# ID: svediakorp-gov441437
# author: Herzog (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 358
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Jag koncentrerar mig på endast en punkt: behöver vi europeisk lagstiftning på telekommunikationsområdet?
Nick Clegg säger att sådan lagstiftning endast behöver vara provisorisk, men jag anser att den måste vara bestående och fastare än de nuvarande bestämmelserna.
Jag hade velat att Nick Clegg hade tagit större hänsyn till analyserna av framstående ekonomer från Oxford och Cambridge, vilka betonar att om konkurrenspolitiken sker måste bestämmelserna fastställas för att motsvara de ekonomiska, sociala och miljörelaterade målen.
Föredraganden betonar att de nuvarande operatörerna måste lämna utrymme för konkurrens, och även om det stämmer kommer detta inte automatiskt att medföra effektivitet.
Det kommer inte heller att ens vara verkningsfullt i de fall där konkurrensen begränsas.
Den europeiska telekommunikationssektorn har nyligen klarat sig ur en katastrofal period i fråga om investeringar och sysselsättning och har slösat bort sin ledning när det gäller GSM-anskaffningarna.
En reglering av UMTS hade tillåtit en fördelning av infrastrukturanvändningen, i stället för att investerare skulle duplicera infrastrukturen och därigenom dra på sig stora skulder.
Skillnaderna mellan ” priskriteriet ” och ” kvalitetskriteriet ” tvingade dessutom den brittiska lagstiftaren att införa större kvalitetskrav för British Telecom.
När det gäller målet att uppnå social och lokal sammanhållning är kommissionens rapport särskilt svag.
Finns det verkligen något allmänt tillträde?
Det vet vi inte.
Måste det utvidgas med verklig lokal täckning för mobiltelefoner med allmänt tillträde till en snabb Internetanslutning?
Här finns det heller ingen åsikt.
Att generalisera upphandlingsförfarandet skulle kunna gynna alla påtryckningar att avskaffa samhällsomfattande tjänster.
När det gäller frågan att beräkna kostnaderna för specifik finansiering varierar svaren betydligt beroende på valet av relevant område.
Allt detta får ännu större betydelse i samband med utvidgningen.
Vem vågar påstå att avregleringen är en tillräcklig försäkring för att privat kapital skall investeras.
Därför talar jag varmt för en strängare gemenskapslagstiftning.
Det finns inga belägg som stöder idén om att nationella tillsynsmyndigheter helt enkelt borde vara självständiga och själva upprätta bestämmelser.
Dessa myndigheter måste vara delaktiga i lagstiftningsmässiga och rättsliga ramar i allmänhetens intresse.
