# ID: svediakorp-gov441462
# author: Bolkestein, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 858
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Enligt den engelska texten skall rådet anta bestämmelser.
Ordet ” skall ” anger att rådet inte har något val utan måste harmonisera punktskattesatserna i den mån som de utgör ett hinder för den inre marknaden.
Så säg inte till kommissionen att detta har något att göra med självbestämmande på skatteområdet.
I artikel 93 i fördraget står det att rådet måste harmonisera punktskatterna om de utgör ett hinder för att den inre marknaden skall kunna fungera ordentligt.
Frågan är då om det finns ett hinder för att den inre marknaden skall kunna fungera ordentligt.
Johannes Blokland sade att han inte tyckte det var logiskt att lastbilar och bilar kör en omväg för att åka till Luxemburg och tanka diesel.
Låt mig ge er några siffror.
Dessa siffror gäller dieselförsäljning per invånare.
De lyder som följer: 610 liter för Belgien, 531 för Danmark, 424 för Spanien och 536 för Frankrike.
Dessa siffror ligger alla inom området för 400 till 500 till 600 liter per invånare.
Sedan har vi Luxemburg.
Medan mängderna i alla andra medlemsstater inte överskrider 640 – detta är siffran för Österrike – är siffran för Luxemburg 3 106.
Varför är det nu så?
Det är ganska enkelt eftersom punktskattesatserna i Luxemburg är oerhört låga, och därför är det solklart att det finns en snedvridning av den inre marknaden här.
Det råder ingen tvekan om detta.
Om Johannes Blokland säger att detta inte är speciellt logiskt, så är jag rädd att jag inte kan följa Bloklands logik.
Enligt min mening är det fullständigt logiskt att lastbilar kör omvägar för att köa i Luxemburg.
Om ni åker till Luxemburg kommer ni att se de långa raderna av lastbilar som alla försöker att tanka med den billiga dieseln.
Så det råder inget tvivel om att det finns en snedvridning av den inre marknaden här.
Det är en av anledningarna till att kommissionen lägger fram detta förslag, som skall övervägas av rådet efter det att parlamentet har avgett sitt yttrande.
Den andra anledningen – och Pierre Jonckheer var mycket vältalig när han påpekade detta – är att genomförandet av detta förslag kommer att leda till en allmän minskning av förorenande utsläpp, som kväveoxider, flyktiga organiska föreningar, svaveldioxid och partiklar.
Det kommer också att bli en minskning av koldioxidutsläpp.
Detta är anledningen till att icke-statliga miljöorganisationer stöder detta förslag.
Pierre Jonckheer har helt rätt när han påpekar detta för sina kolleger.
Han avslutade sitt tal med att säga att hans stöd antagligen inte kommer att vara tillräckligt.
Jag är inte lika pessimistisk.
Jag tror att många parlamentsledamöter efter denna debatt kommer att inse att det finns en snedvridning av konkurrensen, att harmonisering av punktskattesatser på diesel är bra för miljön, och att rådet enligt artikel 93 är skyldigt att göra detta – inte att rådet kan välja om man vill göra detta.
Detta är också vad kommissionen försöker göra.
Dessutom är det absolut inte kommissionens avsikt att eftersträva en skatteökning.
Det är det sista som kommissionen skulle vilja.
Det står medlemsstaterna fritt att sänka sina skatter någon annanstans om de måste höja punktskatterna på diesel.
Så tro inte att kommissionen vill göra detta.
Så är verkligen inte fallet.
När det gäller de framtida medlemsstaternas situation skulle jag vilja understryka att alla framtida medlemsstater under utvidgningsförhandlingarna gick med på att tillämpa de aktuella minimisatserna på motorbränsle från och med den 1 maj 2004, det datum då de blir medlemsstater.
De flesta av dem, förutom de baltiska staterna, har redan nivåer som är högre än dessa satser.
Johannes Blokland frågade mig hur jag skulle reagera om parlamentet skulle förkasta detta förslag.
Jag vill ännu en gång säga att detta inte är något som jag förväntar mig.
Om detta trots allt blir fallet, då kommer jag, i enlighet med arrangemangen mellan parlamentet och kommissionen, att ta upp frågan i kommissionärskollegiet för att noggrant överväga kommissionens ståndpunkt under sådana förhållanden.
Avslutningsvis, när det gäller ändringsförslagen skulle kommissionen kunna, som jag redan har sagt, acceptera inrättandet av en indexreglerad fluktuationsmarginal för de punktskattesatser som gäller för diesel för yrkesbruk som en näst bästa lösning.
Kommissionen skulle också kunna gå med på tillnärmningen av det nuvarande förslaget med villkoren i energiskattedirektivet, i synnerhet när det gäller definitionen av diesel för yrkesbruk och skattesatser.
Därför instämmer kommissionen i princip i ändringsförslagen 1, 3-12 och 14-16.
Ändringsförslagen 2 och 13 är delvis godtagbara om de formuleras om något i fråga om hänvisningarna till att upprätta en förbindelse mellan detta direktiv och direktivet om avgifter för infrastruktur.
Kommissionen stöder inte ändringsförslag 17 eftersom de föreslagna satserna inte följer energiskattedirektivet.
Förslaget kan förefalla invecklat, men det är hur enkelt som helst.
Det är fördelaktigt för miljön.
Det motverkar snedvridning av den inre marknaden som sig bör i enlighet med artikel 93 i fördraget.
