# ID: svediakorp-gov441416
# author: Busquin, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,463
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Kommissionen lägger givetvis mycket stor vikt vid ert arbete och har ägnat det stort intresse, och den har också noga granskat era ändringsförslag.
Den konstaterade med tillfredsställelse att omröstningen i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi utmynnade i en klar majoritet för att gemenskapen skall finansiera forskningsprojekt som innefattar framtagande av embryonala stamceller från överflödiga embryon och därigenom skapande av nya linjer.
Detta är en viktig punkt för att stödja en forskning som med all sannolikhet kommer att få positiva effekter för behandlingen av viktiga hälsoproblem.
Kommissionen har emellertid vissa svårigheter med de ändringsförslag där man försöker avlägsna den 27 juni 2002 som slutdatum för skapandet av överflödiga embryon, vilket kommissionen föreslog den 9 juli.
Jag medger att detta datum inte har någon vetenskaplig grund: det hänger helt enkelt ihop med den tidpunkt då ramprogrammet antogs.
I själva verket hade kommissionen, för övrigt i likhet med parlamentet, ställt sig bakom majoriteten vid omröstningen om ramprogrammet, och det är därför detta datum har angetts som referensdatum.
Vidare bör detta förslag, som Bowe sade, ses som en kompromissgest, en signal till dem som vill förhindra att in vitro-befruktning frikopplas från sitt ursprungliga syfte och används för att skapa embryon för forskningsändamål – och jag förstår det, eftersom det är helt legitimt att ha en annan uppfattning i ämnet.
Vi har alltid sagt mycket tydligt att vi inte vill att embryon skall produceras specifikt för forskningsändamål.
Syftet med att ta med detta datum är då att visa att vi inte uppmuntrar skapandet av embryon för forskningsändamål, men att befintliga överflödiga embryon helt klart kan användas för forskning eftersom de, som många ledamöter har sagt, inte längre ingår i något föräldraprojekt.
Utifrån detta kan kommissionen godkänna flertalet av ändringsförslagen, som jag gärna vill säga är utmärkta, tack vare föredragandens och hela utskottets arbete.
De ändringsförslag det gäller är ändringsförslagen 1, 4, 6, 7, 8, 9, 12, 13, 14, 15 17 och 18, antingen helt eller delvis, och i vissa fall krävs en del omformuleringar.
Dessa ändringsförslag förtydligar innehållet i förslaget och svarar, som Plooij-van Gorsel framhöll, mot den ståndpunkt parlamentet kom överens om när ramprogrammet antogs.
Jag skulle vilja påminna er om att parlamentets förslag också byggde på ställningstagandet från Europeiska gruppen för etik, som hade framfört vad som skulle kunna göras.
Som svar till Breyer skulle jag vilja tillägga, i enlighet med vad jag just har sagt, att det faktum att det har förekommit få intresseanmälningar – nio hittills – var vad man kunde vänta sig, eftersom det i stort sett finns få verkligt kompetenta forskningsgrupper som arbetar inom nya forskningsområden.
Dessutom är det bättre att det är på detta sätt, eftersom vi på ett område som detta behöver verkligt kompetenta grupper som kan ge maximala garantier för att materialet hanteras på ett etiskt sätt.
Kommissionen kan emellertid inte godkänna ändringsförslagen 2, 3, 5, 10, 11, 16 och 19, speciellt därför att man där försöker avlägsna det datum som angetts av de orsaker jag just har förklarat.
Vi ville åstadkomma en kompromiss, och vi vill behålla detta datum.
Detta gäller bland annat ändringsförslagen 5 och 10, där detta datum inte nämns.
I ändringsförslag 11 avlägsnas ett villkor från kommissionens förslag.
Jag vill ta tillfället i akt att understryka villkoren, eftersom det har sagts mycket om olika metoder, särskilt om dem där adulta celler eller celler från navelsträngen används.
I detta avseende säger vi mycket tydligt, i den punkt som avskaffats genom ändringsförslag 11, att vi måste se till att alla andra alternativa metoder har undersökts och visat sig vara otillräckliga för den ifrågavarande forskningens syften.
Detta är också en signal till dem som inte stöder denna forskningsutveckling.
Denna typ av forskning kommer endast att utvecklas om det verkligen är en lösning som på vetenskaplig väg kan visas vara nödvändig.
Med andra ord, måste många vetenskapsmän, även de som av etiska skäl inte stöder forskning på överflödiga embryonala stamceller – i likhet med några av de professorer som deltog i våra möten – erkänna att denna metod är värd att undersöka, att den kompletterar forskningen på adulta stamceller och att den inte bör uteslutas.
Jag skulle vilja avsluta med de ändringsförslag som Nisticò har lagt fram här i kammaren.
Jag värdesätter att Nisticò alltid anstränger sig mycket för att nå en kompromiss.
Jag skulle kunna tillägga att han gjorde en liknande ansträngning vid parlamentets omröstning i juni 2002, med tanke på att det var hans ändringsförslag som ledde till den konsensus som låg till grund för kommissionens förslag.
Men herr Nisticò, de ändringsförslag ni har lagt fram här är inte helt neutrala, och detta är också ett svar på McNallys fråga.
När ni sätter celler och överflödiga embryon i samband med celler och linjer som fanns redan före den 27 juni 2002, inför ni en total begränsning för forskningen.
För Lieses skull, som uppenbarligen är väl förtrogen med materialet men ibland förväxlar de olika begreppen, linjerna och datumen – skulle jag ändå vilja förtydliga att det den 27 juni 2002 inte fanns några stamcellslinjer i Europa, åtminstone inte formellt.
De existerande stamcellslinjerna tillkom senare i Sverige.
Som svar till Thors skulle jag vilja säga att ni kan fråga forskarna på Karolinska; tre linjer tillkom där någon gång efter september 2003.
Om ni tar med detta ändringsförslag kommer ni därför att skapa följande problem: de enda stamcellslinjer som fanns före den 27 juni 2002 finns i amerikanska, israeliska och asiatiska händer.
Detta innebär att ni knyter dem till handelsmekanismer, eftersom de amerikanska linjerna enbart är tillgängliga genom ett handelskontrakt.
Ni skulle inte ge Europa den minsta möjlighet att utveckla denna typ av forskning, som är värdefull, och ni skulle inte tillåta Europa att övergå från embryonala linjer till existerande stamcellslinjer.
I dag finns det flera stamcellslinjer.
Det finns två i Förenade kungariket och sju i Sverige (tre på Karolinska och fyra i Göteborg), men de tillkom efter den 27 juni 2002.
Därför ger ni Europa ett ofördelaktigt läge i två avseenden: när det gäller vetenskapligt värde men också på grund av att linjerna från tiden före den 27 juni 2002 säljs på den öppna marknaden.
Detta är därför helt i strid med vad många människor anser, vilket för övrigt också är vad kommissionen anser, nämligen att överflödiga embryon under inga omständigheter får bli en källa till profit.
Jag kan inte uttrycka mig tydligare än så.
Vi vill inte att stamcellslinjer skall bli handelsvaror; de bör helt enkelt göras tillgängliga för den europeiska vetenskapen.
För närvarande är de inte tillgängliga för den europeiska vetenskapen, förutom mot betalning.
De importeras också till Tyskland.
Forskning bedrivs på importerade stamceller som har varit en handelsvara.
Jag har all respekt för olikheter i fråga om etiska uppfattningar, men ert sätt att argumentera hänger inte ihop.
Ert resonemang är konsekvent när ni säger att ni inte vill ha forskning på överflödiga embryon.
Det är konsekvent.
Men ni kan inte knyta detta till ett datum; datumet är en symbolisk gest, en kompromiss, för att inte uppmuntra till skapande av överflödiga embryon och stamcellslinjer.
Det är helt motsägelsefullt och står helt i strid med den högkvalitativa forskningen på europeisk nivå, helt bortsett från att det inte heller löser det etiska problemet.
Vi skulle inte kunna godkänna detta ändringsförslag, om det skulle antas i kammaren.
Jag är glad att ni försöker hitta lösningar, men denna är inte meningsfull.
Jag skulle vilja tacka parlamentet för dess arbete med detta svåra och känsliga material, som berör var och en av oss och faktiskt livet självt.
Jag förstår att det finns olika uppfattningar.
Det är ett tecken på Europas storhet.
Men det finns också ett värde: forskning.
Syftet med kommissionens förslag var, såsom det har sagts, att bemöta en oro som uttryckts både av parlamentet och av ministerrådet vid dess möte den 20 september 2002.
Kommissionen har arbetat på att få fram ett regelverk för denna forskning med starka, konsekventa etiska regler på ett sådant sätt att grundläggande principer kan försvaras också på detta område.
