# ID: svediakorp-gov441367
# author: Mantovani (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 489
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Vi närmar oss nu slutet av handikappåret 2003 som kommer att avslutas i Rom den 5 december 2003 under det italienska ordförandeskapet.
Det var Europeiska unionens tjänstgörande ordförande själv som i sitt tal vid början av sin sexmånaders mandatperiod gjorde vad jag anser vara en kraftfull historisk gest för socialpolitiken i fråga om funktionshindrade.
Han angav tydligt att unionens ordförandeskap skulle vidta åtgärder för att lägga grunden till lagstiftande åtgärder för att bekämpa diskriminering genom att i praktiken skapa ett direktiv som skyddar oberoendet och lika rättigheter för miljoner funktionshindrade i alla aspekter av det dagliga livet i det nya Europa och ge dem ett sant hopp inför framtiden.
Hittills har kommissionen emellertid vare sig tillhandahållit en tidtabell för ett framtida övergripande direktiv, som inte endast omfattar arbete utan även livets alla aspekter, eller ens givit uttryckliga löften om att integrera funktionshindrades rättigheter i politiken.
Detta har bekräftats i det senaste meddelandet, som inte verkar vara mer än ett tillkännagivande av goda intentioner.
Det är faktiskt inte tydligt hur målet att främja lika möjligheter skall uppnås om sådana möjligheter endast finns tillgängliga i vissa aspekter av livet, som till exempel arbetet.
Här följer några exempel: med direktivet om sysselsättning syftar kommissionen till att uppnå full sysselsättning för funktionshindrade.
Detta skulle vara ett första steg mot att avskaffa diskriminering och det är bra.
Men hur skall en person kunna ta sig in på arbetsmarknaden nuförtiden och arbeta för en givande och högkvalitativ sysselsättning om funktionshindrande inte ges lämplig undervisning, utbildning och yrkesutbildning, till exempel?
Integrering börjar tidigt som ni kan se och det måste faktiskt börja redan i skolan.
Funktionshindrade är inte indelade i sektorer eller avdelningar av passivitet.
De är flickor och pojkar, män och kvinnor som är berättigade till fullständig integrering, inte bara inom några områden.
Tusentals funktionshindrade barn i EU bor till exempel fortfarande på institutioner i stället för med sina familjer.
Samordningsmetoden kunde komma till vår hjälp även här, men den omnämns alldeles för lite i meddelandet.
Till sist vill jag säga att det Europeiska handikappåret utan tvekan avslutas med ett riktigt positivt resultat när det gäller de uppsatta målen för att öka medvetenheten om handikappfrågor.
Jag känner att vad som har saknats har varit en specifik och effektiv åtgärd från kommissionen som inte ihärdigt agerade utifrån det starka och bestämda trycket från parlamentet eller utifrån signalerna från ordförandeskapet.
Jag avslutar genom att uppmana ordförande Romano Prodi, om fru Diamantopoulou vill vidarebefordra budskapet, och trots att kommissionen befinner sig i slutet av dess mandatperiod, att kanske vara lite mer aktiv och ihärdig i en fråga, nämligen frågan om handikapp, som är av så stor betydelse i mänskliga, sociala och kulturella avseenden.
