# ID: svediakorp-gov441385
# author: Liese (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 833
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Det ämne vi diskuterar i dag är något som bekymrar många människor i hög grad.
Under de senaste veckorna har vi sett starka känsloyttringar.
Många människor i Europa har grundläggande etiska övertygelser som gör att de motsätter sig forskning där stamceller från mänskliga embryon används.
Andra förespråkar sådan forskning, och detta med stor glöd.
Kommissionsledamot Busquin har rätt när han säger att vi inte är här för att besluta om hur tillförlitlig denna typ av forskning är eller för att påverka nationella lagar, något som också klargörs i utskottets ändringsförslag 1.
Det enda vi fattar beslut om är vad vi i Europeiska unionen kommer att finansiera på detta område.
Så jag vill be alla parlamentsledamöter att vara försiktiga med hur de uttrycker sig.
Detta handlar inte om att förbjuda något, utan om huruvida det skall finansieras genom EU: s budget eller inte.
I enlighet med rådets beslut av den 30 september 2002 måste ett beslut om användning av mänskliga embryon och embryonala stamceller inom sjätte ramprogrammet fattas före utgången av detta år.
Här vill jag framföra min första kritiska synpunkt, som också framgår av de ändringsförslag som utskottet antagit, nämligen att kommissionens förslag enbart gäller användning av mänskliga embryonala stamceller från mänskligaembryon.
Det innehåller inga övergripande bestämmelser om forskning där embryon och embryonala stamceller används.
Utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi har antagit en rad ändringsförslag som klart och tydligt gäller forskning där embryon och embryonala stamceller används.
Jag vädjar till rådet att behandla båda delarna i nästa skede av beslutsprocessen, vilket säkerligen kommer att göra det lättare att nå fram till en kompromiss.
En mycket viktig ändring som gjorts av utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi är ändringsförslag 6, som utskottet antog med bred majoritet, och som lyder: ” Enligt en klar majoritet av forskarna är det av rent vetenskapliga orsaker inte möjligt att transplantera stamceller från mänskliga embryon till patienter under den tid som sjätte forskningsramprogrammet pågår (fram till slutet av 2006), eftersom denna metod huvudsakligen befinner sig i ett grundforskningsstadium och en transplantation i nuläget skulle medföra oberäkneliga risker för mottagarna. ”
Såsom klargörs av detta ändringsförslag får vi inte göra överdrivna anspråk på att kunna bota allt.
Forskningen om embryonala stamceller befinner sig i ett mycket tidigt skede, och risken för cancer i samband med transplantation till patienter gör att vi måste gå ytterst försiktigt fram.
Om transplantation till patienter inte är möjlig, varför anser utskottet ändå att denna forskning förtjänar vårt stöd?
Detta klargörs genom ändringsförslagen 7, 17 och 18.
I dessa förklarar vi att det verkliga målet för våra ansträngningar är att kunna använda adulta stamceller för forskning och för behandling av patienter, men ur strikt vetenskapligt synvinkel tycks vi behöva forskning på embryonala stamceller just för att kunna vidareutveckla forskningen med adulta stamceller.
Men vi får givetvis inte förlora det verkliga målet ur sikte, och det är därför vi i våra ändringsförslag kräver att forskning med adulta stamceller skall prioriteras.
Detta har redan givit verkliga framgångar med verkliga patienter – framgångar som redan har nåtts, åtminstone på försöksnivå, vid behandling av patienter med skelett- och broskskador, leukemi, hjärtattacker, inkontinens och till och med Parkinsons sjukdom.
Det är därför detta område vi måste prioritera.
Hittills i debatten har jag, som ni säkert är medvetna om, alltid tillhört dem som uttryckt starka betänkligheter om forskning med mänskliga embryonala stamceller i allmänhet.
Jag anser ändå att utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi på de flesta punkter har nått en tillfredsställande kompromiss, och jag kommer därför att inför parlamentet försvara utskottets ståndpunkt i de flesta frågor.
Detta kan jag emellertid inte säga om ändringsförslag 10, där jag blev nedröstad av utskottet, som antog en formulering som innebär stöd för produktion av nya embryonala stamcellslinjer och forskning på själva embryona.
Min personliga uppfattning är att detta ändringsförslag inte är välbetänkt, och att det vore bättre att stödja Giuseppe Nisticòs ändringsförslag 25 och 24, som innebär att vi skall stödja forskning på embryonala stamceller men inte produktion av nya stamcellslinjer.
Jag anser att detta är en bra kompromiss som skulle kunna antas av rådet, vilket skulle betyda att frågan är klargjord en gång för alla.
Det måste också påpekas att om man stöder Giuseppe Nisticòs ändringsförslag, stöder man också bestämmelser om offentligt finansierad forskning som går längre och är mer liberala än de som gäller offentligt finansierade forskare i USA.
Jag anser därför inte att det kan sägas att denna hållning är restriktiv eller forskningsfientlig, så jag ber om ert stöd för Giuseppe Nisticòs ändringsförslag 24 och 25.
