# ID: svediakorp-gov441366
# author: Diamantopoulou, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,318
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Tack för att ni ger mig tillfället att rapportera om vad som har åstadkommits under det Europeiska handikappåret och hur det skall följas upp, med tanke på att det endast är sex veckor kvar till årets slut.
Vi måste komma ihåg att politik som har att göra med funktionshindrade personer är nationell politik.
Vad vi försökte göra under 2003 var att hitta alla de metoder, hjälpmedel och inkörsportar som kan användas för att ge den nationella politiken ett europeiskt mervärde.
Hittills har man under handikappåret uppnått betydande resultat för att öka medvetenheten om funktionshindrades rättigheter.
Vi har haft tusentals evenemang i alla medlemsstater på nationell, regional och lokal nivå, diskussioner i parlamentet, forum och utbytande av bästa praxis mellan medlemsstaterna.
Under tiden har naturligtvis också de icke-statliga organisationerna och handikapprörelsen verkligen bidragit till en mycket stor mängd evenemang och till att sända budskapet om funktionshindrades rättigheter vidare.
Parlamentet stod bakom handikappåret utan förbehåll redan från början.
Den 3 november 2003 organiserades det första föredraget om resurser för livslångt lärande tillsammans med unga funktionshindrade och för ett par dagar sedan, den 10 och 11 november, sammanträdde och antog handikapparlamentet en resolution i frågan.
Naturligtvis skall vi betona att handikappåret utgör början på ett europeiskt förfarande och att alla ansträngningar och all planering inte upphör vid årets slut.
Det är särskilt viktigt att vi använder den slagkraft som har skapats, och det skall sägas att i dag tas initiativ och nyskapande åtgärder i varje land, vilket inte tidigare var fallet.
Vi har också viktig och enastående långt framskriden lagstiftning i vissa länder.
Den 30 oktober lade kommissionen fram ett meddelande om vilken uppföljning som krävs av handikappåret.
Det finns tre grundläggande mål:
Det första är att uppnå antagande och full tillämpning av direktivet för likabehandling av funktionshindrade vid anställning och i arbetslivet.
Det andra är att framgångsrikt införliva frågor som rör funktionshindrade inom alla politiska områden.
Detta hänger samman med vår överenskommelse om integrering, så att den här politiken inte enbart är en fråga för socialdepartementen, hälsodepartementen eller sysselsättningsdepartementen, utan en övergripande politik som rör alla departement i varje land och alla ämnesområden i kommissionen.
Det tredje är att förbättra tillgängligheten för alla funktionshindrade.
Angående frågan om tillämpningen av direktivet vill jag, mina damer och herrar, påminna er om att under år 2000 antogs ett antidiskrimineringsdirektiv på rekordtid.
Det var något som aldrig förut skådats i EU, men naturligtvis måste vi säga att medlemsstaternas främjande av direktivet inte fortskred med den hastighet som vi hade förväntat oss.
I dag har fortfarande ett stort antal länder inte antagit förslaget till direktiv om likabehandlig av människor som är utsatta för diskriminering.
Tidsfristen löper ut i slutet av december och i stort sett har endast två länder antagit direktivet.
Vi måste emellertid fortsätta från antagandet till genomförandet, där viktiga ändringar kommer att krävas av de regler som i dag gäller i vissa medlemsstater.
Detta kommer att påverka arbetsgivarna både i den offentliga och den privata sektorn samt den arbetspraxis som tillämpas för funktionshindrade, eftersom direktivet, som gäller rimliga anpassningar, måste tillämpas ordagrant.
Med andra ord måste arbetsplatsen anpassas efter de funktionshindrades behov.
Kommissionen kommer att utöva sin plikt som fördragets väktare när det gäller antagandet av direktivet i rätt tid, dess lämpliga införlivande – det skall inte införlivas på fel sätt och inte utan specifika hänvisningar till EU-texten – och naturligtvis dess genomförande.
Som jag tidigare nämnde var meddelandet även inriktat på frågan om horisontell politik i samband med funktionshindrade, med andra ord integreringen inom alla enskilda politiska områden.
Vi har redan exempel på EU-nivå, där ett viktigt steg genomförts på området för transporter och för elektronisk kommunikation, för vilket kommissionsledamöterna Loyola de Palacio och Erkki Liikanen ansvarar.
Införlivandet av dessa frågor på alla relevanta politiska områden måste huvudsakligen vara inriktat på frågor om tillgänglighet när det gäller varor, tjänster och byggnader, och förenat med principen om ” design för alla ” som fördes fram i det kommissionsmeddelande som omedelbart föregick detta meddelande.
I meddelandet presenteras en flerårig och rullande handlingsplan.
Sysselsättningen har högsta prioritet och är också den viktigaste faktorn för social integrering av funktionshindrade.
Jag vill säga att vår filosofi huvudsakligen sammanfattas under parollen att funktionshindrade skall ha rätt till arbete och inte till bidrag.
Följaktligen kommer den första etappen i tillämpningen av handlingsplanen, som skall tas fram mellan 2004 och 2005, att inriktas på att få de nödvändiga förutsättningarna på plats för att sysselsättningen bland funktionshindrade skall främjas.
Vi beräknar att det i dag finns tre miljoner funktionshindrade i EU som skulle kunna integreras på arbetsmarknaden.
Det finns ett ännu större antal funktionshindrade som skulle kunna integreras på arbetsmarknaden genom speciella handlingsprogram, genom att man investerade i dem och genom färdigheter som skulle vara anpassade till deras förmåga.
Vår arbetsplatspolitik kommer att vara inriktad på fyra prioriteringar.
Att få tillgång till och stanna kvar i sysselsättning, livslångt lärande, ny teknologi, vilket vi anser är en av de mest avgörande faktorerna, eftersom en rad nya hjälpmedel genom förnyelse och forskning verkligen kan ge människor med alla typer av funktionshinder möjlighet att hantera sina handikapp.
Samtidigt måste de här hjälpmedlen vara billiga och tillgängliga för alla.
I dag är EU: s marknad ytterst svår för dessa människor.
Varje land har i hög grad sina egna specifikationer och varje socialsystem är förbundet med sina egna åtaganden.
Detta leder till att samma hjälpmedel är billiga i ett land och dyra i ett annat.
Sålunda är detta område med ny teknologi och med tillgång för de funktionshindrade till denna teknologi på EU-nivå en av utmaningarna.
Slutligen är den fjärde prioriteringen tillång till offentliga byggnader.
Som ett sätt att framgångsrikt stödja införlivandet i politiken av dessa frågor, föreslår kommissionen att en rapport om utvecklingen i varje medlemsstat skall ges ut vartannat år.
Rapporten skall vid varje tillfälle vara inriktad på planering och på nya prioriteringar.
Vi tror att denna rapport, varav den första kommer att ges ut under 2005, kommer att bli ett viktigt hjälpmedel för att utöva press på medlemsstaterna.
De kommer att behöva informera om vilka framsteg som gjorts på institutionsnivå och på genomförandenivå, vilka vi kommer att offentliggöra vartannat år.
Slutligen föreslår kommissionen att ytterligare öka insatsen från samtliga berörda parter och från de främsta aktörerna i dialogen för utformningen av politiken, så att vi får större och bestående förändringar i ekonomin och samhället som helhet.
Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över den möjlighet som givits att genomföra en studie, som efterlysts av parlamentet, om situationen för funktionshindrade som bor på institutioner och som utgör ytterligare en stor del av våra medborgare, med problem av en annan typ.
Naturligtvis är denna typ av problem mycket vanliga i kandidatländerna.
Herr talman!
Förväntningarna på handikappåret var höga.
Jag anser att vi har fått betydande resultat.
Särskilt om vi, som jag betonade i min inledning, tänker på att denna politik i stor utsträckning nästan uteslutande är nationell.
Jag tror emellertid att med all denna aktivering under handikappåret 2003, fick frågan om funktionshindrade högsta prioritet på den politiska dagordningen, både hos medlemsstaterna och inom EU.
Men det viktigaste var att det satte handikapprörelsens egen policy i fokus genom att i praktiken tillämpa parollen ” Inget om oss utan oss ”, som innebär att de skall vara delaktiga på alla nivåer i fråga om planering och beslutsfattande.
