# ID: svediakorp-gov441487
# author: Mulder (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Alltid när vi talar, var vi än gör det i våra egna länder, så har det under de senaste fem åren alltid funnits ett särskilt känsligt samtalsämne, nämligen detta: hur sköts finanserna?
Och sedan den allmänna uppfattningen att Bryssel inte är särskilt bra.
Därför var det mycket positivt att Prodis kommission förklarade att från och med nu skulle det vara fråga om nolltolerans över hela linjen.
Vi blev därför helt chockerade när vi fick höra det som hävdades i samband med Eurostat för några månader sedan.
Det måste sägas att kommissionen reagerade snabbt när nyheterna kom, men den stora frågan är: vad gjorde kommissionen fram till denna tidpunkt?
Enligt min åsikt finns det tydliga tecken på att kommissionen under åren fram till maj 2003 kunde haft viss kunskap om vad som skedde inom Eurostat.
Kommissionen misslyckades med att vidta några åtgärder till följd av den informationen.
Trots att man talar om behovet av att förbättra informationen fick vi regelbundet höra att en utredning hade påbörjats inom Eurostat.
Den stora frågan är: varför ringde inte varningsklockorna tidigare i kommissionen?
När jag hör kommissionen tala slår det mig att den är stolt över de resultat man uppnått.
Revisionsrätten uppgav faktiskt i går att det märks tecken på förbättringar, och kommissionen kan ha skäl att vara stolt över detta.
Men i fråga om de aspekter som helt tydligt gick snett, så tvår kommissionen sina händer.
Felet ligger hos OLAF, eller generaldirektoratet, eller vem det nu är, men inte hos kommissionen.
Detta är fel.
Jag kan bara hänvisa till en engelsk politiker, kanske en statsman – Neil Kinnock känner säkert till honom – Lord Carrington.
Han visste ingenting om Falklandskriget, han var inte tillräckligt informerad, och trots detta tog han det politiska ansvaret för det.
Det är enligt min åsikt ett mycket hedersamt ställningstagande.
I den politiska kultur som jag kommer från är en minister, en statssekreterare eller en fullmäktigeledamot alltid ansvarig, och det bör också gälla en kommissionär och kommissionen.
Det är en fråga som vi i Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp kommer att fokusera på.
