (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill instämma i det som just sagts, till min stora förtjusning, av Hartmut Nassauer, nämligen att genomförandet av arbetsprogrammet för 2004 börjar under ett mycket mörkt moln, särskilt med tanke på att de två viktiga länderna Frankrike och Tyskland, som inom EMU: s ram uppfann stabilitetspakten, under fem års tid nästan har glömt bort de löften de gav.
Och att arkitekterna för denna pakt har skiftat från att vara starka till att vara svaga, från att vara stabila till att vara instabila, från att vara pålitliga till att vara opålitliga, och från att ha ansvarskänsla till att inte ha det.
Detta är de förskräckliga fakta som också nyligen bekräftades i den nederländska televisionen av direktören för, när han också påpekade att utan en stabilitetspakt skulle det inte ha funnits någon euro, och att vi till och med luras av dem som har skrivit utkastet till denna stabilitetspakt.
Det är under detta moln som de fortsatta diskussionerna om EU: s utvidgning äger rum.
Det är några fler länder som väntar på att få ansluta sig.
Enligt min åsikt är det mycket viktigt att vi envist håller fast vid en hederlig och sammanhållen politik, och att vi också fortsätter att vara stränga gentemot dessa länder i fråga om kriterierna, särskilt när det gäller lagbestämmelser, demokrati och god grannsämja.
Det är oklokt att behandla Balkanländerna som om loppet redan vore kört.
Dessa länder behöver först bevisa att de hör till Europeiska unionen.
Dessutom bör man avvisa införandet av andra kriterier än dem som redan överenskommits, exempelvis religionsskillnader, storleken på landet eller befolkningen, varje strategiskt läge, politiska fördelar, datum för ansökan om medlemskap, historiska förbindelser eller ekonomiska fördelar.
Allt detta är beståndsdelar som naturligtvis alla förr eller senare kommer att tänka på, men det vore extremt illa om dessa skulle utesluta eller relativisera de överenskomna kriterierna.
Günther Verheugen nämnde behovet av mer gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i ljuset av utvidgningen.
Vad anser rådet om det?
Delar rådet kommissionär Verheugens åsikt att vi på grund av utvidgningen bör sträva mot en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik med desto större brådska?
