# ID: svediakorp-gov441352
# author: Alyssandrakis (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den 8 November 2003 var jag i Haag för att delta i en demonstration för Slobodan Milosevics frisläppande.
Jag tänker inte tala om Milosevic nu, eftersom jag har gjort det vid flera tillfällen tidigare.
Jag skulle i stället vilja hänvisa till det faktum att demonstranterna i Haag, varav de flesta var serbiska invandrare, inte tilläts skriva paroller på sitt eget språk.
När jag talade med polisen fick jag veta att det finns en allmän regel mot paroller skrivna på språk som polisen inte förstår.
Det är uppenbarligen så för att polisen skall kunna kontrollera deras innehåll.
Det är tydligt att Nederländerna, så tolerant när det gäller många saker som vi alla vet, inte tolererar ocensurerade politiska uttryck.
En annan händelse tilldrog sig förra lördagen på Paris ' flygplats när jag passerade en säkerhetskontroll på väg till Aten.
Personalen insisterade på att jag skulle ta av mig jackan, trots att jag hade tagit ur alla metallföremål och gått igenom metalldetektorn.
Då jag vägrade ringde de polisen och nästa minut uppenbarade sig herr 466294 och herr 485684 – de ville inte uppge sina namn – och försökte övertyga mig att detta var regeln och att ingen förutsattes bestrida den.
Bakom detta oacceptabla beteende ser jag ett tydligt försök till att terrorisera människor genom att få dem att lyda dumma order.
Jag ser även hur varje person som passerar en säkerhetskontroll betraktas som presumtivt skyldig till terrorism.
Om en ledamot av Europaparlamentet dessutom kan bli föremål för en sådan genant och förödmjukande behandling undrar jag vad som skulle hända andra, i synnerhet de vars hudfärg är en aning mörkare än genomsnittet.
Dessa två händelser visar tecken på att en polisstat undan för undan byggs upp inom Europeiska unionen, i linje med den härskande klassens önskan att utöva full kontroll över sina undersåtar.
Jag ser fram emot er reaktion, herr talman.
