# ID: svediakorp-gov441479
# author: Sørensen (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Till att börja med vill jag säga hur uppmuntrande det är att kommissionsordförande Prodi och kommissionen i samband med Eurostatfallet uppenbarligen har lärt sig att det finns ett antal saker som måste snyggas till, och att ett antal reformer måste genomföras så att det inte händer något liknande i framtiden.
I den process som nu skall börja är det mycket viktigt att se till att vi även i fortsättningen har en stark internrevision, som naturligtvis trots allt är den första länken i kedjan när det gäller att upptäcka bedrägerier, förskingring och oriktigheter.
Det är viktigt för oss att OLAF är starkt och oberoende.
Det är särskilt viktigt för oss att få en klar definition på det politiska ansvaret.
Jag tror i själva verket att politiskt ansvar är synnerligen viktigt, och, i ännu högre utsträckning, politiskt ansvar som bärs av den enskilde kommissionären.
Om vi inte har detta tror jag inte att reformerna kan tränga igenom systemet ned till den enskilde anställde, som är längst ned i hierarkin.
Därför lyssnade jag naturligtvis uppmärksamt till Romano Prodis påpekande att det politiska ansvaret nu måste definieras.
Jag vill därför fråga kommissionsordföranden hur det politiska ansvaret, som vi nu skall få definierat för oss, skiljer sig från det som definierades av de oberoende experterna, och som angavs i uppförandekoden som undertecknades av kommissionärerna 1999.
Vi skall nu också få en enhet för övervakning, som skall fånga upp signaler om någonting går snett.
Romano Prodi hävdar att kommissionen inte hade möjlighet att ingripa före maj 2003.
Men min fråga är följande: vilka slags signaler skall denna grupp fånga upp?
När det nu har visat sig att 14 kritiska revisionsrapporter inte räckte till, på samma sätt som klagomål från olika anställda till olika kommissionärer, skrivelser i pressen, utfrågningar i budgetkontrollutskottet och revisorernas skrivelser till den ansvarige kommissionären i den ansvariga enheten inte räckte till, vilka slags signaler krävs innan kommissionen ingriper?
