# ID: svediakorp-gov441268
# author: Bouwman (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 981
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Tack, fru Smet, för er kommentar nyss.
Jag håller med er om det och det gäller även för detta ämne.
Naturligtvis kan vi i Anna Diamantopoulous frånvaro inte behandla halvtidsutvärderingen av den socialpolitiska agendan som fastställdes i Nice.
För övrigt är det trevligt att se att Franz Fischler är närvarande och därmed även kommissionen.
Jag skulle ha velat ha Anna Diamantopoulous svar.
I synnerhet som vi redan har diskuterat halvtidsutvärderingen av den socialpolitiska agendan med henne i vårt utskott.
Trots det finns det ändå ett antal frågor som är obesvarade och det är därför vi ställer de här frågorna muntligt i dag, utan en resolution.
Den socialpolitiska agendan som godkändes i Nice är mycket viktig av den alldeles enkla anledningen att EU och EU: s medborgare förväntar sig att den sociala aspekten av EU skall vidareutvecklas efter införandet och ikraftträdandet av EMU, euron och stabilitets- och tillväxtpakten.
Detta är faktiskt nödvändigt och det kostar inte bara pengar utan det ger även fördelar, något som kommissionen tydligt har påvisat i sin studie.
Agendan innefattar naturligtvis att skapa fler och bättre arbetstillfällen, att föregripa arbetsmiljön, att bekämpa fattigdom och social utslagning, att modernisera det sociala skyddet, att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och slutligen socialpolitiken som en del av utvidgningen.
I slutet av mitt anförande skall jag ställa några frågor som jag vill be kommissionen att besvara.
Under tiden noterar jag att Europaparlamentet redan vid tre tillfällen har uttryckt sina invändningar mot den här socialpolitiska agendan i samband med de årliga resultattavlorna.
Varje gång bad vi om att de punkter som parlamentet lagt fram skulle uppmärksammas.
Det gällde några befintliga punkter angående den socialpolitiska agendan och några nya punkter i anslutning till pågående händelser, som till exempel de händelser som nu tilldrar sig vid Ford Genk.
Därför ber vi med andra ord om att nya politiska förslag genomförs korrekt, men vi ber också om en indikation på hur detta skall göras.
Vi är också av den åsikten att det ofta finns en hel del mer att göra, däribland lagstiftande verksamhet, än vad som görs i nuläget med överläggning, samråd, expertgrupper och så vidare, och allt detta tar tid.
När jag kom in här trodde jag att vi skulle behandla det europeiska företagsrådet, men detta kommer fortfarande inte att ha skett när jag går härifrån och kanske inte heller vid nästa lagstiftande församling.
Detta ger oss praktiskt taget ständigt problem, dagens debatt är ett bevis på det!
Med andra ord är vi inte nöjda med hur ett antal förslag rörande agendan nu behandlas, och jag skall ta några exempel.
Det viktigaste är förstås frågan om det europeiska företagsrådet.
Vi har redan tillkännagivit att vi anser att samråden har pågått tillräckligt länge, även inom ramen för den sociala dialogen.
Parterna har haft mer än tillräckligt med tid för att utöva inflytande här.
Nu är det dags att vidta åtgärder!
Vi hade förväntat oss detta redan under 2002, men fortfarande har inget hänt!
Detta är i själva verket inget nytt för kommissionen och det är heller inget nytt för kommissionsledamoten.
Detsamma gäller för arbetstidsdirektivet.
Vi bad om att även detta område skulle uppmärksammas.
För tillfället undviker ett antal länder i EU arbetstidsregleringarna, och det är just detta som vi inte vill eftersom det snedvrider konkurrensen.
Vi vill se att åtgärder vidtas i detta avseende och det så snabbt som möjligt!
Kommissionen bör ta initiativet på den punkten och göra det snabbare än vad som för närvarande är fallet.
Vi skulle kunna hålla på så här ett tag, även med avseende på synpunkter som till exempel de nya arbetssjukdomarna.
Jag skulle kunna ge er en hel lista med föredraganden som vi har haft för den här frågan: Anne Van Lancker, Miet Smet, Marie-Thérèse Hermange och slutligen Ilda Figueiredo.
Nya arbetssjukdomar, de sociala aspekterna på konkurrenspolitiken, interventionsmekanismer när det gäller omflyttning av företag; vi har nu bett om detta sedan en tid tillbaka.
Dessa punkter tycks emellertid gång på gång utelämnas från agendan.
Vi vill så snart som möjligt föra upp på agendan de effekter som de sociala och skattemässiga åtgärderna har på gränsöverskridande arbete.
Vi vill att förordningarna behandlar frågan om ojämlikhet mellan kvinnor och män.
Vi skulle kunna fortsätta så här.
Den rättsliga grunden för vad vi kallar den ” civila dialogen ” är också en av dessa punkter.
Vad jag sade var med andra ord inte fullt uttömmande.
Med hänsyn till detta, vill vi ställa följande två frågor:
Hur avser kommissionen att utnyttja sin initiativrätt (med andra ord sin rätt att vidta aktiva åtgärder) för att genomföra den socialpolitiska agendan?
Både med hänsyn till de gamla punkterna och med hänsyn till de punkter som vi har lagt fram på Europaparlamentets vägnar.
När detta görs måste vi ha i åtanke att dessa punkter skall medverka till att skapa full sysselsättning, att bekämpa social dumpning och diskriminering och att förbättra kvaliteten på sysselsättningen i EU.
Det är vår första fråga.
Vår andra fråga lyder: Hur tänker sig kommissionen att sysselsättningspolitiken och socialpolitiken skall förbättras efter EU: s utvidgning?
Vi har sedan en tid tillbaka i detalj framhävt problemen, däribland uppföljningen och genomförandet av lagstiftningen, gemenskapens regelverkoch utvecklingen av den sociala dialogen.
Detta är inga lätta frågor för anslutningsländerna.
I samband med detta vill jag också att uppmärksamhet riktas mot utvecklingen av EU: s sysselsättningsstrategi och mot användandet av de öppna samordningsmetoderna om social utslagning och socialt skydd.
