# ID: svediakorp-gov441373
# author: Weiler (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 396
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Vi måste nog alla medge att vi är något förvånade över hur framgångsrikt detta år har varit.
Jag är själv alltid skeptisk när ” europeiska år ” tillägnade socialpolitiska målsättningar utropas, och när de är slut kan man egentligen inte påstå att någonting har uppnåtts.
Så var det inte med det här året.
Det kanske beror på att det här ” året ” var något särskilt, framför allt därför att det utlovade mycket, och på att det var icke-statliga organisationer och föreningar för funktionshindrade som framförde idén om året till politikerna.
En lång rad olika ämnen diskuterades, och funktionshindrade människor diskuterade själva nationella och europeiska synsätt.
I stället för att diskutera funktionshindrade diskuterade vi med dem.
Även i mitt eget land har en diskussion inletts, vars syfte inte bara är lagstiftningsåtgärder utan också, givetvis, att skapa en allmän medvetenhet.
Vi vill ha ett obegränsat deltagande, och vi vill inte längre tas om hand vid sidan om samhället så som har skett i det förflutna.
Vi vill ha lika möjligheter i stället för det tidigare förnedrande medlidandet, och i stället för beskydd av välmenande människor vill vi ha rätt till självständighet.
För detta behövs naturligtvis lagstiftningsåtgärder.
Jag skulle kunna lägga till att vi i denna församling har kommit överens om att handikappåret inte skall vara en engångsföreteelse, något som också tas upp i kommissionens nya handlingsplan.
Jag anser att kommissionen fortfarande är lite för tveksam när det gäller tidsplanen, eftersom vi bör utnyttja det rådande engagemanget, som märks tydligt överallt, i stället för att skjuta upp saker i ytterligare två eller tre år.
Det gläder mig också att utskottet för sysselsättning och sociala frågor har lyckats få en post införd i budgeten, inte bara för en undersökning, utan för uppföljning av alla framgångar under detta europeiska år.
Jag vill avsluta med en utmärkt slogan som ni, fru kommissionär, använde vid ett evenemang nyligen, när ni sade att vi skulle tala om att ” komma ombord ”.
Jag vill sluta med en slogan för framtiden, när funktionshindrade människor inte bara kommer att ” komma ombord ” utan också ” stanna ombord ”.
