# ID: svediakorp-gov441223
# author: Blak (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 829
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Detta är första gången vi skall bevilja ansvarsfrihet för dessa fem gemenskapsorgan, och det är en helt ny situation som båda parter måste vänja sig vid.
Byråerna måste i första hand vara ansvariga inför Europaparlamentet, och det medför vissa skyldigheter.
Jag har fört en konstruktiv dialog med flera av de decentraliserade organen.
Jag har haft goda och givande möten med arbetsmiljöbyrån i Bilbao, centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet i Wien, miljöbyrån i Köpenhamn och, framför allt, stiftelsen för yrkesutbildning i Turin.
Samtliga dessa organ förtjänar beröm för sin mycket proaktiva strategi.
Jag rekommenderar att vi beviljar samtliga ansvarsfrihet.
Det fins inga stora, olösta problem med de enskilda gemenskapsorganen.
Det finns emellertid ett olöst problem i samband med miljöbyrån, som har flera kontrakt med företag som också hade kontrakt med de Eurostatföretag som för närvarande utreds av kommissionens interna revisionsenhet för sin inblandning i Eurostatskandalen.
Den interna revisionsenhetens slutrapport bekräftar att miljöbyråns kontrakt med dessa företag är mycket oroväckande.
Enheten har lovat att undersöka frågan närmare, och det är något som vi naturligtvis gläder oss åt.
Generellt sett är det riktigt att säga att gemenskapsorganen befinner sig i ett övergångsskede, och att de måste anpassa sig till den nya budgetförordningen.
Olika organ har valt olika modeller, men det som är gemensamt för samtliga är att de själva nu ansvarar för sin finansiella kontroll.
Det kommer inte längre att förekomma några externa, oberoende förhandskontroller av gemenskapsorganen.
Det är något som vi i parlamentet har accepterat som en del av den nya budgetförordningen.
Jag är emellertid orolig för att det kan uppkomma en spricka i kontrollsystemet.
Kommissionens interna revisionsenheter har absolut inga resurser för att granska enskilda transaktioner.
Muis klargjorde detta med all önskvärd tydlighet under ett sammanträde med budgetkontrollutskottet.
Den interna revisionsenheten har överhuvudtaget inga resurser för att granska byråernas kontrollförfaranden.
Revisionsrätten genomför ett mycket litet antal kontroller.
Vi är därför kraftigt beroende av att byråernas interna kontroller fungerar korrekt.
Det kommer att vara upp till de framtida föredragandena för ansvarsfrihetsförfarandet att bedöma om systemet fungerar i praktiken.
Jag vill emellertid redan nu framföra ett varningens ord.
Byråerna kommer inte att ha några styrekonomer.
En intern revisor, som fungerar som konsult, är utmärkt så här i början medan byråerna inför nya system, men på längre sikt är det betydligt bättre att ha en styrekonom än en konsult.
Parlamentet måste få mer inflytande över utnämningen av gemenskapsorganens direktörer.
Det gläder mig därför att vi ber kommissionen utarbeta ett förslag som skall läggas fram före december i år.
Detta är något som vi godkände enhälligt i utskottet.
Många viktiga uppgifter har överförts till de decentraliserade organen, så vi måste se till att de leds av kompetenta personer.
Jag stöder därför förslaget att parlamentet skall tillfrågas när direktörerna skall utses.
Jag är kanske inte lika positiv till tanken på att parlamentet skall godkänna samtliga direktörer i tur och ordning som några av mina kolleger, eftersom det skulle vara att tillmäta byråerna alltför stor betydelse.
Vi godkänner ju, som bekant, inte ens kommissionärerna en och en.
Men om till exempel min värderade kollega Böschs förslag skulle gå igenom, nämligen att vi skulle delta i ett förfarande för att godkänna dem direkt, så skulle jag absolut inte ha något emot det.
Jag vill emellertid rekommendera att vi röstar för ändringsförslaget från Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp om att parlamentet skall tillfrågas, men att kommissionen skall fatta beslutet.
Jag är väl medveten om att mina kolleger i parlamentet kanske är emot detta ändringsförslag, och att de anser att kommissionen skulle få för mycket makt om den skulle bestämma själv, men jag anser faktiskt att det i första hand är kommissionens uppgift att utse sina egna anställda.
Vi får inte låta oss engageras i för många interna ledningsbeslut på mikronivå.
Vi måste i stället ägna våra krafter åt att granska kommissionen, och det är något som är absolut nödvändigt med tanke på det sätt på vilket Eurostatskandalen har utvecklats och det sätt på vilket kommissionärerna frånsäger sig allt politiskt ansvar och skyller på systemet.
Till syvende och sist måste vi ställa oss frågan om vi klarar av att övervaka dessa byråer och om vi, generellt sett, verkligen behöver samtliga.
Detta är en fråga där de har lovat att utarbeta en kostnads-intäktsanalys.
Låt mig avsluta med att säga att stiftelsen för yrkesutbildning i Turin har föreslagit att den själv lätt skulle kunna ta på sig fler uppgifter, i stället för att vi inrättar fler gemenskapsorgan.
Låt oss lyssna på vad de säger, och låt oss hoppas att kommissionen lyssnar på oss.
