# ID: svediakorp-gov441289
# author: Prets (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, fru kommissionär!
Vi har nu hört en hel del om en mycket gammal fråga, en som vi redan har diskuterat i åratal – i själva verket alltid på samma nivå – och jag undrar vilka framsteg vi har gjort.
Vi är stolta över att 30 procent av ledamöterna här i kammaren är kvinnor.
Om vi hade 50 procent, så skulle det vara paritet.
Vi nöjer oss med bara 30 procent, eller intalar oss att vi har gjort framsteg därför att vi kommit längre än andra länder.
Vad detta innebär är att vi i ett århundrade har rört oss framåt en millimeter i taget och att det som vi har uppnått långtifrån är säkert.
När jag säger att vi riskerar flera motgångar på detta område, så syftar jag inte bara ännu en gång på de nya medlemsstaterna, utan även på de nuvarande som har fått anstränga sig så hårt för att nå denna andel i kammaren.
I går, när lägesrapporterna lades fram, hörde jag inte ett ord om underrepresentationen för kvinnor.
Detta är något annat som vi bör ta med i beräkningen och arbeta in i lägesrapporter av det här slaget, så att de kan visa vad som saknas och vad som återstår att göra när det gäller jämställdhetspolitik.
Om vi säger att det finns för få kvinnliga kandidater – något som vi mycket ofta anklagas för – så måste vi även ägna en tanke åt hur kvinnor förutsätts kombinera karriär, familj och politik, när de dessutom jämt och ständigt plågas av samvetskval genom frågor som: hur kan du göra både det här och det där och dessutom allt det andra?
Här anser jag att samhället har en uppgift och här måste det bli konsekvenser för de medlemsstater som underlåter att göra vad de har åtagit sig, nämligen att skapa lika möjligheter i praktiken.
Jag undrar vilka mekanismer det finns och vad konsekvenserna blir när de underlåter att göra det.
