# ID: svediakorp-gov441426
# author: Busquin, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 981
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle än en gång vilja tacka ledamöterna för deras anföranden och ge svar på några synpunkter.
För det första, som Rolf Linkohr helt riktigt sade, anser jag att det är mycket viktigt att vi visar att vi håller ett vaksamt öga på nästa budgetplan, eftersom den kommer att avgöra vad som händer efter 2006 och inte minst vilken ställning forskning och innovation får i EU: s budget.
Som kommissionsledamot med ansvar för forskning och innovation har jag lagt fram förslag och kommissionen kommer att utarbeta ett dokument, men det är klart att det kommer att uppstå en stor politisk debatt nästa år som sträcker sig ända fram till 2006.
Debatten kommer att tillåta utarbetandet av en budgetplan som ökar den relativa andelen av forskning och innovation i EU: s budgetar, som ett svar på de olika behov som framförts och för att bibehålla 3-procentsmålet.
Det är självklart också viktigt att jag, när jag tänker på nya metoder, bland annat beaktar grundläggande forskning, som för närvarande inte får något stöd på gemenskapsnivå.
Jag tänker på rymdpolitik, vilket McNally och jag nyligen har utarbetat en vitbok om, som uppenbarligen har drivit på viljan att utveckla nya teknologier och att utveckla teknologiöverföring samt att upprätthålla denna nivå av vetenskaplig nyfikenhet, som bestäms av viljan att gå vidare för att det finns möjlighet att göra det.
Marjo Matikainen, ni poängterade emellertid helt riktigt de små och medelstora företagens roll.
Det är sant att satsningarna på att överföra forskning till samhället, vilket också sker i verkligheten, är och måste vara större för små och medelstora företag.
Ni kommer från ett land som är ett gott föredöme för oss, eftersom 55 procent av de små och medelstora företagen i Finland upprätthåller regelbunden kontakt med universitet och forskningsinstitut.
Dessa områden måste utvidgas till gemenskapsnivå och det finns förstås särskilda metoder för små och medelstora företag.
Kommissionen har för avsikt att godkänna ett kategoriundantag för små och medelstora företag när det gäller statligt stöd till forskning och utveckling i början av 2004.
Detta innebär att det från den 1 januari 2004 inte längre är nödvändigt för små och medelstora företag att underrätta kommissionen, och i och med detta kommer det att vara möjligt för olika stater och regioner att anta mera individuella och specifika åtgärder för små och medelstora företag.
När det gäller grundläggande forskning är det dessutom absolut nödvändigt att det sjunde ramprogrammet innehåller ett tydligare förslag på det här området, vilket även tar hänsyn till den debatt om det europeiska forskningsrådet som för närvarande förs inom den vetenskapliga sfären.
Ni har talat om det europeiska forskningsrådet som strävar efter att ställa de bästa vetenskapliga teamen på området för grundläggande forskning i konkurrens med varandra på gemenskapsnivå och följaktligen att stödja dessa områden vilka, som sagt, är jämförbara med verksamheten inom ramarna för den statliga vetenskapsfinansieringen i USA, där de bästa teamen har egna program på statlig nivå.
Vi borde ha den här typen av program på gemenskapsnivå.
Det återstår förstås en fråga, vilket Ploij-van Gorsel dessutom helt riktigt poängterade, nämligen frågan om finansiering.
Detta innefattar givetvis offentlig finansiering, vilken måste utökas, och förstås även att man vänder sig till Europeiska investeringsbanken, som kunde vara mera inriktad på forskning och innovation, vilket tillfälligtvis sker allt oftare.
I tillväxtinitiativet som antogs den 11 november 2003 finns även begreppet ” snabbstartprogram ”, det vill säga projekt som kan genomföras tämligen snabbt.
Dessutom öronmärks för första gången 14 miljarder euro för projekt som främjar europeiska nätverk och för nödvändig europeisk infrastruktur.
Vi tänker naturligtvis på alla allmänna frågor som berör nätverk, alla frågor som gäller rymdpolitik, speciellt GMES och interaktiva telekommunikationssatelliter.
Vi tänker förstås på tre-elektron-laserteknik som är avgörande för uppkomsten av en ny generation av forskning i molekylärbiologi, materia och nanoteknik, med tanke på att nanoteknik kommer att få stor betydelse när man tänker på övergången från mikroelektronik till nanoelektronik.
Vi har skapat bestämmelser för en teknologisk grundval och på det här området deltar det finländska centret i genomförandet av övergången från mikroelektronik till nanoelektronik, eftersom det är här den största utmaningen ligger.
Beträffande denna utmaning kommer vi självklart att utreda frågan om teknologiska grundvalar.
Branschvis kommer vi att sträva efter att sammanföra stora aktörer för att fastställa forskningsprojekt och forskningsbehov.
För att dessutom svara på en fråga från Eryl Margaret McNally, är det program som innehåller frågor som: ” Vad tänker ni göra? ” som kommer att leda dit.
Beträffande medlemsstaterna är det 3-procentsmålet och tillväxtinitiativet som får dem att säga: ” Det här är vad vi kommer att göra.
Här är vårt program för att nå målet senast 2010 ”.
Kommissionens roll kommer därför att vara att uppmuntra, för även om vi inte kan besluta för medlemsstaterna kan vi ändå motivera dem, visa de bästa förfarandena och stödja processen att uppnå 3 procent 2010.
Det här är en viktig process om Europa vill behålla sin plats i världen, men det kräver finansiering och prioritering, vilket beviljas forskningspolitiken.
Jag tror att ni uppskattar detta och jag vill tacka er för att ni stödjer denna politik.
Eftersom detta dessutom antagligen kommer att vara en av de sista gångerna vi får diskutera dessa betänkanden, vill jag tacka alla ledamöter av kommissionen och parlamentet för deras stöd av forskning och innovation, och min vän Erkki Liikanen som kommer att ta över efter mig.
Vi är klart på samma våglängd och vi är för en ambitiös europeisk näringspolitik för forskning och innovation.
