# ID: svediakorp-gov441404
# author: Berenguer Fuster (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 365
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Som det redan har sagts här för några år sedan, när vi höll debatten om det sjätte forskningsramprogrammet, uppnåddes en kompromisslösning om villkoren för att forskning på stamceller skall kunna få anslag.
Det kan inte råda något tvivel om att detta var en kompromisslösning mellan de ledamöter som liksom jag föredrog en mera öppen och liberal ståndpunkt och andra som förespråkade mera restriktiva lösningar.
När vi nu debatterar frågan igen, verkar det följaktligen inte logiskt att kompromisslösningen skulle betraktas som en extrem ståndpunkt och att de andra parterna, som motsätter sig forskning på stamceller, skulle säga till oss: låt oss nu söka en kompromiss mellan lösningen och vår ståndpunkt som, när allt kommer omkring, innebär att man avvisar varje möjlighet att ge anslag till forskning på stamceller.
Nej, herr talman, detta är inte något bra system.
Det är ett slags undanflykt som syftar till att förhindra EU-anslag till forskning på stamceller, när det finns många länder som tillåter den, därför att det finns betydande grupper inom vetenskapssamhället och i samhället över huvud taget som tror att forskning på stamceller kan leda till stora framsteg i kampen mot de ytterst allvarliga sjukdomar som drabbar oss hårt i dag.
Jag anser att detta sätt att arbeta är under Europaparlamentets värdighet.
Det hade kunnat sägas – och det skulle förefalla logiskt – att eftersom det uteslutande är en fråga om anslag, så skulle anslagen kunna tillåtas.
Ribeiro nämnde subsidiaritetsprincipen, ja, låt oss acceptera den.
Vi skulle kunna säga att EU-anslag skall tillåtas i alla länder som tillåter forskning på stamceller.
Under vilka villkor?
Under de villkor som är tillåtna i enlighet med subsidiaritetsprincipen i dessa länder.
I stället för att hävda denna ståndpunkt har vi icke desto mindre hållit fast vid den överenskommelse som träffades om det sjätte ramprogrammet.
Låt oss nu, som ett resultat av intoleransen, inrikta oss inte bara på att förstöra det europeiska forskningsområdet utan också på att förhindra framgångsrik forskning på detta område i de länder där den är tillåten.
