# ID: svediakorp-gov441377
# author: Koukiadis (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 390
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär!
Europeiska handikappåret har setts som ett tillfälle att lägga fram ett antal förslag och att formulera intressanta idéer.
Generellt sett har vi en stor mängd material framför oss, som vi dock måste sätta oss in i om vi skall kunna utarbeta en integrerad handikappolitik.
Detta är det svåraste i hela strategin.
För att vara effektiva måste vi inrikta vår politik på tre målsättningar.
För det första måste vi övertyga författarna av konstitutionen om att det är hög tid att gå vidare till en ny generation rättigheter, som i medlemsstaternas konstitutioner erkänns som en integrerad del av de grundläggande rättigheterna.
Det är nämligen bara om vi erkänner att människor med funktionshinder har särskilda rättigheter som de också kan åtnjuta de grundläggande rättigheter som är allmänt erkända för alla medborgare.
För det andra måste vi övertyga finansministrarna om att slå fast att utgifterna för människor med funktionshinder inte bör ses som förbrukade resurser, utan som en investering i mänsklig potential och följaktligen som utgifter som ökar produktiviteten.
Detta kommer att bana väg för de åtgärder som behövs för att förhindra att dessa människor stängs ute.
Till sist, och detta är lika viktigt, måste vi utarbeta en strategi för att övertyga resten av befolkningen om att problemen för människor med funktionshinder inte gäller en viss kategori, utan samhället som helhet, om vi vill ha ett samhälle präglat av sammanhållning och hög levnadsstandard.
Med andra ord måste vi övervinna våra medmänniskors likgiltighet, eller i många fall till och med negativa inställning, gentemot dessa människors särskilda egenskaper.
Det är bara om funktionshindrade människors problem blir ett allmänt problem som det kan lösas på ett tillfredsställande sätt.
Framför allt måste vi, när det gäller sysselsättningssektorn, övertyga näringslivsföreträdare om att de har mycket att vinna på att engagera sig i åtgärder till stöd för dessa människor och på att utnyttja deras potential i företagen, för erfarenheten hittills har visat att de är mycket lojala anställda.
Avslutningsvis vill jag lyckönska er till det initiativ ni tagit och det program ni har tillkännagivit.
Jag och mina kollegor i Europaparlamentet vill dock framhålla att det, för att bli framgångsrikt, måste integreras omedelbart och innefatta lagstiftningsåtgärder.
