# ID: svediakorp-gov441281
# author: Boogerd-Quaak (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Även jag vill framföra mina varmaste gratulationer till Lone Dybkjær för detta betänkande.
Det har kommit i precis rätt tid, alldeles innan EU-valen, och, vilket redan har nämnts av flera talare, vi måste göra allt vi kan för att nå det resultat på 30 – 31 procent som uppnåddes i valen till Europaparlamentet.
Saken underlättas sannerligen inte av anslutningsländerna, där vi för närvarande bara har 14 procent.
Därför anser jag att vi i samband med granskningen av dessa länder måste se till att jämlikhet mellan könen utgör en del av vår framtida gemenskapslag och att vi, på ett inre plan, även måste se till att detta görs i de relevanta parlamenten.
Det är inte svårt att peka finger åt andra länder, men vi har även exempel på att kvinnor är allvarligt missgynnade i våra egna länder.
I mitt eget land var det inte så länge sedan man endast utsåg en kvinnlig minister.
Det förekom en hel del protester mot detta, men som tur var föll den regeringen kort därefter och vi har nu fem kvinnliga ministrar och fem kvinnliga statssekreterare.
Jag beklagar djupt att ingen av de två ministrar som utsetts av mitt eget parti, som säger sig göra en hel del för kvinnor, är en kvinna.
Inte därför att det skulle saknas dugliga kvinnor, utan därför att det alltid finns andra som är viktigare och måste gå före.
Så länge vi fortsätter på det här sättet kommer kvinnor aldrig att ha en chans.
Jag anser dock även att vi själva måste fortsätta vårt slit med jämställdhetsfrågor och att vi måste följa utvecklingen mycket noga Jag skulle, till exempel, inte ha något emot att följa exempel liknande dem som nämns i Dybkjærs betänkande – som i Frankrike där en del av finansieringen av politiska partier beror på antalet kvinnor på listan – för vi kan inte stå stilla, vi måste göra någonting.
Jag vill därför be kommissionen att ägna denna fråga särskild uppmärksamhet i sina samråd med alla medlemsstater.
