# ID: svediakorp-gov441471
# author: Clegg (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 774
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
På ELDR-gruppens vägnar vill även jag uttrycka vår solidaritet, vår medkänsla och vårt deltagande med de italienska och andra offer för angreppet i Irak i förra veckan och, naturligtvis, med offren för de fruktansvärda angreppen på synagogorna i Istanbul.
Jag vill lämna de politiska fyrverkerierna som kom till uttryck i vissa av de tidigare inläggen och koncentrera mig på det aktuella ämnet, dvs. det årliga lagstiftningsprogrammet.
Jag vill först och främst betona att ELDR-gruppen försvarar kommissionsordförandens rätt att uttrycka personliga åsikter om politiska frågor som rör Europeiska unionens framtid.
Jag måste emellertid säga att jag – i egenskap av liberal som värdesätter den allmänna opinionens mångfald och pluralism – hyser en del personliga tvivel om de kloka i att förespråka två oppositionsblock i Europadebatten, antingen här eller, mer allmänt, i medlemsstaterna.
Jag tar nu upp det årliga programmet; andra kolleger kommer senare att tala om Eurostatfrågan.
ELDR-gruppen har hela tiden välkomnat de framsteg som har gjorts under de senaste åren när det gäller det sätt på vilket kommissionen har lagt fram detta viktiga dokument.
Så sent som för några år sedan var det bara en godtycklig förteckning över lagstiftnings- och icke-lagstiftningsförslag.
Man har försökt, både i år och under tidigare år, att inbegripa ett visst strategiskt tänkande, och vi välkomnar en del av de senaste idéerna, som t.ex. utvecklingen mot strängare förfaranden för konsekvensbedömningar.
Som ordförande Prodi helt riktigt sade återstår emellertid fortfarande många förbättringar, och vi vill betona tre områden – när det gäller dagens framlagda dokument – inom vilka vi anser att det fortfarande finns stora brister.
För det första är valet av de tre strategiska prioriteringarna – dvs. utvidgning, stabilitet och tillväxt – bra.
Dessa prioriteringar är emellertid så öppna och förutsättningslösa att det nästan är omöjligt att föreställa sig att någon skulle protestera mot dem.
Det är lika omöjligt att föreställa sig något lagstiftnings- eller icke-lagstiftningsförslag som inte skulle hamna under någon av dessa tre strategiska prioriteringar.
Med andra ord verkar det inte finnas något riktigt val om det som Europeiska kommissionen föreslår i år, och inget val om vilka Europeiska unionens strategiska prioriteringar bör vara.
Det finns tvärtom risk för ett mycket öppet förhållningssätt gentemot EU: s verksamhet, p.g.a. att de tre prioriteringarna i sig är mycket öppna.
För det andra finns det ingen märkbar koppling mellan dessa tre vaga prioriteringar och de omfattande bilagor som innehåller lagstiftnings- och icke-lagstiftningsförslag.
Vi har förstått att en av bilagorna – av vilka båda innehåller omkring 50 lagstiftningsförslag – skall ha en koppling till prioriteringarna, samtidigt som detta inte gäller för den andra.
Dem av er som har läst förteckningarna har sett att de är utbytbara.
De är inte tydligt organiserade enligt prioriteringarna, utan verkar konstlat ha organiserats i två kategorier.
Med andra ord verkar inte själva prioriteringarna ha varit vägledande vid valet av de lagstiftnings- och icke-lagstiftningsförslag som ligger på våra bord i dag, vilket återigen ger ett visst konstlat intryck när det gäller valet av de framlagda förslagen.
För det tredje: Som både kommissionens och rådets ordförande har nämnt, undertecknade vi alla i somras ett interinstitutionellt avtal som utformats för att säkra bättre lagstiftning i Europeiska unionen.
Kommissionen åtog sig uttryckligen, i detta interinstitutionella avtal, att när den i dag lägger fram sitt årliga lagstiftningsprogram för det första fullständigt förklara valet av lagstiftningsinstrument för respektive förslag, och för det andra förklara valet av rättslig grund.
Det finns vissa hänvisningar till de rättsliga grunderna i dessa omfattande och tämligen ogenomträngliga bilagor, men inga som helst hänvisningar till valet av lagstiftningsinstrument.
Det får inte vara så att kommissionen, bara några månader efter undertecknandet av ett interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning, vid första motstånd misslyckas att uppfylla åtagandena enligt detta avtal.
Det bådar verkligen inte gott för förbättringen av lagstiftningen om detta är fallet.
Detta är ett oerhört viktigt ögonblick i den politiska och lagstiftande cykeln i Europeiska unionen.
Det är det tillfälle då Europeiska kommissionen utövar sitt suveräna privilegium och företrädesrätt, dvs. sin initiativrätt – som endast kommissionen har.
Denna initiativrätt är bara försvarbar om den utövas på ett fullständigt ansvarsfullt och öppet sätt, då motiveringarna förklaras fullständigt och den politiska ansvarigheten är helt säkrad.
På grundval av det vi har sett i dag anser vi inte att detta är fallet.
Det finns fortfarande ett betydande utrymme för förbättringar.
