# ID: svediakorp-gov441473
# author: Frassoni (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,040
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Min grupp skulle också vilja uttrycka sin sorg och sympati efter de senaste dagarnas tragiska händelser.
Det var dumt att tro att ett obefogat krig mirakulöst skulle kunna åstadkomma fred och demokrati.
Mellanöstern påminner oss varje dag om att en av anledningarna till att fred och demokrati nu förefaller vara mer avlägsna än någonsin är det internationella samfundets oförmåga att åstadkomma verklig sammanhållning.
Kommissionens ordförande började sitt tal i dag med en optimistisk hänvisning till ekonomin, och förklarade att målet med ett större Europa, som kan ta itu med utmaningarna i vår tid, är inom räckhåll.
Jag håller med om det, men jag befarar att de föreslagna metoderna i vissa fall återspeglar en något konformistisk politisk och ekonomisk metod, som inte är koncentrerad till de djärvaste och mest innovativa möjligheterna som unionen har i dag.
Herr Poettering!
Jag kan försäkra er att den metodik som arbetsprogrammet vilar på är identisk med den som finns i ordförande Prodis manifest.
Eftersom vi ägnar oss åt politik, och eftersom vi anser att vi är en äkta europeisk politisk kraft, kan våra synpunkter mutatis mutandistillämpas på båda dokumenten.
Som kommissionen själv medger har den bara beslutsamt gått vidare med de ekonomiska aspekterna i Lissabonstrategin.
Ordförande Prodi!
Det räcker inte!
Vi befarar att det bakom det politiskt riktiga konceptet med en hållbar utveckling lurar ett koncept med en kontinuerlig utveckling.
Miljödimensionen försvagas hela tiden i de viktiga ögonblick när det gäller befintlig praxis och befintliga instrument.
Som ni känner till anser vi att tillväxtinitiativet är mycket viktigt, men vi kan verkligen inte dela den allmänna entusiasmen för den förteckning över vägar, flygplatser och höghastighetståg som kostar miljarder euro, varav de flesta fortfarande befinner sig på planeringsstadiet.
Något vi betraktar som mycket viktigt är det absoluta behovet av större öppenhet när det gäller Europeiska investeringsbankens finansieringskriterier, och det är viktigt att Europaparlamentet deltar i framtagandet av dessa kriterier.
Vi är inte övertygade av kommissionens fortsatta motsträvighet när det gäller att lägga fram en energieffektivitetsplan, som fullständigt vänder ryggen till kärnkraftssektorn.
Det vi saknar i dag är ett övertygande ramverk för investeringar i teknik som kan spara resurser och som koncentreras på social sammanhållning, utbildning och innovation.
Om man dessutom beaktar kommissionens förseningar när det gäller att lägga fram ett förslag om att revidera strukturfonderna kan vi inte göra annat än att i viss mån tvivla på unionens förmåga att i tillräckligt god tid svara på de utmaningar som hänger samman med tillväxt och utvidgning.
Tillväxtinitiativets framgång beror inte minst på att stabilitetspakten genomförs omdömesgillt – och vi skulle återigen vilja höra er åsikt om detta, ordförande Prodi – och på att det finns ett lämpligt program för iakttagande av Kyotoprotokollet.
Om majoriteten av medlemsstaterna inte ändrar kurs kommer unionen inte att kunna uppfylla sina löften.
Ordförande Prodi!
För några få månader sedan föreslog vi att det skulle inrättas en klimatstabilitetspakt, men jag är rädd för att vi inte har fått någon respons.
Om bara några veckor börjar COP9 (FN: s klimatkonferens 9: e partsmöte) i Milano, och vi skulle vilja lägga fram detta förslag ännu en gång.
På samma sätt som när det gällde underskottet är det kommissionen som är ansvarig för att återkalla de medlemsstater till ordningen – särskilt Spanien, Italien och Portugal – som, i sakernas nuvarande läge, kommer att förhindra att vi uppnår Kyotomålet.
Det är några punkter som saknas i ert lagstiftningsprogram.
Jag har inte tid att gå in på alla dessa, utan jag skall bara nämna två av dem.
Kommissionär Reding!
Europaparlamentet har i nästan två år, och i verkligt samförstånd, begärt att det skall läggas fram ett förslag om ett direktiv eller åtminstone en grönbok om mediekoncentration och informationsfrihet.
Det framgår tydligt i ert manifest att ni fäster stor vikt vid denna fråga.
Varför lyckas då kommissionen inte vidta några åtgärder i frågan?
Avslutningsvis har det gått ett par månader sedan misslyckandet i Cancún, och ändå har vi absolut ingen aning om vilka kommissionens slutsatser eller planerade åtgärder är, och det finns inte heller någon koppling till milenniemålen, kommissionär Lamy.
Slutligen frågan om Eurostat.
Ordförande Prodi!
Ni sade att ni hade lärt er flera läxor av Eurostataffären, men i er text nämns inte en som är verkligt viktig: kommissionen måste ta större hänsyn till parlamentet.
Rekommendationerna i betänkandena om ansvarsfrihet är inte bara vänliga råd – de är villkor där det krävs att kommissionen skall agera, och göra det i tid.
Förr hade vi en kommission som inte var lyhörd, och nu har vi en kommission där man kan få ett gensvar, och det erkänner vi.
Nu har ni ett år på er för att kommissionen skall kunna ta avgörande initiativ.
Vi välkomnar revideringen av uppförandekoden och förbättringen av informationskanalerna mellan OLAF, kommissionärerna och generaldirektoraten, och ni kommer knappast att bli förvånade över att vi också välkomnar att man erkänner uppgiftslämnarnas roll.
Dessutom har många av dessa åtgärder redan begärts av parlamentet.
Vi vill emellertid erinra er om, ordförande Prodi, att öppenhet är en bra metod, inte bara för att bekämpa bedrägerier, utan också för att förebygga dem, och jag hoppas verkligen att vi nästa år, när vi välkomnar de nya medlemsstaterna med öppna armar och med institutioner där det finns insyn och öppenhet, kommer att kunna lägga de senaste årens händelser bakom oss.
Ordförande Prodi!
Jag vill hur som helst sammanfattningsvis säga på min grupps vägnar att det i rapporten fortfarande inte finns någon säker ansvarskänsla eller något om att erkänna de fel som begåtts.
Som ni själv medgav fanns de inledande tecknen där före maj 2003: det gällde att se dem, och vi tror att man kan förlåta oss för att vi förväntar oss detta av kommissionen, särskilt efter de händelser som kännetecknade Santerkommissionens mandattid.
