# ID: svediakorp-gov441368
# author: Gillig (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 592
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Det är sant att 2003 går mot sitt slut och med detta det Europeiska handikappåret.
Detta är ett perfekt tillfälle att få en överblick över situationen, men också att fundera över framtiden för gemenskapens politik inom området.
Årets resultat skall välkomnas, fru kommissionär.
Liksom ni hoppades, har det varit ett unikt tillfälle att främja funktionshindrades rättigheter och att ta hänsyn till deras befogade rättighet att kräva att få spela en fullständig roll i det sociala, ekonomiska och politiska livet.
Den slagkraft som har skapats i år, med tusentals olika evenemang att välja mellan på nationell, regional och lokal nivå, är ansenlig och vi är er tacksamma.
Men i dag måste vi utnyttja denna slagkraft och använda denna erfarenhet som ett språngbräde för nya åtgärder, både på medlemsstatsnivå och på gemenskapsnivå.
Jag tror att det meddelande som ni lägger fram korrekt återspeglar vad som står på spel här.
Jag välkomnar detta, men jag tror att det måste sägas, liksom en av mina kolleger i parlamentet redan har sagt, att det med tanke på medlemsstaternas tystnad krävs en större försäkran om politisk vilja från deras sida inom området.
Medlemsstaternas brist på engagemang när det gäller att införliva direktivet om likabehandling, till exempel i arbetslivet, bör kritiseras avsevärt, och tvingar oss att göra ännu mer.
Europeiska socialdemokratiska partiets grupp har en tydligt ståndpunkt i detta avseende.
Mina kolleger och jag är övertygade om att svårigheter i samband med funktionshinder generellt skall tas itu med på ett integrerat sätt, med vår befintliga lagstiftning om lika möjligheter för män och kvinnor som utgångspunkt.
Vi var mycket angelägna om att förbättra ett antal lagstiftningstexter.
Ni nämnde transport.
Jag vill säga att när det gäller företagens sociala ansvar skall företagens handikappolitik vara ett av kriterierna för att värdera detta ansvar och kvaliteten på deras bidrag till samhället.
Samtidigt beklagade handikapparlamentet, som sammanträdde förra veckan, det faktum att ett specifikt EU-direktiv om funktionshinder inte kunde fullbordas under detta viktiga år.
Visserligen är satsningen i fråga om sysselsättningen högst grundläggande, det kan ingen ifrågasätta, men vi vill tro, fru kommissionär, att detta bara är ett steg mot genomförandet av en gemenskapslagstiftning som måste vara ännu mer ambitiös.
När det gäller funktionshinder, kanske mer än inom något annat område, tror jag att det är lämpligt att avsluta genom att dela en personlig övertygelse med er.
Dessa gemenskapslagstiftningsåtgärder är grundläggande och vi inser det, med tanke på den stimulans som de borde släppa fri.
Men vi vet också att samordning inom en hel rad politikområden måste komma igång på nationell, regional och lokal nivå.
Denna politik måste i det civila samhället mötas av industrin, av arbetsmarknadens parter och, låt oss inte glömma när det gäller skolan, av lärare.
Sammanfattningsvis, fru kommissionär, herr talman, vill jag säga att säga att när det gäller rättigheterna och värdigheten hos dem som i dag lever med funktionshinder, har vi inte råd att endast lita på medlemsstaternas goda vilja.
Vi måste skapa större incitament, vilket jag hoppas att ni gör i meddelandet.
Vi räknar med er fleråriga rapport, fru kommissionär, just för att utöva påtryckningar på de medlemsstater som inte går i riktigt den riktning som vi förordar.
