# ID: svediakorp-gov441409
# author: Fiori (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 365
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det finns en grundläggande orsak till att den här debatten då och då blir hetsig.
Det skulle vara mycket lätt att tillgripa rättsliga argument.
Många ledamöter har redan ställt den grundläggande frågan: kan Europeiska unionen, med stor svårighet, godkänna ett initiativ som inte har stöd i alla unionens medlemsstater?
Det skulle vara ett av de många tänkbara – ni får ursäkta uttrycket – hycklande sätten att hantera frågan.
I den här frågan finns det ett grundläggande problem som politiken inte kan lösa: politik är det möjligas konst och, utan tvivel, konsten att kompromissa, men det är omöjligt att kompromissa när det gäller grundläggande värden.
Med all respekt för alla ledamöternas ståndpunkter och med all respekt för kommissionens ståndpunkter innebär därför alla hittillsvarande försök i denna fråga att man försöker bana väg för en ny process, och denna process innebär att man tummar på livets princip.
För några är denna väg fullt acceptabel, och för andra är det en väg som inte är acceptabel, därför att den står i strid med vissa grundläggande värden.
Som jag ser det, är detta anledningen till att inget av de kompromissförsök som gjorts har uppnått det yttersta målet – även om jag lovordar ledamöternas klokhet och kapacitet.
I fråga om denna process skulle jag vilja rikta er uppmärksamhet inte så mycket mot det initiala skedet, det skede vi går igenom nu, som är ytterst viktigt eftersom behandlingen av ett antal degenerativa sjukdomar står på spel, utan mot vad som kommer att hända när vi har beslutat att mixtra med livet: dvs. inte på kort sikt utan på medellång och lång sikt, och allt detta är frågor om eugenik.
Vi är nu inne på samma väg som med atomen: när vi utforskade atomens möjligheter gjorde vi atombomben, och nu behöver vi regler för att ta oss ett steg tillbaka.
I denna situation, i en fråga som denna, som är mycket mera komplex och mycket känsligare, kan det därför mycket väl vara nödvändigt med ytterligare reflektion.
